Sätt drama på schemat

Från Lärarnas tidning 2015-11-26 14:16

Använd dramapedagogers kunskap i värdegrundsarbetet. Det föreslår Suzanne Osten, Malin Stintzing och Eva Österlind.
Illustration: Maria Raymondsdotter

Det är dags att avsätta resurser och kompetens till det som vi säger är så viktigt — autonoma, modiga, medvetna och empatiska samhällsmedborgare. Ta oss dramapedagoger och vår kompetens i anspråk på nationell nivå för att hjälpa barn och unga till bättre psykisk och fysisk hälsa så att de kan förstå och praktisera demokrati och respekt i sin vardag. Låt drama bli ett obligatoriskt ämne i grundskolan.

Dramapedagogerna är i högsta grad demokratiarbetare, som varje dag möter barn och unga och arbetar med deras samspel, kommunikation och förmåga till empati och tolerans för olikheter.

Vi tillhör en relativt okänd yrkesgrupp och är väldigt glada över det medieljus som på sistone riktats mot hur barn har det i svenska skolan genom »Morgans mission« i SVT. Vi har länge känt en frustration över svårigheten att få komma in i grundskolan och jobba med de här frågorna. Vi skulle kunna arbeta mycket mer med förebyggande åt­gärder mot våld och psykisk ohälsa i skolan om adekvat kompetens togs i bruk i större omfattning.

Lärarna är duktiga och engagerade men minst sagt överbelastade i sitt arbete. Om vi var många fler som fick chansen att jobba med »Morgans mission« för att förhindra att barn mår dåligt under sin skoltid, skulle vi drastiskt kunna minska våldet i skolan.

Vi är en yrkesgrupp (det finns givetvis fler) som är specialister på att skapa tillitsfulla gruppklimat, samtala om normer, identitet och hälsa och synliggöra ALLA med ett medvetet och normkritiskt ­ledarskap. Dramapedagoger kan åstadkomma förändringsarbete på djupet med individer och grupper.

Forskning har gång på gång visat vad ett långsiktigt dramapedagogiskt arbete kan åstadkomma, inte bara socialt utan också med elevernas lärande i andra ämnen, inte minst vad gäller språkutveckling. På Island har man gjort drama till ett obligatoriskt ämne i grundskolan. En av orsakerna till det är att man anser att ämnet ökar elevernas empati och lär dem att samarbeta och lösa problem och konflikter, enligt Ása Helga Ragnarsdóttir, adjunkt i drama vid Islands universitet.

Medierna larmar dagligen om psykisk ohälsa bland barn och unga, lärarna går på knäna under sin arbetsbörda, och våld och hot som ett inslag i vår vardag kryper allt närmare inpå. Men det finns drama­pedagoger som med kompetens, verktyg och metoder står och knackar på dörren till skolan.

Värderingar som på riktigt är förankrade i eleverna är, som alla vet, inget man brainstormar fram på en eftermiddag. Inget man skriver på ett fint papper, sätter upp på väggen, sjunger en sång om och sedan är det klart.

Vi vet att det tar tid att förändra värdegrund och attityder och att skapa nya mönster och förhållningssätt. Man måste träna praktiskt för att förändra sitt handlande. Men vilken rektor med sin pressade budget är beredd att anställa en dramapedagog för att jobba varje vecka med alla klasser och inte bara skrapa lite på ytan för syns skull?

Politiker, sätt frågan om drama som ett obligatoriskt ämne i svenska grundskolan högt upp på dagordningen. Vi dramapedagoger kan göra verklig skillnad.

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Forskningsreferens

Läs mer om dramaämnets potential i forskningsprojektet DRACON INTERNATIONAL om drama och konflikthantering i skolan (Malmö högskola 2005) eller i OECD:s metastudie ”Art for art’s sake” (2013) baserad på ett 100-tal forskningsrapporter.

Livskunskap

Jag blev så glad av att läsa debattinlägget om drama på schemat. Jag är ganska nybliven pensionerad lärare i svenska som andra språk och vikarierar till och från.

