»Skolan missar de särbegåvade«

Från Lärarnas tidning 2012-11-29 12:26

De mest intelligenta barnen är en naturresurs som skolan inte tar vara på. Det hävdar Anita Kullander, psykolog och expert på särbegåvning.

Foto: Christian LjungSolen lyser in mellan tallarna utanför fönstret i Sollentuna. Fem hundar skäller i kapp bakom en grind men tystnar när de vant sig vid besökarna från Lärarnas tidning.

Anita Kullander är på besök i storstan för att följa en grupp vuxna med Aspergers syndrom och lära sig mer om de synliga skillnaderna mellan funktionshindret och särbegåvning. För det är inte samma sak fastän många tror det.

Särbegåvning har ingenting med diagnoser att göra utan är en beteckning för den som är särskilt begåvad och briljant — inom ett område eller flera — och som förvånar omgivningen genom att ligga långt före sina jämnåriga.

Hur kommer det sig att du började intressera dig för särbegåvning?

— Jag skulle utreda en elev i femman som, enligt läraren, inte hade presterat någonting på fem år. Men han verkade ändå kunna saker så det var något som inte stämde.

— Psykologkandidaten som skulle genomföra själva testet glömde att man ska sluta fråga efter fem nollpoängsvar och fortsatte upp på högstadienivån. Då började eleven svara, för först då blev det meningsfullt för honom. Det visade sig att han hade fruktansvärt tråkigt på lektionerna och tänkte ut avancerade rollspel när läraren tyckte att han satt och sov.

— Det där hade jag kvar i minnet när jag träffade andra elever som satte myror i huvudet på omgivningen.

Så det är inte några »vanliga« högpresterare vi talar om?

— Nej, det rör sig om 2—3 procent av alla barn, de som har en intelligenskvot en bit över 120. De har en hög inlärningsförmåga och lär sig genom att läsa eller höra en gång. De har en kreativitet som är exceptionell, kan tänka runt kröken och ifrågasätter mycket. De är extremt luststyrda, mer än andra barn, och oftast ointresserade av att tävla. De kan vara överempatiska.

Hur märker man en sådan elev i klassrummet?

—Oftast märks de inte för de försöker vara som alla andra, underpresterar och skriver medvetet fel på prov för att inte verka märkvärdiga. En del blir provocerande eller utagerande. Men mest märks de kanske genom att de inte har något socialt umgänge i klassen.

Varför har de inte det?

— Det är svårt att umgås och ha intellektuellt utbyte av varandra om det skiljer för mycket i kognitiv förmåga. Skillnaden mellan en särbegåvad och en normalbegåvad med IQ 100 kan vara lika stor som mellan den normalbegåvade och en elev i särskolan.

— Många särbegåvade blir utstötta för att kamraterna känner skillnaden. En del fungerar bra socialt men känner sig ändå ensamma för att de inte hittar den intellektuella stimulansen hos jämnåriga. Det kanske är först på universitetet de träffar folk som är som de själva.

Finns det risk att de upptäcks först vid en utredning?

— Ja, om de misstänks ha Asperger eller adhd. De kan felaktigt få sådana diagnoser. Det beror bland annat på att Wisc-testet, som testar intelligensen, är upplagt för barn som är tävlingsinriktade.

Vad innebär det?

— Att särbegåvade får resultat som inte stämmer. De presterar ofta väldigt dåligt i de delar som testar snabbhet och arbetsminne men mycket bra på dem som handlar om information och förståelse.

— Det är bara det att de inte kan ha något fel på arbetsminnet om de har lyckats lära sig allt det andra. Det låga resultatet på de första deltesten beror på att de är helt ointresserade av att prestera på uppgifter som de uppfattar som urtråkiga.

Är det verkligen viktigt att testa intelligensen?

— Nej, man ska bara göra en utredning om man misstänker en diagnos som behöver behandlas. Och vad säger egentligen IQ 117 eller 127 till en lärare? Ingenting. Läraren måste ändå identifiera varje elevs inlärningsstil och skapa en atmosfär där alla känner sig så trygga att de vågar prestera.

Men får de särbegåvade prestera på sitt sätt i skolan eller förväntas de anpassa sig – till exempel till kravet på att förklara hur de tänker?

