Bild: Marie Kassman

Under de senaste 20 åren har arbetssituationen på fritidshemmen försämrats radikalt. När regeringen nu vill införa legitimation för pedagoger i skolan, slår den in det som kan bli den slutliga spiken i fritidspedagogens kista. Denna yrkesgrupp ska nämligen inte få någon legitimation.

Sedan 1990-talet har det skett stora förändringar inom fritidshemmens verksamhet. Samverkan var ordet på allas läppar. Många fritidspedagoger var positiva till utvecklingen, så även jag. Vi hoppades på att två olika typer av pedagoger skulle få möjlighet att mötas och befrukta varandras verksamhet. Tongångarna från beslutfattarna lät på liknande sätt.

Hur blev det då? Jo, på fritidshemmen tredubblades gruppstorlekarna och personalen halverades. Skolbarnsomsorgen blev allt mindre pedagogisk och allt mer förvaring.

I skolan upplevde många fritidspedagoger ganska snart att de behandlades som assistenter och inte som jämbördiga pedagoger.

När vi ville komplettera lärarna, bad de om assistans.

I praktiken innebar det att vi sällan var med och planerade det vi skulle göra i skolan. I stället blev vi tilldelade uppgifter som läraren tyckte var lämpliga. Jag och många andra fritidspedagoger var för stolta för att finna oss i denna behandling. Vi var högskoleutbildade med en kompetens som vi ansåg skolan behövde, men blev ofta behandlade som om vi inte hade något alls att tillföra.

Inledningsvis ledde detta till mycket bråk. Nästa steg blev att många fritidspedagoger sa upp sig. Själv höll jag ut i flera år innan jag lämnade yrket. I dag är jag en av alla dessa utbildade fritidspedagoger som jobbar med annat. Vi gör allt möjligt — kör buss, jobbar i äldreomsorgen, sysslar med friskvård med mera. Säkert har många av oss nytta av sin utbildning där vi nu befinner oss. Samtidigt känns det sorgligt att majoriteten av fritidspedagogerna inte arbetar på fritidshemmen. Vår utbildning är ändå, i första hand, inriktad på att man ska jobba med barn i ålder 6—12 år.

I dag är bara 30 procent av personalen på fritidshemmen utbildade fritidspedagoger. Några är förskollärare, men majoriteten har liten eller ingen pedagogisk utbildning.

Nu införs legitimationer i skolan, men fritidspedagogerna får bara legitimation om de vidareutbildar sig till lärare eller förskollärare. Risken är att de sista fritidspedagogerna då lämnar skolans värld. Om det blir så, har man på 20 år lyckats ta död på ett yrke i skolan.

Enligt Högskoleverkets prognos utbildas det fram till 2025 cirka 3.200 lärare med fritidshem som inriktning i sin examen. Grundat på uppgifter om tidigare examinerades yrkesval förväntas dock endast cirka 400 av dessa arbeta som fritidspedagoger.

Detta förstärker ytterligare bilden av att fritidspedagogyrket i praktiken inte finns längre. Mycket talar för att fritidshemmen i ännu större utsträckning kommer att fyllas av personal utan pedagogisk utbildning.

Utöver det som redan nämnts, har fritidshem byggda för fritidshemsverksamhet ofta bytts ut mot klassrum och matsalar. Pedagogisk verksamhet har ersatts av förvaring. Denna avveckling har visserligen drabbat oss fritidspedagoger, men de allra största förlorarna är barnen i skola och skolbarnsomsorg.

 

(Lärarnas tidning nr 6 2011)

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
fritidspedagog

Bra artikel! Jag är en av de fritidspedagoger som lämnat skolvärlden. Tröttnade på att vara just assistent. Men jag har jobbat inom förskolan de senaste åren på en förskollärartjänst. Men jag är ju inte förskollärare så vad händer med mig nu, undrar ju jag. Jag tycker det är diskriminerande att inte fritidspedagoger skall få någon legitimation. Vi har också en högskoleutbildning bakom oss och är viktiga pedagoger för skolbarnomsorgen eller den barnomsorg vi nu jobbar i. Jag hoppas att det blir en förändring och att fritidspedagogyrket ändå lever kvar. Det behövs utbildade pedagoger även på fritidshemmet.

