Slå ihop lärarfacken
Ett lärarfack räcker, tycker Marcus Friberg och Anders Larsson i Lärarförbundet Student. Norge framhålls som exempel.
I Sverige finns det två fackförbund som organiserar lärare: Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund. Lärarförbundet har cirka 230 000 medlemmar och Lärarnas Riksförbund cirka 85 000. Av dessa är cirka 27 000 respektive 17 000 studerandemedlemmar i de båda förbunden.
Dagens modell, med två separata fackförbund, är mycket olycklig då det innebär att Sveriges lärare inte talar med en samlad röst gentemot våra gemensamma motparter. När 
Lärarförbundet bildades 1991, genom en sammanslagning av Svenska Facklärarförbundet och Sveriges Lärarförbund, genomfördes fusionen först i studerandeorganisationerna. Detta är möjligt även denna gång.
Det finns de som hävdar att en sammanslagning skulle vara omöjlig eftersom det finns för stora meningsskiljaktigheter. Men det är inte sant. De meningsskiljaktigheter som finns är så små att de ryms inom en organisation och de är något som kan vitalisera utvecklingen inom ett fackförbund.
Både bland lärarstudenter och högskoleanställda på lärosätena och bland lärare och skolledare på skolorna finns det en vilja att se ett enda fackförbund för lärare. Andra professioner i Sverige låter sig inte delas upp i två fackförbund och det ska inte heller lärare göra.
Det tittas i dessa dagar på våra nordiska grannländer vad gäller utbildningspolitiska frågor och inte minst prestationer i skolan. Kanske borde vi slänga en blick mot våra grannländer även i denna fråga.
I Norge fanns tidigare två stora fackförbund som organiserade lärare med liknande inriktning som de nuvarande svenska. Dessa slogs för tio år sedan ihop. Ett exempel på en vinst man gjort i Norge är projektet GNIST, som är ett samarbete mellan bland annat Kunnskapsdepartementet, Utdanningsforbundet, Nasjonalt råd for lærerutdanning och Pedagogstudendene och syftar till att locka studenter till att söka lärarprogrammet.
Hittills har projektet lyckats öka ansökningarna med 30 procent jämfört med när samarbetet inte fanns. Detta är en lyckad satsning som vi menar kräver en samlad lärarkår för att kunna drivas och genomföras också i Sverige.
En av de absolut viktigaste frågorna enligt båda förbunden tydliggör hur kontraproduktiv uppdelningen är. Lärarnas Riksförbund menar att »Med kollektivets kraft som grund får våra medlemmar kraft att föra sin talan.« Lärarförbundet menar i sin tur att »Vi är lärare. Tillsammans är vi en stark och inflytelserik profession.«
Båda fackförbunden poängterar redan att det viktigaste är att vi är starkare tillsammans, med kollektivets kraft. Ju fler vi är, desto starkare kan vi skrika både i löne- och utbildningspolitiken. Dessutom får vi också den enorma kompetens som finns i båda förbunden, vilket på sikt kommer att leda till att lärarna i Sverige får ett än mer kompetent och framgångsrikt fackförbund.
Det är dags att höja rösterna för oss som tror på ett enda fackförbund. Vi som tror på en sammanslagning finns i de båda förbunden och både bland studenter och yrkesverksamma lärare. Låt oss tillsammans skapa de bästa förutsättningarna för läraryrket och våra elever. Tillsammans är vi starkare.
(Publicerad i Lärarnas tidning nr 8/11)
Skriv ut
av lärarfacken är nog dessvärre ett helt nödvändigt första steg för att löneläget ska kunna höjas för lärare. Lärarförbundet måste i detta läge först säga hej då till alla ickelärare. Nästa steg är att iscensätta en KÄNNBAR strejk för att över huvud taget få arbetsgivarens uppmärksamhet. Töm inledningsvis hela strejkkassan, och om detta inte fungerar, uppmana sedan alla att i möjligaste mån göra något av följande:byta yrke, söka jobb utomlands, eller som en sista utväg vara kvar i yrket i Sverige men använda x timmar av förberedelsetiden till att bekämpa de illvilliga politiker som på sikt håller på att sänka nationen.
- logga in eller registrera dig för att kunna kommentera
Aldrig att jag kan tänka mig ett fack. För att det skall vara möjligt måste Lärarförbundet bli ett rent lärarfack utan rektorer. Man måste också be alla lärare om ursäkt för det historiska misstaget att gå med på kommunaliseringen. Lärarförbundet sitter inte alltid på sina medlemmars sida utan tycks ha ett ben i det socialdemokratiska partiet.
- logga in eller registrera dig för att kunna kommentera
Så usla som Lärarförbundet varit på att ta vara på ämneslärarnas utveckling är det förstås helt otänkbart att låta dem företräda mig. Hur uselt har de inte förhandlat våra lönepåslag år efter år och ibland gör de utspel som är rent negativa för vår yrkesidentitet.
- logga in eller registrera dig för att kunna kommentera
Jag har ända sen jag började mina studier till studie- och yrkesvägledare varit dubbelmedlem, alltså medlem i bägge lärarfacken. Många av mina medstudenter har gjort likadant. Jag kan inte riktigt förstå vitsen med två fackförbund. Jag tar min examen om en månad och då är det dags för mig att välja fackförbund, men hur ska jag kunna göra det. De få åsikter som skiljer fackförbunden åt, klyver även mig som person, och jag håller med bägge förbunden på olika punkter.
Ännu ett problem med två förbund är att jag som studie- och yrkesvägledare har ett starkare fotfäste i Lärarnas Riksförbund som har fler anslutna studie- och yrkesvägledare. Men ute på skolorna i staden där jag bor är de flesta lärare anslutna till lärarförbundet, vilket får mig att känna mig ganska ensam om jag istället är ansluten endast till LR. Ett VÄLDIGT dumt system alltså.
Jag kommer nog fortsätta att vara dubbelmedlem även om det kostar mig mer, det är enda sättet för mig att känna gemenskap både i min yrkesroll och i min anställning bland andra lärare på en skola i staden där jag bor.
- logga in eller registrera dig för att kunna kommentera
Håller med om att vi borde ha ett fackförbund, men ser inte att det skulle vara möjligt. Vi står ju MYCKET långt ifrån varandra på nationell nivå, även om vi ofta kan arbeta bra tillsammans på lokal nivå.
Själv är det för mig t.ex. otänkbart att gå med i ett fackförbund som representerar både min chef(rektorer) och mig, och obehöriga lärare som man ändå kallar lärare. Jag har sett resultatet själv när min kollega och kommunombud skulle först representera lärarna som hade problem med sin rektor, och sedan skulle resa sig och sätta sig på en annan stol (jo, han gjorde faktiskt det rent fysiskt) och representera rektorn. Resultatet blev... mindre lyckat.
Det blir samma resultat på punkt efter punkt när jag ser på de frågor förbunden driver och hur. Ökat statligt ansvar, arbetsbelastningen, lönerna och hur de förhandlas. Faktum är att jag hellre ser en tydligare specialisering; Att LR koncentrerar sig på gymnasielärare och lärarförbundet på de yngre åren.
Tänk efter själv: Prioriteringarna är väldigt olika på de olika nivåerna. Man kanske t.o.m. behöver ytterligare ett fack/avdelning för att bevaka t.ex. de lägre årskurserna och de högre.
Misstolka inte detta som att jag har något emot personer i lärarförbundet eller deras ombud. Jag har haft mycket bra samarbete med lokala och kommunala ombud och deras medlemmar är mina högt värderade kollegor.
Däremot tycker jag det är riktigt bedrövligt med kampanjer som "Det är lätt att byta!" Det är ruskigt låg kannibal-nivå som försvårar de konstruktiva samarbete vi har.
- logga in eller registrera dig för att kunna kommentera
Naturligtvis är det viktigt att titta i backspegeln ur ett ekonomiskt perspektiv och hur det kan kopplas till könsindelningen mellan de olika lärargrupperna som ju dessvärre fortfarande är ungefär demsamma. Här tror jag dock att det har hänt en del sedan åttiotalet både vad gäller visualisering av könsmässiga löneskillnader och synen på kollektiv lönesättning. Idag förespråkas i högre grad individuell lönesättning, vilket bör främjas av ett större och starkare fackförbund. Bra lärare ska ha bra betalt.
Det som vi främst hade i åtanke vad gäller de ekonomiska fördelarna när vi skrev artikeln var att lärarfacken i förhandlingar med arbetsgivaren först måste komma överens sinsemellan, där osämja vad gäller andra (mindre) frågor ibland får ta orimligt mycket utrymme. Skulle man som ett fackförbund förhandla med arbetsgivaren, tror vi att det innebär en starkare kraft som kan ställa spetsigare krav.
- logga in eller registrera dig för att kunna kommentera
Jag skriver under på att det räcker med ett lärarfack. Tillsammans skulle vi bli så mycket starkare och som det är nu är rena idiotin.
- logga in eller registrera dig för att kunna kommentera
LITE HISTORIK OM SAMMANSLAGNING UR LÖNEMÄSSIGT PERSPEKTIV
Det har funnits småskollärarfack( kvinnor),lärarfack mellanstadielärare (mer än hälften manligt!!!) och lärarfack för real- och gymnasielärare samt facklärarförbund. Senare tillkom högstadielärare som fann sin tillhörighet i Lärarförbundet och LR.
Om man inskränker sig till att bara se till de ekonomiska - inte helt ointressant om man förväntar sig att leva på lönen och inte arbetar helt ideellt.
Först blev en sammanslagning av småskollärare och mellanstadielärare. Det ekonomiska resultatet innebar ett litet lyft för småskollärarna och en stagnation för de övriga. Sedan blev det en sammanslagning mellan Lärarförbundet(små och mellan) och facklärarna på 80-talet?. Resultatet blev en ekonomisk förbättring av smärre art för facklärarna och en stagnation för lärarförbundets lärare. Att nu göra en sammanslagning mellan Lärarförbundet och LR skall ses i ljuset av historien - ingen rolig sådan! Att man blir större och därmed starkare, ja titta på historien. Vår arbetsgivare har ju genom historien och genom återkommande vallöften visat vad man menar med att satsa på lärarkåren.
- logga in eller registrera dig för att kunna kommentera
Helt i strid med skollagen krävs ofta diagnoser för att lärarna ska få extra resurser för elever i behov av särskilt stöd.
