Synen på den fria leken avgörande

Den som ger sig in i genusdebatten får räkna med att bli missförstådd och tillskriven åsikter. Jag väljer att inte bemöta anklagelserna om populism och värdegrundsbrister.  I stället föreslår jag att vi fokuserar på det inledande stycket om att ge barn möjlighet att »pröva och utveckla sina förmågor utan begränsningar utifrån stereotypa könsmönster«. Min utgångspunkt är att förskolan ofta sviker detta uppdrag.

Jag beskriver pedagogernas likformiga erfarenheter som ett problem — något vi inte helt kan kompensera genom teoretisk medvetenhet. Förskolan har rötter inom omsorgskulturen och många pedagoger har gjort ett könsstereotypt yrkesval. Det bäddar för legitimitetsproblem.

Kanske borde vi lägga tid på att fundera över vilka könsroller som är traditionella och ska motarbetas? Är alla mönster lika dåliga?

Jag menar att synen på fri lek är avgörande. Risken finns att barnen reproducerar stereotyper, och våldslekar skapar osäkerhet i personalgruppen. Om vi ser på leken som en form av behavioristisk inträning i mönster handlar det om att belöna de goda beteendena. Jag ser leken ur ett frihetligare perspektiv — vi kan inte kontrollera fram en fri människa.

Förhoppningsvis kommer Lärarförbundet Student i framtiden att ta aktiv del i arbetet med att bygga upp ett nationellt nätverk för rekrytering av män till skola och förskola.