Vägrar vara könsneutral

Från Lärarnas tidning 2012-03-28 13:07

Mats Olsson kritiserar genusvetenskapen från vänster

Foto: Ewa Levau

Förskollärarnas John Wayne. Så har han hånfullt kallats av en framträdande feministisk skoldebattör.

Orsaken är Mats Olssons kritik mot genuspedagogiken och vad han anser vara dess manipulativa kategoriserande av barnens lekar som önskvärda respektive icke önskvärda. I synnerhet menar han att pojkarnas aktiviteter ses som ett problem.

— Den viktigaste leken är den som finns utanför pedagogernas kontroll. När vi gör leken nyttig så blir den ointressant för barnen. Resultatet blir att pojkarna drar sig undan förskollärarnas bevakande blickar.

Mats Olsson menar att den inställning till kön som finns bland tongivande debattörer inom exempelvis genusvetenskapen inte är förankrad hos medborgarna. Han exemplifierar med när han skrev en artikel på debattsajten Newsmill om det könsneutrala pronomenet »hen«. Då markerade 85 procent av läsarna att de kände sig »arga« och 12 procent »uttråkade« inför begreppet.

— Även om man kan diskutera urvalet så är det en tydlig signal, när man ser att det är över 10 000 personer som har läst artikeln. Genusvetarna borde vara bekymrade över att de inte har starkare stöd hos vanliga människor.

Samtidigt betonar han att det finns en stark populism i föraktet mot genusvetenskapen och att kritiken mot den har blivit liktydig med en högerposition.

— Därför blir folk förvirrade när jag å ena sidan kritiserar genusvetarna och å andra sidan har frihetliga vänsteridéer om lekens betydelse. Man kan både vara vänster och ha starka invändningar mot statens uppfostrande roll i skolan.

Mats Olsson ser det som ett övergrepp att i förskolan försöka dekonstruera barnen till könsneutrala varelser.

— Jag möter inga könsneutrala människor i min vuxenvärld. Varför ska vi då kräva det av barnen? Idén med den könsneutrala förskolan är moralistisk och handlar om att ta bort det man inte tycker om.

Han anser att genuspedagogiken genom sin iver att vara normbrytande skapar en ny form av normativitet: Den mjuke pojken och den tuffa flickan.

— Det blir tydligt när mina studenter triumfatoriskt kommer tillbaka från praktiken med exempel på en flicka som leker med bilar. Hon ses som en trofé. Och flickan i den rosa klänningen blir en drake som studenten i sin hjälteroll, med läroplanen i ryggen, ska besegra. Jag blir mycket illa berörd av det.

Mats Olsson hävdar att ett begrepp som »traditionella könsmönster« som används i styrdokumenten inte går att definiera.

— Jag vet inte vad det innebär och jag har aldrig träffat en person som kunnat redogöra för det. Och vad är ett otraditionellt könsmönster? Det blir motsägelsefullt när man tittar på vad som står i läroplanen. Begreppet tradition används som något positivt på 22 ställen. På det 23:e blir det plötsligt negativt — att »motverka traditionella könsmönster«.

Så vad anser han då om epitetet förskollärarnas John Wayne?

— Det behövs en symbolisk företrädare för manliga förskollärare, varför inte John Wayne? Även om jag hade föredragit någon med ett mer komplicerat förhållande till maskulinitet, som James Dean eller Humphrey Bogart.

Personligt, Mats Olsson

Gör Adjunkt och lärarutbildare på Malmö högskola.

Bakgrund Förskollärare.

Aktuell I debatten om jämställdhet i skolan, framför allt på sin blogg »Tysta Tankar«.

Bor Malmö.

Ålder 57.

Familj Gift och två barn.

Intressen Musik. Upphovsman till »Pojkaktiga sångböcker 1—3«.

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Drakar och normer

Det är väl klart att dina studenter är glada när de ser barn som bryter normer som uppfattas som trånga. Sen kan det ju vara lika trångt att vara rosa och leka med bilar som att vara rosa och leka med barbie, eller varför inte att ha keps och dödskalletröja och vifta med pinnar. Eller att bara äta kaviarsmörgås. Poängen är väl att förskolan ska vidga utrymmet, och om sen någon (kanske många) vill vara mainstream så är det ju inget problem. Det viktiga är att de har en reell möjlighet att vara mer, på fler sätt, och mer varierade än vad snäva "traditionella könsmönster" tillåter. Alla gillar inte att dansa/klättra i träd/pyssla/sjunga/fäktas (ja du förstår), men för att ge alla möjligheten att kunna tycka om det måste man nog erbjuda det aktivt till alla barn. Och sen kan de välja och välja bort, och ändra sig och välja om.
Men hela bredden hos varje barn hinner studenterna knappast se på sin korta praktik, och då går de förstås på enkla koder - rosa+bil=bra. Vilket utmärkt tillfälle att problematisera och komma vidare tillsammans! Uppfattar du genuspedagogikens intentioner på något annat sätt?
Mvh!

Hmmm...

Mats Olsson säger flera intressanta och tänkvärda saker, men hans argumentation är inte helt problemfri. När han säger "Jag möter inga könsneutrala människor i min vuxenvärld. Varför ska vi då kräva det av barnen?" - tycker han då att det är OK att byta ut ordet "kön" mot andra egenskaper? T.ex. ras, ålder, eller sexuell läggning?
Själv möter jag i min vuxenvärld många människor som uppvisar en homofobisk inställning. Betyder det, enligt Mats Olsson, att jag inte får kräva av barnen i min klass att de ska avstå från att använda uttryck som "jävla bögjävel"?

hen

Mats Olsson,så klockrent,min nya idol!

hen

Mats Olsson,så klockrent,min nya idol!

Annons

Fler nyheter