Skarp kritik mot S i Per Thullbergs bokslut

Hade inte Per Thullberg varit lite skrovlig i halsen så hade han sprungit sin dagliga morgonmil runt Kungsholmen i dag också. Men i dag fick det vara. I stället bjuder han på kaffe och bulla hemma i det sprängfyllda biblioteket i våningen i Stockholm med utsikt över Riddarfjärden.

Just i dag är det också nästan på dagen två månader sedan han annonserade att han sprungit färdigt som generaldirektör för Skolverket. Det var dagen efter valet och många utomstående undrade nog om han hade fått nog av den borgerliga skolpolitiken, socialdemokrat som han är.

Han hade några år kvar på sitt förlängda förordnande som generaldirektör, men hade nyligen fyllt 65 år.

— Nej, det handlar inte om några politiska kontroverser. Jag har haft lätt att samarbeta med utbildningsminister Jan Björklund. Jag känner mig helt enkelt lite tröttare och vill få tid med annat.

Hur ser du på att ministern går in och ändrar i kursplaner som Skolverket med hjälp av ämnesexperter tagit fram? Senast gällde det geografi.

— Jag menar att man som myndighetschef måste vara inställd på att det är politikerna som bestämmer. Vi tillhandahåller ett så bra underlag som möjligt, sedan kommer den politiska bedömningen som görs av de folkvalda. Det vore värre att ha en ordning där det bara är byråkratin som bestämmer. Då skulle man tappa den demokratiska förankringen.

Du började på Skolverket 2003. Var det något som slog dig i den skolkultur som du mötte?

— Jag hade länge tyckt att det här med uppnåendemål och strävansmål i läroplanen var abstrakt och flummigt. Jag hade svårt att förstå hur man såg på kunskap när man delade upp den i fakta, förtrogenhet och förståelse.

Vad gjorde du åt det?

— Skolverket gjorde ett åtgärdsprogram 2004 där vi föreslog de olika reformer som nu håller på att genomföras. Det handlade bland annat om att göra konkretare och tydligare styrdokument. Men också om lärarutbildning, lärarlegitimation, inspektion och andra saker. Det läckte ut till pressen innan det var färdigt och vi fick en del kritik från den dåvarande socialdemokratiska regeringen som tyckte att vi var ute och politiserade.

— Men man tillsatte i alla fall en utredning om att förbättra och förenkla målen i styrdokumenten. Sedan kom den nya borgerliga regeringen 2006 och den har på punkt efter punkt följt det vi föreslog.

Men du är socialdemokrat. Är inte denna utveckling ett brott mot tidigare socialdemokratisk skolpolitik?

— Man måste värdera insatserna i politiken efter hur verkligheten ser ut. Ett system som missgynnar dem som skolan ska kompensera är inte bra. Nu ser vi att de stora förlorarna i skolan är de som inte har välutbildade föräldrar som hjälper dem. Det kan väl inte socialdemokrater tycka är bra?

Många forskare menar att det fria skolvalet bidrar till de försämrade resultaten genom en ökad segregering.

— Ja, det tog vi upp i den kunskapsöversikt som Skolverket kom med förra hösten.

Är det inte dags att göra något åt det?

— Bland väljarna finns det en majoritet för fritt skolval och fristående skolor. Då är det svårt för en statlig myndighet att göra något.

Kunskapsöversikten slår också fast att decentralisering, individualisering och differentiering genom nivågrupperingar ligger bakom de försämrade resultaten. Hur då?

— Decentraliseringen och kommunaliseringen har fört med sig att man inte kompenserar för dem som har störst behov med mer resurser. Individualiseringen gör att lärarna drar sig tillbaka och eleverna lämnas åt sig själva. Nivågruppering gör att de sämre blir sämre, medan de bättre inte blir bättre.

— I Sverige blir det färre och färre som högpresterar medan fler och fler tillhör den sämst presterande gruppen. Hela den här utvecklingen är tragisk.

Så vad bör göras?

— De reformer som nu genomförs kommer att förändra resultaten men det kommer att ta tid. Jag tror att vi först får se en fortsatt försämring av resultaten under några år.

Ett tungt inslag är den nya lärarutbildningen som många menar är en återgång till en stadieindelad skola, där klasslärarna får för ytliga ämneskunskaper. Hur ser du på det?

— Som det nu har varit har 1—7-lärarna i praktiken fått undervisa i ämnen de inte har haft utbildning i. Den nya utbildningen blir en klar förbättring på den punkten.

Den nya lärarutbildningen innebär att det blir flera lärarexamina mot tidigare en, något som Lärarförbundet kämpat emot. Vad anser du om det?

— Det är en sak att alla lärare ska ha samma lön oavsett skolform. Men det fackliga kravet får inte bli styrande för utbildningens innehåll. Ämneskompetens är en helt annan sak. Det är stor skillnad att ta emot 6-åringar och att ta emot gymnasieungdomar.

Du skriver i den socialdemokratiska idétidskriften Tiden att det är dags för socialdemokratin att vända på alla skolpolitiska stenar och ifrågasätta heliga kor. Vad menar du?

— Det har funnits en övertro på det kommunala självstyret när det gäller resursfördelningen. Skolverket har visat att kommunerna fördelar resurserna slentrianmässigt och för lite efter de behov som finns. Det är ingen naturlag att kommunerna ska bestämma hur pengarna ska fördelas. Staten har totalansvaret och måste se till att det blir som det är tänkt.

— Över huvud taget har S-politiken varit för defensiv och för inriktad på marginella frågor, som om betygen ska börja ges i sexan eller sjuan i stället för vad som ligger bakom de sjunkande resultaten.

Vad är viktigast för socialdemokratin att göra när det gäller den praktiska skolpolitiken?

— Man måste skapa förståelse för det reformarbete som nu är på gång och få med sig lärarutbildningarna på detta. Det finns många som misstror reformerna och tycker att de är konservativa och reaktionära. Men de bryr sig inte tillräckligt om att den sociala segregeringen har ökat.

Kommer du att vara aktiv och föra ut dina ståndpunkter?

— Jag får se vilken efterfrågan det finns på en gammal pensionerad generaldirektör.