Lyssna på forskarna

Det finns ett politiskt ansvar för skolan likaväl som det finns ett professionellt ansvar. Det är viktigt att skilja på politisk styrning och professionellt yrkesutövande.

I Malmö, där S, MP och V styr, betonas en skolutveckling på vetenskaplig grund i den överenskommelse som gjorts mellan de tre partierna.

Det kan låta som en självklarhet att skolan ska utvecklas på vetenskaplig grund, men det är ingen okontroversiell ståndpunkt i den politiska debatten. De borgerliga partierna i Malmö avfärdar den forskning som motsäger deras politiska visioner för skolan som politisk forskning. Denna typ av uttalanden försvårar arbetet för lärarna i skolan.

Det är en sak att inte all forskning är entydig, men det är oroande när forskning avfärdas som politiskt tyckande.

Skoldebatten har de senaste åren präglats av ett antal symbolfrågor. En av dessa är betygen. Alla som vill problematisera betygsfrågan beskylls för att vilja ha en flumskola utan krav.

I forskning om framgångsfaktorer i skolan, till exempel John Hatties metastudie (2009), framkommer att läxor, betyg och nivågruppering inte är speciellt effektiva åtgärder för att förbättra resultaten.

Ändå dominerar dessa förslag i debatten. Summativa bedömningar, betyg, som talar om vad man presterat ger inte positiva effekter på resultaten. Den formativa bedömningen däremot är en framgångsfaktor. De som har en politisk vilja att införa mer betyg har svårt att ta in forskningsresultat som problematiserar betygsfrågan.

Skolverkets forskningsöversikt »Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?« (2009) är en bra grund för prioriteringar inom skolpolitiken. I översikten beskrivs elevernas sociala och ekonomiska bakgrunder som betydelsefulla för resultaten.

Det är en politisk uppgift att utjämna skillnader i villkor för barnen.

I Malmö finns en strävan att fördela resurserna till skolorna utifrån socioekonomiska faktorer. En fördelning utifrån strukturella faktorer kritiseras av de borgerliga som vill fördela utifrån individ.

Kommuner som vill utjämna skillnader i förutsättningar motarbetas av lagstiftningen. Lagen om hur resurser ska fördelas till privata skolor, »Bidrag på lika villkor« (SOU 2008:8), säger att ersättningen som betalas ut från kommunen till de privata skolorna ska följa ett genomsnitt i kommunen, utan hänsyn till de strukturella faktorer som påverkar skolresultaten. Det motverkar möjligheten att förbättra resultaten på de skolor som har de svåraste uppdragen.

De borgerliga politikernas ideologiska vurmande för privata alternativ tar överhanden framför intresset att uppnå bättre resultat.

Skolverket påpekar att den svenska skolan har blivit mindre likvärdig och att det fria skolvalet är en bidragande orsak. En likvärdig skola kräver en fördelning som ser till barnens hela livssituation för att motverka att skillnaderna ökar.

Här kommer den politiska dimensionen in i skoldebatten. Politiken ska staka ut vägen och ge lärarna möjligheter att utföra sitt uppdrag. Det politiska valet står mellan en mer segregerad skola med allt lägre resultat och en mer jämlik skola som byggs utifrån forskning kring framgångsfaktorer. 

(Lärarnas tidning nr 3/11)