Jag har i många år arbetet med relativt nyanlända ungdomar i gymnasieåldern i Göteborg. När jag för knappt 20 år sedan började lära mig drama som metod i skolan och började ha grupper i livskunskap förstod jag vilken sprängkraft som finns inneboende i ämnet och metoden. Genom att under ett år ha samma grupp under 60-80 min/ vecka kan man verkligen sätta igång en process hos de unga personer man möter. Många av de unga som kommer till Sverige som flyktingar är från starkt hierarkiska stater där det saknas demokratiska institutioner, där klanen har starkt inflytande över individen, där det i barnuppfostran ingår aga (därmed inte sagt att alla gör det), där flickor och kvinnor värderas lägre än pojkar och män, där kvinnor ska vara bärare av klanens heder genom sin oförvitlighet och kan straffas enbart av att ett rykte som hotar den s.k. hedern kommer i omlopp.

Vårt land har stora problem med utanförskap, att stora grupper av människor lever i marginalen och har svårt att komma in i arbetslivet. Hur vi ska lösa detta är det många som funderar över. Ett stort antal ensamkommande pojkar och unga män har kommit under det senaste året. Samtidigt som de flyr förtryck och krig är de ju bärare av de värderingar deras länder präglas av.

Ämnet livskunskap togs bort från skolan för ett antal år sedan och skulle ersättas av att det skulle integreras i andra skolämnen. Jag har inte sett någon utvärdering, men jag är rädd att man inte kan uppnå samma resultat med en sån organisation.

Mona Sahlin leder ett arbete för att motverka radikalisering av unga människor med syfte att stoppa rekryteringen till IS. Det är säker mycket bra som görs i den grupp hon har omkring sig, men så lite vi hör om skolans möjligheter! Det är skandalöst, anser jag! I skolan möter vi ju ungdomar varje dag. Skolverket borde genast införa livskunskap med drama som en av metoderna som obligatoriskt ämne och införa kvalificerad fortbildning av intresserade lärare. Det finns ingen ursäkt att inte göra detta! Som exempel kan jag nämna: I en killgrupp talade vi om hedersproblem med anledning av ett mord i Sverige. samtalet i gruppen gick fram och tillbaka och en kille säger: Hon förtjänade att dö! jag som lärare vet att det inte lönar sig att moralisera i det läget. Jag frågar: vem skulle döda henne? Då blir det tyst i gruppen och jag ser att det är en svår fråga. Samtalet ( och andra samtal tidigare förstås) har startat en process hos deltagarna och jag som vuxen ledare vet nu att en i gruppen har en sådan tanke. Vi måste återkomma till tematiken vid senare tillfälle.
Jag vill här göra kopplingen till Mona Sahlins uppdrag: Enbart i organiserade samtal med drama som metod, där man går från sin roll, öppnar sina sinnen och konfronteras med övningar i empati, kan vi ge ungdomar en möjlighet att hitta sina goda krafter. Det är bra med kunskapscenter mot radikalisering som man ska öppna i ett par städer, men det räcker inte! De flesta unga kommer ju till skolan, det är där de ska förses med ett demokratiskt tänkande, empati, mm.

I vår livskunskap arbetade vi med olika metoder från drama för att stärka elevernas självkänsla, empati, demokratiska förmåga, intresse för konflikthantering. Vi arbetade med genusfrågor och killar som tidigare såg sig som starka och de som skulle kontrollera sina systrar ändrade inställning och kunde inse att alla har att tjäna på att patriarkala system bryts. Det låter för bra för att vara sant, men en sådan process kan alltså drama som metod i ämnet livskunskap få om man arbetar under en lång period med samma elevgrupp! Dessutom är det otroligt språkutvecklande!

Vårt sista tema under ett läsår var sexualitet och det hade vi delvis i samarbete med ungdomsmottagningarna i Göteborg. Vi hade kill- och tjejgrupper, vilket vi f.ö. hade under flera av de andra ämnena, och eleverna var trygga efter att ha arbetat i samma grupp under en lång tid. I ämnet kärlek och sexualitet skrev vi lärare ofta berättelser som handlade om övergrepp eller tog upp saker från nyheterna som gällde t. ex hedersproblematik. Vi arbetade med 4-hörnsövningar och forumteater, där många elever var modiga i sina sätt att hitta lösningar där den utsatta får kraft att formulera sig mot förtryck. De här metoderna arbetade vi f. ö. mycket med i alla ämnen i livskunskapen.

Jag håller verkligen med om att drama och livskunskap gör skillnad. In på schemat fort! Det brinner i knutarna!
Maja Francén
Göteborg

Annons

Fler nyheter