Mikael Damberg vill satsa på mindre klasser

Han ser ut som en korsning mellan helyllesvärmorsdröm och askgrå skolverksbyråkrat. Mikael Damberg, en av de absolut hetaste kandidaterna till att bli Socialdemokraternas nya partiledare, är en genomhygglig kille som ödmjukt ber om ursäkt för att han kommer några minuter för sent till intervjun efter att ha lämnat barnen i skolan. Han anses stå till höger i partiet och har sedan tiden som SSU-ordförande många fiender i vänsterfalangen.

Socialdemokraternas skolpolitiske talesperson är ingen konfrontationspolitiker, utan förespråkar pragmatiska samförståndslösningar över blockgränsen, inte minst inom skolpolitiken som behöver »lugn och ro«.

När jag ber Mikael Damberg att beskriva sig själv blir utbildningsutskottets vice ord-förande alldeles tyst. Till slut säger han:

— Min grunduppfattning är att jag försöker vara ganska snäll. I politiken drivs jag av en vilja att hitta lösningar och gå framåt. Debatterna kan bli hårda, men sällan på ett elakt sätt.

Socialdemokraterna har delvis omprövat sin skolpolitik. Vad var det för fel på den gamla?

— Socialdemokraternas högtidstal har varit jättebra. Vi har sagt att det inte spelar någon roll vem du har som mamma eller pappa eftersom du ska få samma möjligheter i skolan — men samtidigt har utvecklingen gått åt precis motsatt håll under de senaste 15 åren. Då måste vi ompröva vår politik.

I boken »Att riva plåstret« påstår du att socialdemokratin har uppfattats som flummig och att ni har varit för flata i synen på resultatuppföljning. Vad menar du med det?

— Politiken har en viktig roll, men inte bara när det gäller att fördela pengar. Om vi bestämmer oss för att investera gemensamma skattepengar i skolan har vi också ett ansvar för att följa upp resultaten.

Vad tycker du om Jan Björklund?

— Han har gått för långt i att förenkla skolans problem. Jan Björklund har en väldigt stor backspegel och en väldigt liten framruta, i princip varenda ny reform ska spegla hur det var när han själv gick i skolan.

Var går den stora skiljelinjen i svensk skolpolitik?

— Den största ideologiska konflikten handlar om alla stängda dörrar och höga trösklar som den borgerliga regeringens skolpolitik medför. Att man har dragit ned på vuxenutbildningen, att de språkval man gör
i mellanstadiet har betydelse för om man kan komma in på veterinärlinjen, att inte alla gymnasieprogram ger högskolebehörighet.

— Ju tidigare man gör sådana val, desto större är risken att vi tappar bort begåvningar och fördjupar klyftorna i samhället.

Du gjorde upp med regeringen om att det inte behövs nationella kriterier för alla betygssteg trots att Socialdemokraterna länge drivit det kravet. Varför vek ni er?

— Förslaget om fler betygssteg var väldigt långt gånget och vi stod inför ett val: Att sabba för regeringen och skapa en väldig oreda i skolan — eller att ta långsiktigt ansvar.

— Jag tycker inte att man ska kasta grus i maskineriet bara för att man kan det. De stora vinnarna på uppgörelsen är lärarna och eleverna som vet vad som kommer att gälla för lång tid framöver.

När tycker du att betyg ska börja sättas?

— För mig är det ingen övergripande ideologisk fråga om betygen börjar sättas i sexan, sjuan eller åttan. För skolans kvalitet är frågan om lärarnas kompetens och att få in ny forskning om fungerande undervisningsmetoder i klassrummet oändligt mycket viktigare.

— Jag vill att de stora frågorna ska ta plats i den skolpolitiska debatten — den ska inte bara handla om burka, mobiltelefoner och betyg.

Om du skulle bli skolminister i morgon — vad är det första du skulle göra?

— Jag skulle kalla till en nationell expertkommitté. Vi behöver samla alla kloka krafter i Sverige för att gemensamt diskutera hur vi vänder resultaten och skapar en ökad likvärdighet i skolan.

Enligt den senaste Pisa-studien blir svensk skola allt sämre på att stödja elever med svag social bakgrund och elever med utländsk bakgrund. Vad vill du göra åt det?

— Vi vill förtydliga skollagen, så att varje kommun blir skyldig att fördela pengar till skolan efter elevernas behov. De skolor som jobbar i de tuffaste områdena ska kunna rekrytera de allra bästa rektorerna och riktigt duktiga lärare.

— Vi vill också ha riktade statsbidrag till skolan, så att fler lärare kan anställas. Forskningen har visat att små klasser har störst betydelse för just de här grupperna.

Vill du lagstifta om att det ska finnas ett visst antal lärare i varje klass?

— Nej, jag tror inte på enkla procentsiffror. Exakt hur kvalitetssystemet ska se ut får vi titta på.

Sverige är det enda land som tillåter att offentligt finansierade fristående skolor delar ut vinst. Varför kan inte Sverige göra som andra länder och förbjuda det?

— Vår principiella uppfattning är att de skattepengar som vi använder för skolan ska gå till eleverna och till lärarnas möjlighet att göra ett bra jobb.

— Men det finns tusen och ett sätt att runda ett formellt vinstförbud. Man kan ha guldkantade pensionsavtal, man kan skaffa firmabilar, man kan se till att ett annat företag i koncernen hyr ut lokalerna dyrt och så vidare.

Hur ska ni annars säkra att skattepengarna verkligen går till skolan?

— Vi måste införa meddelarfrihet och en offentlighetsprincip för fristående skolor och vi vill ställa högre kvalitetskrav på alla skolor för att minska möjligheterna för roffare att bluffa systemet.

Enligt Skolverket och enskilda forskare har det fria skolvalet bidragit till att öka segregationen i skolan. Innebär det att man bör riva upp det fria skolvalet?

— Jag tror att det fria skolvalet har påverkat likvärdigheten i skolan negativt, liksom bostadssegregationen och andra förändringar. Därför vill vi ha en forskningsgenomgång av alla de stora skolreformer som har gjorts sedan 90-talet.

— Men jag vill inte att elever och föräldrar ska förbjudas att välja skola. Ett sådant skolsystem tror jag inte på.