Nästan 60 procent av de tillfrågade grundskollärarna vill införa ett så kallat beteendebetyg som ska bedöma sådant som inte ingår i kunskapskraven, exempelvis närvaro, uppförande, ambitionsnivå och social kompetens. Det visar en enkätundersökning som opinionsinstitutet Skop har gjort på uppdrag av Lärarnas tidning.

Noterbart är att kvinnliga och yngre lärare är mest positiva. Av dem som arbetat kortare tid än fem år vill hela 74 procent införa ett beteenderelaterat betyg.

— Jag är överraskad, men dessa siffror gläder mig mycket. Det visar att det finns en stark efterfrågan på ordning och reda i lärarkåren, i synnerhet att yngre lärare är engagerade i detta, säger utbildningsminister Jan Björklund till Lärarnas tidning.

Enkäten visar också att nästan en femtedel av lärarna i strid med läroplanen använt uppförande eller närvaro som grund för sin betygsättning.

— Det är ett tydligt bevis på behovet av ett ordningsbetyg som kan renodla ämnesbetygen till att enbart gälla kunskapskraven. Jag tror dessutom att siffran är högre än så, det finns nog ett stort mörkertal, säger Jan Björklund.

Som exempel på vad som bör bedömas nämner Jan Björklund att det kan handla om ifall eleven kan passa tider, lyssna på andra, samarbeta och visa respekt för lärare och andra elever.

Rosanna Dinamarca är utbildningspolitisk talesperson för Vänsterpartiet. Hon anser att debatten om ordningsbetyg är helt ovidkommande.

— Det är ett fånigt förslag som jag inte tror är väsentligt för skolorna. Elever som bråkar gör det för att de mår dåligt, och de skulle inte bli hjälpta av ett ordningsbetyg. I stället bör man satsa på mindre klasser där alla elever blir sedda.

Även Miljöpartiets representant i utbildningsutskottet, Jabar Amin, är kritisk och menar att ett ordningsbetyg inte mäter de mål som är uppställda i skollagen.

— Och elever som stör skulle knappast bry sig om ett ordningsbetyg. I stället bör man satsa på att ha en dialog med vårdnadshavarna.

Eva-Lis Sirén, Lärarförbundets ordförande, tror inte att betyg kan lösa ordningsproblem i klassen. Hon anser att andra metoder måste till, som dialog och samspel med kolleger och föräldrar.

— Det finns inga genvägar. Lärare måste få tid och möjlighet att se varje elev och bygga relationer som fungerar. Det kräver arbete, tid, och resurser, säger hon.