Dramatik väcker elevernas skrivlust

Läraren trummar obemärkt med vänstra handens pekfinger mot golvet. Tapp, tapp, tapp. Långsamt, en efter en, noterar eleverna och börjar göra detsamma tills alla sitter i en trummande ring i klassrummet på Granbackaskolan i Solna.

Turen går över till någon annan att härma och rörelserna blir yvigare och mer vågade. Några fnissar, tycker det är pinsamt att rytmiskt röra på kroppen inför andra, men att alla gör likadant underlättar.

— »Följa John« är en bra uppvärmning eftersom eleven vänjer sig vid att stå i centrum utan att tänka på det, säger Viktoria Ericson Kloste.

Många lärare har nog spontant slängt ur sig att de gärna vill arbeta mer med drama integrerat i undervisningen. Färre har kunnat få detta att fungera konkret och på ett meningsfullt sätt, där själva ämnet står i centrum.

Grundskolläraren Viktoria Ericson Kloste tog tag i problemet och sökte kursen »Drama som ett verktyg i läs- och skrivutvecklingen« på Stockholms universitet, med dramapedagogen och svenskläraren Ewa Jacquet. Kursen ges på deltid inom ramen för Lärarlyftet. Studierna kan alltså kombineras med undervisning och övningarna testas direkt i klassrummet.

Huvudsakligen arbetar Viktoria Ericson Kloste i förskoleklass detta läsår, men nu får hon låna eleverna i år 4 för att kunna använda sig av skrivövningarna fullt ut.

— Det nya är att här står språket i centrum. Vi arbetar inte med färdiga manus, utan låter texten växa fram parallellt med improviserade teaterövningar.

Dagens övning går ut på att eleverna får lappar som definierar dem som en viss person på en viss plats ställd inför ett visst problem. Emil Lekic, Arman Troubkin och Maja Henriksson får karaktärerna »en vänlig polis«, »en björn« och »ett monster«, samt platsen »en luftballong« och händelsen »ett blixtnedslag«. De får förbereda sig i tre minuter för att sedan delvis improvisera fram ett drama inför resten av klassen.

Handlingen blir i korthet att polisen varnar björnen för monstret, som får blixten i huvudet och dör.

— Okej, tack. Hur skulle det kunna sluta förutom att monstret dör? frågar Viktoria Ericson Kloste.

Hon menar att det är nödvändigt för läraren att ibland frysa handlingen och aktivt uppmuntra mer utvecklade slut.

— Annars blir det ofta av typen »alla dör«. Eleverna uppskattar faktiskt att bli hårt styrda eftersom de upplever att det blir enklare då.

Under nästa lektion får eleverna skriva en berättelse utifrån det de sett.

— En stor fördel är att ingen kan säga »jag vet inte vad jag ska skriva om« eftersom detta redan är klart.

Eleven Amir Zamel Abacid tycker att han har blivit mycket bättre på att skriva efter dessa lektioner.

— När man har sett själva berättelsen innan så blir allt mycket lättare. Man har liksom bilderna inne i huvudet, och vet direkt vad det ska handla om.

Kursen på Lärarlyftet var för Viktoria Ericson Kloste en möjlighet som hon tycker att fler borde utnyttja. Hon hävdar att kursen direkt gav en aha-upplevelse, med massor av konkreta övningar, färdiga att använda dagen efter.

— Det ger helt fantastiska resultat, och fungerar mycket bättre än vanliga skrivövningar för elever på alla nivåer. Fri skrivning utan vare sig ramar eller vägledning leder ofta till att eleverna antingen skriver för mycket och ostrukturerat eller inte alls.