Råd till rektorer: Var lojala eller avgå

Från Lärarnas tidning 2013-10-31 13:32

Bild: Dan Hansson

Rektorerna måste börja umgås med sina lokala skolpolitiker, för att öka sin egen makt. Det tycker Olof Johansson, nestor bland rektorsforskare.

Har rektorerna stor makt? För att besvara den frågan har Olof Johansson, professor i statskunskap och mångårig chef för Centrum för skolledarutbildning vid Umeå universitet, skickat ut en enkät som 3 000 av landets 8 000 rektorer fyllt i. Resultaten redovisas i rapporten "Rektor – en stark länk i styrningen av skolan".
 
Först var det ett frågetecken efter titeln, för det hade visat sig att lokala skolpolitiker och deras rektorer misstror varandras kompetens och att många rektorer inte tycker sig ha makt att bestämma i viktiga frågor. Men efter en del funderande togs det ifrågasättande tecknet bort.
 
– Där rektorn tar makt över sin situation är han eller hon stark, motiverar Olof Johansson. Men det finns kommuner som styr ekonomin och tjänstetillsättningarna så hårt att rektorn inte kan organisera arbetet på skolan effektivt.
 
– Problemet skulle minska om politiker och rektorer träffades mer, för förtroendet brukar öka när man lär känna varandra. Men ibland går det naturligtvis åt skogen i stället.
 
Rektorerna arbetar även på uppdrag av staten. Hur bör de hantera konflikter mellan statens krav på elevernas resultat och huvudmännens krav på budgetdisciplin?
 
– Rektorerna måste göra tydligt att med en viss budget blir det svårt att ge det stöd som krävs till vissa elever. Det teoretiska svaret är att får de inget gehör finns bara två alternativ: antingen är man lojal med huvudmannen eller också går man. Det är svårt att säga om fler borde avgå. 
 
Ni skriver i rapporten att det är oklart vem som har ansvar för vad i skolans styrkedja, från staten via huvudmännen till rektorerna och lärarna. Vilken oklarhet är allvarligast?
 
– Det största problemet är att det inte blir något tryck i kedjan, om ingen uttrycker en tydlig vilja. Det finns en tillfredsställelse kring det egna arbetet på många håll, även där resultaten inte motiverar det. Det är tjänstefel att säga att 80 procent av eleverna ska klara målen. Det ska 100 procent göra. 
 
Bild: Dan HanssonHur kan rektorn förbättra resultaten?
 
– Genom att tydligt markera vad som förväntas och vara en aktiv och engagerad pedagogisk ledare. Men i grunden krävs ett lagarbete. Rektorn måste nyttja sin rättighet att forma organisationen och välja en ledningsgrupp med kompetenta lärare som kan driva pedagogiska diskussioner i sina arbetslag.
 
Är pedagogisk utveckling bara en organisationsfråga eller bör rektorerna också besöka lärarna i klassrummen?
 
– Chefens viktigaste uppgift är att se och bekräfta sina medarbetare. Därför är klassrumsbesök bra. Många rektorer tvekar, men när de väl går in i klassrummet märker de att lärarna gillar det. Om besöken är väl planerade, har ett tydligt syfte och följs upp upplevs de oftast som positiva.
 
Finns det inte ett oskrivet kontrakt mellan rektor och lärare om att de senare själva ska sköta undervisningen?
 
– Det har funnits, men försvunnit allt mer. Det bygger på att lärare, som alla professionella, är stolta över sitt yrkeskunnande och vill ha autonomi i sitt arbete. 
 
– Det ska respekteras men hindrar inte ett samtal om hur arbetssätten kan utvecklas. De flesta rektorer har varit goda lärare och bör kunna leda den pedagogiska utvecklingen. Saknas kompetensen går den att skaffa genom vidareutbildning.
 
Är det alltid bra att stärka rektorns ledarskap eller kan självgående lärare ge lika bra resultat?
 
– Rektorerna vet i vilka klassrum de behöver gå in och hjälpa till och vilka arbetslag som inte fungerar. De behöver inte besöka skolans bästa lärare. Det gäller att satsa där problemen finns.
 