— Det kan krocka, i matte framför allt. På grundskolenivå räknar de flesta mattesärbegåvade i huvudet och det går så fort att de inte har en aning om hur de har gjort. Så när läraren kräver en uppställning kan de inte göra någon. Det är först när matten blir så komplicerad att de får svårt att memorera alla led som de får behov av uppställningar. Och då frågar de efter dem.

Hur ska man göra då? Ska särbegåvade hoppa över klasser?

— Nej, det hjälper inte. Den som lär sig dubbelt så fort är snart i kapp nästa klass också. Och de kan ju vara åldersadekvata i en del ämnen. Man får organisera det lite annorlunda på skolan och ta hjälp av andra lärare. Högstadieelever kan gå in i andra gruppkonstellationer i vissa ämnen.

Så om inte läraren klarar att sparra eleven får man ta hjälp av någon annan?

— Ja. I Rättvik har vi ett projekt som heter »Alla får vara med« som har fått 600 000 kronor av Specialpedagogiska myndigheten. Det är en samundervisningsgrupp för elever som har svårt att få sina behov tillgodosedda i klassen. Det handlar både om särskolelever, elever med perceptuella svårigheter och särbegåvade. En del kommer i några ämnen, andra i alla.

— Fyra handplockade lärare jobbar i gruppen och undervisningen är helt individualiserad.

Finns det en tro att de väldigt begåvade barnen klarar sig oavsett kvaliteten på skolgången?

— Det gör det, men det är en myt. De är bara självgående inom sitt lustområde. I övrigt behöver de precis lika mycket uppmuntran, ledning och stimulans som vilken elev som helst. Annars slocknar de.

Och nu har de rätt att få den?

— Ja, varje elev ska numera få den stimulans som behövs för att utvecklas maximalt. Även de som med lätthet uppnår målen. Eftersom skolan ofta missar de särbegåvade barnen är den nya skollagen en revolution. Även om lärare och rektorer inte riktigt har förstått det än.

Tre tips till lärare

  • Tro på föräldrar när de säger att deras barn lärde sig läsa själva vid tre fyra års ålder och behöver mer stimulans i skolan.
  • Inse att det finns barn som lär sig utan att behöva repetera. Våga frångå rutinerna med upprepningar och krav på att allt ska göras färdigt för dessa elever. Höj i stället ribban så att de känner ett behov av att lära sig studieteknik.
  • Ta hjälp av rektor för att organisera verksamheten runt den särbegåvade.

In på livet,
Anita Kullander

Aktuell Psykolog inom elevhälsan i Rättvik och en av Sveriges få experter på särbegåvning. Handleder och föreläser för skolpsykologer och pedagoger. Jobbar ideellt med telefonrådgivning och stödgrupperna Filurum på Facebook — för särbegåvade ungdomar, deras föräldrar och lärare.

Ålder 65. Fortsätter jobba minst två år till.

Bakgrund Legitimerad psykolog sedan 1994. Jobbade innan dess som damfrisör, snabbköpskassörska, barnskötare med mera.

Familj Två söner, två barnbarn, ett barnbarnsbarn. Två hundar — pudelblandningarna Annie och Lizzie.

Bor Hus i Ingels, en by utanför Rättvik.

På fritiden Är ute i skogen. Fotograferar.

Personlig pryl Kameran, alltid i handväskan. »Jag har fotograferat i 35 år nu, tagit fiskbilder till Nationalencyklopedin och dokumenterat vetenskapliga expeditioner i Amazonas.«

Fler artiklar om

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
För 33 år sedan skrev jag detta!

År 1980 publicerade Anders Dunér och jag en rapport om toppbegåvade barn i svensk skola. Ämnet var inte så populärt då. En internationell utblick visade då att mycket begåvade barn sällan upptäcktes av lärare och ofta stämplades som bråkiga eller annorlunda. På psykiatriska kliniker för barn var dessa barn överrepresenterade. Vi följde en stor grupp barn från åk 3 och upp genom gymnasiet. Främst de mycket begåvade flickorna tappade gnistan och presterade då under sina icke fullt så begåvade kompisar. Rapporten utgavs från psykologiska institutionen vid Stockholms universitet.

Ytterligare ett tips till lärare

Det behövs ett fjärde tips till lärare i lådan längst ner (eller kanske ett första): Kontakta GCP!

Läs mer om GCP här:
http://www.mensa.se/programmet-foer-begavade-barn

Annons

Fler nyheter