Fritidspedagog

En bra artikel!
Det är ofta som man också "glömmer" att det finns fritidspedagoger som arbetar 100%. ca 50% i skolan och 50% på fritid men det är oftast bara fritidshemsverksamheten på eftermiddagarna som man diskuterar och inte hela fritidspedagogensyrkesroll. Jag känner att jag gör ett viktigt arbete hela dagen både i skolan och på fritidshemmet.
Jag älskar mitt arbete med barnen/eleverna och hoppas verkligen inte att fritidspedagogyrket dör!

Fritidspedagog

Jag kan hålla med delvis i att fritidspedagogen riskerar att dö ut om vi inte får legitimation .
Men jag måste ända påpeka att vi fritidspedagoger ska slå oss för bröstet och visa att vi behövs för barnen i skolans värld.
Finns det en skolledning som tror på fritidpedagogerna och att vi ska "komplettera skolan" ( Skolverkets kvalitet i fritidshem 2007) fungerar det.

Kan lärarna få mer vetskap att vi sitter på olika kompetenser fritidspedagog kontra lärare och att vi får chansen att lyfta den kan vi överleva som fritidspedagog.

Jag började min kariär på fritids som barnskötare och var assistent i ca 2 år och det var ingen hit.

Jag bytte arbetslag och vi började en heldagsplanerng med att få frågan , vad kan du bidra med för kunskaper, jag blev tvungen att sova på saken dagen efter hade jag många kompetenser att komma med .

Vi började att arbeta med halvklasser där vi fritidpedagoger/ personal fick planera och genomföra aktiviteter som vi behärskade med barnen med en röd tråd kontra lärarnas undervisning.AO är att vi har gemensamma planeringar med lärarna. Lärarna litade på att vi genomförde relevanta aktiviteter för barnen som stärkte barnen inteligens kollosalt på dens nivå och behov.Detta arbetssätt har mitt arbetslag arbetat med nu i 5 år alltså vi är inne på andra kullen barn och det blir bara itressantare och intressantare.En annan fördel är att om någon firitpedagog är frånvarande kablir inte en klass drabbad utan aktiviteterna kan genomföras ändåmed en liten justering kanske. Jag har inte blivit avskräkt från fritidsarbetet nu är jag snart är utbildad fritidpedagog och tänker arbeta med detta många år till. Jag läser " Lärare med intikning på fritidhem" på Linnéuniversitetet och detta har bara givit mig mer kompetens i rycksäcken.Facket kan nog arbeta så att vi får legitimatoíon med hoppas jag på. Vi var det första fritidshemmet som ställde ut på Skolforum på Älvsjömässan på höstlovet om vårt arbetssätt där många lärare kom fram och berömde vårt angagemang , det var så fritids arbetade förr utanför skolan . Nu arbetar vi så i skolan. Det jag vill säja egenligen är att vi måste visa att vi kan och vågar sätta ut hakan.

Lärare måste kanske ändra sitt förhållningssätt genom att lyssna in att vi ska tillsammans få barnen med oss och se barnens möjligheter till olika inlärningsmetoder behövs vi fritidpedagoger.Vi ska inte vara lärarens assistenter.

Fritidspedagogoens död!

Jag tycker att du har skrivit en mycket bra artikel.
Jag är tyvärr en av de fritidspedagoger som förmodligen kommer att lämna ett yrke som jag älskar för att man bl.a inte känner sig uppskattad för det jobb man gör.