Det är mycket rektorerna ska satsa på. De har ansvar för allt från budget och elevernas resultat till att utveckla skolans internationella kontakter. Är arbetsbördan för stor?
 
– Alla framgångsrika chefer arbetar mycket. Jag jobbar själv mer än 40 timmar i veckan. Men den som inte tar ansvar för sin egen tid arbetar snart 60 timmar. Rektorerna måste delegera och skaffa sig den kunskap som behövs för att arbetet ska gå lättare. För den som är förtrogen med sina arbetsuppgifter blir ansträngningen ganska låg – och tvärtom.
 
Har huvudmännen inget ansvar?
 
– De har tagit bort kanslister och annan stödpersonal som hanterade enklare frågor. Rektorer skulle kunna göra ett bättre arbete om de fick en egen administratör, men frågan är vad kommunerna har råd med.
 
Hur lång livslängd har en rektor?
 
– Ganska lång, men omsättningen ökar i takt med att de blir yngre. Förr blev man rektor vid 50 eller 55, nu vid 35. De unga ser inte jobbet som en slutposition utan går vidare i karriären och blir skolchefer och områdeschefer eller lämnar skolan helt.
 
Rektorer är alltså attraktiva på arbetsmarknaden. Ändå vill få bli det. Varför?
 
– Det står mycket i medierna om att de har det besvärligt och lärare ser att den egna rektorn har mycket att göra. Om de delegerade mer och arbetade med ledningsgrupper skulle arbetet te sig mer aptitligt. 
 
Medellönen för en rektor ligger runt 42 000 kronor. Är det för lågt?
 
– I en internationell jämförelse är de svenska rektorerna dåligt betalda. Skillnaden mot en väl avlönad lärare är inte så stor. Men det går inte att generellt säga hur mycket mer de borde ha. 
 
– En rektor i Krokom skulle vara jättelycklig om hon fick en Stockholmslön.  
 
Kommer möjligheten att bli förstelärare, med 5 000 kronor extra i månaden, att ytterligare minska intresset för att bli rektor?
 
– De som ser en utmaning i att bli rektor kommer nog att fortsätta vilja bli det. Men det vore bra om en lärare som vill bli rektor i framtiden fick gå en förberedande utbildning. Då skulle också små kommuner med ansträngd ekonomi ha råd att utbilda och få tillgång till personer som kan leda, även i arbetslagen. 
 
Allt fler kvinnor har blivit rektorer. Vad har det inneburit?
 
– Facken säger att lönerna har minskat. Annars är det bara positivt, men inget tyder på att kvinnliga rektorer agerar annorlunda än manliga.

In på livet med Olof Johansson

Aktuell Med rapporten »Rektorer – en stark länk i styrningen av ­skolan«, skriven tillsammans med Elisabet ­Nihlfors, docent i peda­gogik i Uppsala.
 
Gör Professor i statsvetenskap och sedan starten chef för Centrum för skolledarutveckling i Umeå.
 
Roligast med jobbet Att kombinera forskning och utbildning. 
 
Framtidsplaner Studera skolor som inte är framgångsrika, både de som tydligt underpresterar och de som har bra resultat, men sämre än vad som kunde förväntas med tanke på elevernas förutsättningar.
 
Egen bok att rekommendera »Lars Svedberg och jag är redaktörer för antologin ›Att leda mot skolans mål›. Den handlar om olika aspekter av rektorsjobbet och är väl värd att läsa.«

Obligatorisk utbildning

CENTRUM FÖR SKOLLEDAR­UTVECKLING
  • Bedriver sedan 1993 forskning om och utbildning i skolans ledarskap. Riktar sig främst till rektorer, skolchefer och skolpolitiker. En av sex anordnare av det statliga rektorsprogrammet. 
 
REKTORSPROGRAMMET
  • Ska ge skolleda­re de kunskaper som krävs för att styra verksam­heten mot målen. 
  • Utbildningen är obligatorisk för nya rektorer. Den omfattar 30 poäng och löper över sex terminer. 
  • 60 procent av rektorerna och 10 procent av förskole­cheferna går eller har gått programmet.

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter