Egen vrå ger lugn och ro

Anette Rosengren är 1—7-lärare i svenska, matte och samhällskunskap på Olympen, en grundskola för elever med autism i Malmö. Här går just nu nio elever som alla har diagnosen autism utan utvecklingsstörning.

Från och med i höst hör elever med autism utan utvecklingsstörning inte längre till särskolan. Det är få som är kritiska till förändringen men det finns en oro, framför allt bland lärare i särskolan, över hur den vanliga grundskolan ska kunna möta elevernas skiftande behov.

I Malmö har man länge varit restriktiv med att skriva in den här kategorin elever i särskolan. Förutom ett tiotal särskilda undervisningsgrupper på olika grundskolor i kommunen finns Olympen som för närvarande har nio elever i år 5—9.

Just nu har Anette Rosengren lektion i svenska med Anton Lagerholm, 11 år. Klassrummet är litet. Skrivbordet står nära dörren så att utrymmet vid fönstret är fritt. När det är rast sitter Anton gärna på fönsterbrädan och vilar.

Anton kommunicerar inte så bra genom tal och använder ofta en liten dator med bilder och ljud för att uttrycka sig. Han är också känslig för ljus och ljud och när det blir för stökigt runt omkring.

— Anton gick i en särskild undervisningsgrupp under några år men den skolan var byggd med många stora, öppna utrymmen och det passade inte honom. Han behöver ett mindre sammanhang för att må bra och för att undervisningen ska fungera, berättar Anette Rosengren.

Sedan ett par år ingår Olympen tillsammans med tre särskolor, förskola och fritidshem i ett eget, kommunövergripande rektorsområde för elever med autism.

— En fördel med att vi bildar ett eget rektorsområde är att vi kan se till att personalen har rätt kunskaper och får kompetensutveckling, så att eleverna får en röd tråd genom sin utbildning, säger rektor Eva Holm.

Personalens kompetens är avgörande, menar Eva Holm. Inom rektorsområdet finns många olika yrkesgrupper, till exempel lärare, förskollärare, fritidspedagoger, specialpedagoger, arbetsterapeuter och barnskötare och alla måste förstå vad autism innebär.

— Det räcker inte med att läsa en bok. Här får alla anställda en veckas grundutbildning för att få en gemensam grundsyn. Det ger en flexibel organisation där personalen kan gå in och arbeta på olika ställen. En elev kan också behöva byta miljö och eftersom alla har samma kunskap och förförståelse är det aldrig några problem.

Autism är en funktionsnedsättning där förmågan till socialt samspel och sammanhang är begränsat. Att leka, umgås och förstå andra människor är mer eller mindre svårt. Personer med autism tänker och känner annorlunda. Man kan bli störd av ett ljud, en doft, ett ord, av en öppen dörr, att något inte är som det brukar, av en söm i tröjan som skaver eller av ett ljusrör i taket som sticker i ögonen.

Variationerna är många, liksom elevernas skräddarsydda lösningar. Lärarna på Olympen ägnar en stor del av sitt arbete åt att anpassa dagen i skolan, såväl undervisningen som rasterna, efter varje elevs individuella behov.

Mycket går ut på att göra verkligheten begriplig. Uppmaningar som »sluta med det där« eller »så där gör vi inte« är ofta meningslösa, däremot kan en förklaring hur man kan göra i stället fungera. Visuella instruktioner eller en kalender där eleverna själva kan stryka uppgifter efter hand är också ett sätt att förklara vad som händer och ge struktur.

Eftersom elever med autism ofta har svårt att generalisera är det viktigt att föra in kunskaperna i vardagliga situationer. En elev kan vara duktig på att räkna matte i bänken men har ingen aning om hur man betalar och får tillbaka växel i affären.

— Det går inte att tänka att så har vi gjort tidigare. Vi måste vara beredda att tänka om och tänka nytt hela tiden. Och att ständigt fråga oss hur vi kan hjälpa och anpassa oss efter just den här elevens sätt att se världen, säger Linda Petersson, som är en av tre pedagogiska ledare i rektorsområdet.

Förutom att driva det pedagogiska utvecklingsarbetet finns Linda Petersson och hennes två kolleger tillgängliga för lärarna med råd och stöd. De samverkar med habiliteringen i Malmö och ser till att ny kunskap och nya rön om autism sprids bland personalen. De har också täta kontakter med föräldrar och medverkar även vid utvecklingssamtal och elevkontakter.

— Vår styrka är att vi är bra på att individualisera och vi jobbar mycket med vad var och en ska göra under terminen. Vår utmaning är att försöka hitta saker som eleverna kan göra gemensamt, till exempel ett tema som kan vara tillgängligt för alla.

Morgonens första lektion är avklarad och det är rast. I uppehållsrummet rör sig Noman och Karl framför ett tv-spel. Båda jobbar koncentrerat på att klara uppgiften.

Tv-spelet är ett bra exempel på gemensam aktivitet utan krav på samspel. Noman och Karl spelar tillsammans men ändå var för sig.

Integrering eller segregering, inkludering eller särskilda undervisningsgrupper. Diskussioner kring begreppet »en skola för alla« förs även här på Olympen. Men allt kan inte förklaras i svart eller vitt, menar rektor Eva Holm. För elever med autism finns inga enkla lösningar. För vissa elever fungerar det helt enkelt inte i en stor skola.

— Många av våra elever kommer från skolor där de ofta har farit väldigt illa. De vet och känner att de inte är som alla andra, och de har med sig misslyckanden och kan ha självmordstankar. Jag är absolut inte emot inkludering, men den här typen av skola behövs också, säger Eva Holm.

Trots att Olympen bara har nio elever och ligger för sig själv tycker varken Eva Holm eller Linda Petersson att de är särskilt segregerade. De rör sig ute i samhället, åker på utflykter och går på studiebesök. Och de elever som kan och vill äter lunch i grundskolan i närheten.

— En av våra elever läser tyska i en stor klass tre gånger i veckan. Det är en tillräckligt stor utmaning för honom, säger Linda Petersson.

Men frågan om en skola för alla kvarstår. Det är inte ovanligt att en elev med autism går i en vanlig förskola och även i grundskolans tidiga år. Sedan blir kraven och sammanhangen för stora.

— Om man gör rätt från början, om elever med autism fick en chans att lära på rätt sätt tidigare, så skulle de ha det så mycket lättare. I den bästa av världar har alla skolor kunskapen att bemöta alla elever, säger Linda Petersson.