Ang. fritidspedagogens död

När jag utbildade mig till fritidspedagog i början på åttitalet, så var det stor skillnad på att vara fritidspedagog och lärare. Då var jag stolt över att vara fritidspedagog och valde det framför att bli lärare. Då var inriktningen för en fritidspedagog att ta hand om hela barnet, socialt och pedagogiskt, i och med hjälp av gruppen. Det var i gruppens sociala och lärande miljö som barnet utvecklades och mådde bra. Då inte att förglömma att en grupp på fritids vid den tiden bestod av c:a 20 barn med 2,5 - 3 personal (varav 1 fritidspedagog). Under utbildningen fick vi ingående studera olika pedagoger (Montessori, Freinet, Steiner, Makarenko m.fl.) för att få förståelse för hur barn lär. I de olika små grupperna som t.ex. drama, bild och form, rörelse mm. fick barnen kunskaper genom kreativitet. Det var det stora som vi fritidspedagoger bidrog med till skolan. Ett barn som får möjlighet att utvecklas socialt och kreativt på fritidshemmet kan sen på ett mycket bättre sätt ta till sig kunskaperna i skolan. Läraren blir också på det sättet "avlastad" en stor del av det sociala arbetet, som nu för tiden tar så mycket tid i klassrummet, och kan då ägna sig åt det som han/hon är bäst på, att ge barnen teoretiska kunskaper.
Jag måste dock erkänna, att på lärarhögskolan och i min tidiga yrkesutövning så var jag en stor förespråkare för integrerad skola-fritids. Det vi trodde på, på den tiden, var att fritidspedagogens arbetssätt skulle få avtryck i skolan, men som vi alla vet så blev det inte så. Idag, med fritidsgrupper på 60 - 100 barn med ett par-tre pedagoger (redan trötta efter sin dag i skolan) inhysta i en torftig skolmiljö, är inte heller fritishemmens miljö någon verksamhet att vara stolt över. Därmed inte ett ont ord till de pedagoger som verkligen kämpar, ni gör ett fantastiskt jobb i ett omöjligt sammanhang. Nej fritidspedagoger! nu får det vara nog! res er och kräv fritidshemmets upprättelse med en personaltäthet som gör ett bra arbete möjligt! och kräv en legitimation (och lika lång utbildning som lärare) för ert ovärdeliga arbete!

fritids behörighet.

Jag tycker att det är fruktansvärd att man låter en yrkeskategori med så mycket erfarenhet och kunskap dö ut. De som tillåter detta har inte fattat vad vi gör och det är mycket trist. Vi är pedagoger som har har en helhetssyn om elever ,det är vi som finns oftast till hands när dem behöver stöd, det är vi som ser vad som händer med eleverna och kan hjälpa att känna omtyckta och värda.

Fritidspedagogens död

Tack för ett bra debatt inlägg. Har arbetat många år med att försöka höja fritidspedagogens status inom skolan. Stött på många mot och med gångar under mina 29 år i yrket. Men detta med legitimationen känns som ett sista knivhugg i mitt fritidspedagog hjärta.

Lärarnas tidning nr 6 2011)

Tack för en bra insändare. Äntligen skriver en fritidspedagog hur mycket vi fritidspedagoger satsar för våra barn på skolan och fritids och hur vi blir belönade.DET ÄR SORGLIGT.

Ang Fritidsleg och behörighet

Skulle vilja tacka för en mycket bra insändare. Jag hoppas att alla fritidspedagoger läser denna för jag tror att det är många som inte förstår allvaret. Har själv varit i kontakt med fack och skolverk och som Mikael skriver så sparkar dom undan fötterna på en hel yrkesgrupp. Om det inte händer något positivt i vår så ser det mycket mörkt ut för oss.

Fritidspedagogslegitimation

Har vår regering verkligen tänkt på konsekvenserna av detta och vad blir det i stället i så fall. Vi känner att vi inte är värda ett dugg.Är de medvetna om vad vi gör på fritids och att vi går in i skolan så mycket som vi gör??? Vem ska ta hand om barnen???
tack för örfilen

Annons

Fler nyheter