Lärare efterlyser tydligare krav

På Skarpnäcks skola i södra Stockholm är lärarna vana vid att diskutera betyg och bedömning.

En av anledningarna är att det bara är andra året som man har alla åldrar upp till skolår nio på skolan. En annan att biträdande rektorn och SO-läraren Peter Fägersten anser att det är en prioriterad fråga.

— Men att det såg ut så här visste jag inte. Statistiken är skrämmande. Jag tror knappt någon elev förtjänar högre slutbetyg än betyget på nationella provet och definitivt inte i så här hög utsträckning. Det kallas »snällbetyg«, men de enda vi är snälla emot är oss själva och skolan. De som förlorar på det är eleverna, säger Peter Fägersten.

Han själv och rektorskollegan Johan Kant, som även undervisar i NO, hävdar bestämt att de själva inte gynnar flickorna i betygsättningen. Läraren Erika Engström är inte lika tvärsäker.

— Hela genusdebatten har gjort att man känner sig osäker på om man verkligen är så objektiv och saklig som man tror. Och de otydliga målen gör nog att lärare i större utsträckning påverkas av annat än betygskriterierna, säger hon.

— Det här var ju typiskt, att Erika känner sig tvingad att vara onödigt ödmjuk bara för att hon är kvinna. Jag vet att hon sätter rättvisa betyg, säger Peter Fägersten.

Johan Kant kan tänka sig att den stora betygsskillnaden mellan könen beror på att flickorna helt enkelt sköter skolarbetet bättre.

— Min upplevelse är att tjejerna generellt har bättre koll på sina studier, och är måna om att göra det de ska. De lägger ner mer tid vilket lönar sig kunskapsmässigt.

Peter Fägersten invänder mot resonemanget:

— Men då borde ju de kunskaperna visa sig på provet också! Det förklarar ju inte diskrepansen mellan prov- och slutbetyg. Det kan ju inte vara så att fliten lönar sig enbart de sista veckorna efter provet, eller hur?

— Okej du har en poäng, men en annan orsak skulle kunna vara att flickorna har högre krav på sig, och därför blir nervösa och presterar sämre på proven, säger Johan Kant.

Erika Engström nickar, och påpekar att kollegan kanske är något på spåren.

— Så skulle det kunna vara. Men å andra sidan kan det ju också vara så att lärarna utgår ifrån att flickorna underpresterar på proven och därför är snällare mot dem i betygsättningen. Och då missgynnas ju ändå exempelvis de bråkiga pojkarna som kanske också underpresterar men inte får lika mycket sympati när betyget ska sättas.

Peter Fägersten kliar sig i sitt burriga skägg och ger uttryck för det som de flesta antagligen känner:

— Det är i alla fall inget snack om att det gör ondare att underkänna en skötsam och flitig elev än en stökig. Men det är ändå just det vi måste göra.

De andra instämmer, och de tre enas också om att den orättvisa betygsättningen inte är lärarnas fel.

— Om vi hade fått verktyg för att verkligen genomföra läroplanen som det var tänkt, med lokalt konkretiserade mål, kravnivåer och elevexempel, då hade det här varit ett icke-problem, säger Peter Fägersten.