»Lärarlegitimation ökar inte statusen«

Ekonomerna breder ut sig över nästan hela A-huset på Stockholms universitet, ett stenkast från den pedagogiska institutionen. Men däremellan verkar det ha upprättats en akademisk järnridå. Nationalekonomen Jonas Vlachos säger vad han tycker om skolan, vilket inte uppskattas i det pedagogiska facket. Inte så konstigt kanske, med tanke på vad det är han säger.

— Den pedagogiska forskningen i Sverige har mycket att lära vad gäller kvantitativ empirisk metod. Utan empirisk analys kommer man aldrig någonsin att nå någon egentlig kunskap, säger Jonas Vlachos, samtidigt som han fingrar lite förstrött på datorn i sitt arbetsrum på sjunde våningen.

Hur menar du då?

— Ta betygen till exempel. Nu har man fastnat i en debatt om de ska införas i sexan eller sjuan. Och båda sidor har exakt samma argument som när jag gick i skolan för 30 år sedan. Varför har vi inte kommit längre, och varför har ingen undersökt detta empiriskt? Det är fullkomligt obegripligt.

— Det gäller även den politiska debatten, exempelvis om skolk ska synas i betygen. Efter en enorm diskussion så kommer man fram till att skolket inte ska stå med i slutbetyget. Vad har det då för betydelse? Det läggs fruktansvärt mycket resurser och prestige på låtsasdiskussioner och kvasidebatter! Och skolforskarna verkar främst ägna sig åt akademiskt positionerande.

Vissa skolforskare har svarat med att din kritik är »lekmannafördomar«. Vad har en nationalekonom egentligen för kvalifikationer för att uttala sig i skolfrågor?

— Jag kämpar fortfarande för att försöka förstå vilken världsbild som ligger bakom denna kritik. Den utgår ifrån ett banalt maktspråk i stället för argument. Utbildningsekonomi har funnits länge och är ett stort forskningsfält internationellt. Därmed inte sagt att alla utbildningsfrågor är för oss.

Så vad har nationalekonomerna att lära skolforskningen?

— Att använda kvantitativ empirisk metod. Ambitionen med all forskning bör vara att skapa generaliserbar kunskap. Utan detta kan vi aldrig komma fram till vad som fungerar och komma vidare. Och då kan vi lika gärna lägga ned den pedagogiska forskningen och lägga pengarna på lärarna i stället.

Du har sagt att införandet av lärarlegitimation kommer att få motsatt effekt än den önskade. Vad grundar du det på?

— All rimlig logik säger att läraryrket blir mindre attraktivt att söka, eftersom köbildning till provårsplatser kommer att uppstå och att man i väntan på provåret inte kommer att vara attraktiv på arbetsmarknaden.

— Framför allt är dock problemet att man inte får anställas som vikare om någon legitimerad söker samma vikariat, eftersom kandidaterna under provåret varken kommer att ha rätt att ansvara för undervisning eller sätta betyg.

Vilka konsekvenser får detta?

— Det blir svårare att komma in i yrket, vilket får följden att de studenter som har flest alternativ kommer att välja bort det. Och själva definitionen av ett attraktivt yrke är ju att de med flest alternativ väljer det. Lärarlegitimationen gynnar de befintliga lärarna på bekostnad av de blivande.

Hur menar du då?

— Själva poängen med legitimationen är att skapa lärarbrist, för att på så sätt höja lönenivåerna. Men det är inte samma sak som att höja yrkets status. Om vi anser att det är för låg nivå på dagens lärare så är det bästa vi kan göra att låta dem konkurrera med nya högkvalitativa lärare.

Hur ska det gå till?

— Ett sätt skulle kunna vara att halvera antalet utbildningsplatser, vilket både skulle skapa större efterfrågan på befintliga lärare och ge fler kandidater per plats att välja mellan.

— McKinsey-rapporten från 2007 visar att det som gör ett yrke attraktivt är en lätt övergång mellan utbildning och yrkesliv. Så gallringen av dem som inte håller måttet borde ske inom ramen för lärarutbildningen.

Varför har yrkets status sjunkit?

— En förklaring kan vara att de låga lönerna har gjort att färre högpresterande studenter söker sig till lärarutbildningarna. Lärarlönerna började sjunka jämfört med motsvarande yrken under andra halvan av 1980-talet.

— Men även byråkratiseringen kan ha bidragit. Mindre undervisning och mer elevsocialt arbete kan ha gjort att färre ämnesintresserade söker sig till yrket.

Så hur ska lärarna höja sina löner?

— Det är problematiskt, eftersom staten inte kan höja lärarlönerna inom ramen för dagens system. Visst kan man höja statsbidragen till kommunerna, men det finns ingenting som säger att de pengarna går till skolan. De kan lika gärna användas till att sänka skatten.

Du har efterlyst en kraftig uppstramning av de nationella proven. Hur vill du att provsystemet ska se ut?

— Ett stort och åtgärdbart problem är att proven rättas lokalt på skolan. I ingen annan verksamhet skulle man tillåta att de anställda får utvärdera sig själva på det viset. Studier visar dessutom att bedömningarna är mycket strängare om proven rättas av lärare utifrån.

— Men jag vill betona att detta inte är lärarnas fel, lika lite som det är läkarnas fel att sjukskrivningarna varierar kraftigt i olika delar av landet. Det är ett systemfel som behöver åtgärdas.

Hur då?

— Genom välkonstruerade prov som fångar så mycket som möjligt av skolans mål och som dessutom är externt bedömda. Betygsättningen bör också i större utsträckning överensstämma med provresultaten. Inte på individnivå, men på klass- och skolnivå. En betygsättning som inte är kopplad till kunskapsnivån förlorar sin legitimitet.

Riskerar inte detta att lägga för stort fokus på proven i undervisningen?

— Det är en nackdel, absolut, men fördelarna överväger. Det finns inget perfekt system. Och skolorna fokuserar redan i dag enormt mycket på de nationella proven. Det går också exempelvis att reglera hur många lektioner man får använda till att förbereda sig för proven.

— Vi vet dessutom att Skolverkets utvärderingar visar att proven är välkonstruerade, mycket uppskattade bland lärarna och kopplade till skolans faktiska mål. Det är motsägelsefullt att hävda att proven är ett viktigt stöd för lärarna i betygsättningen och samtidigt mena att man inte kan koppla ihop betyg och provresultat på skolnivå.