PJ Anders Linder, politisk chefredaktör för Svenska Dagbladet, anser att det har varit för mycket fokus på hur många lärare det finns i skolan i stället för vad de faktiskt uträttar (SvD 9/11).
Jag har en vän, en garanterat duktig och ambitiös lärare, som under höstterminen har lagt ner ett hårt arbete på att få 29 förväntansfulla sjuåringar att trivas och utvecklas i skolan. Alla ettagluttare i hennes klass har olika mognadsgrad, precis som barn har i den åldern. Ett par av eleverna har dock så stora behov att hon har svårt att få tiden att räcka till för de övriga eleverna.
Det handlar inte om brist på kompetens — det handlar om brist på rätt förutsättningar och resurser. Av ekonomiska skäl har skolan fördelat årskullen ettor på två klasser, i stället för tre. För att ge möjligheter att bedriva en bra undervisning borde det ha varit tre klasser, och därmed en lärare till.
Att bara ha tid för att släcka bränder och inte få möjlighet att lyckas i undervisningen naggar självförtroendet och yrkesstoltheten i kanten.
PJ Anders Linder tycker att lärarfacken ska lämna retoriken om lärartätheten till förmån för kompetens och resultat.
Det är som att säga att han själv ska klara av att skriva dubbelt så många ledare på samma tid, bara han vore en tillräckligt duktig journalist. Man kan undra vad det skulle innebära för Svenska Dagbladets kvalitet eller för
PJ Anders Linders arbetsglädje.
Skriv ut
Helt i strid med skollagen krävs ofta diagnoser för att lärarna ska få extra resurser för elever i behov av särskilt stöd.
