Ja till mångspråkighet

Regeringen tog tidigare i år det vällovliga beslutet att fler elever ska stimuleras att läsa moderna språk genom att det ska ge extrapoäng vid antagningen till gymnasiet.

För närvarande kan eleverna i grundskolan lära sig ett modernt språk utöver engelska — oftast tyska, franska eller spanska. Det största språkvalet är stödundervisning i svenska/engelska, som läses av 32 procent av eleverna. Därefter följer spanska 28 procent, tyska 22 procent och franska 16 procent. Endast drygt 60 procent av eleverna läser något av dessa språk till slutet av år 9.

Stödundervisning i svenska/engelska är en märklig kurs, som saknar namn, kursplan, mål, betyg och utvärdering av Skolverket. 320 timmar av grundskolans värdefulla tid används till denna kurs.

Experimentet har snart pågått i 15 år, och språkkunskaperna hos dem som slutar år 9 är betydligt lägre än tidigare.

Självfallet kan stödundervisning i alla ämnen behövas men det är befängt att omvandla denna till ett eget ämne.

Engelskan försvarar sin plats som första främmande språk i sin egenskap av största andraspråk i världen. Men engelskan är inget »allspråk«, vare sig i världen eller ens i Europa.

Omkring en fjärdedel i världen och drygt hälften av EU:s medborgare säger sig behärska engelska. Vissa andra språk kan fungera som motvikter till engelskan, vilket tyska och franska gjorde så länge de var obligatoriska. Engelskans ställning har stärkts successivt på svenskans och övriga främmande språks bekostnad inom svensk skola de senaste två decennierna. Detta stärker vanföreställningen att man klarar sig överallt med engelska.

Tyskans och franskans roll är inte föråldrad. Tyska är viktigt, eftersom det är EU:s största språk som talas av 100 miljoner och Tyskland är dessutom en av Sveriges viktigaste handelspartner.

Franska är fortfarande ett viktigt språk i EU och det näst största andraspråket i världen efter engelskan, med knappt 340 miljoner användare totalt.

Spanska är viktigt, eftersom det är det näst största modersmålet efter kinesiskan och i princip kan användas i hela Latinamerika, inklusive delar av USA.

Kinesiskan blir allt viktigare med tanke på Kinas expansion; det är bara en tidsfråga innan Kina kommer att uppnå samma BNP som USA.

På en punkt skulle regeringens förslag kunna förbättras. De elever som behärskar ett minoritetsspråk eller ett modersmål borde kunna ersätta det främmande språket med detta. Det är dels en rättvisefråga och dels en fråga om att utnyttja befintlig språkkompetens. Spetskompetens i dag i fråga om språk innebär att kunna fler främmande språk än engelska.

En stat måste göra vissa språkval utifrån långsiktiga intressen, som inte alls behöver vara identiska med de språkval som görs på individnivå. På individnivå kan man dessutom alltid studera fler språk än de rekommenderade.

Sverige måste befrämja mångspråkighet, grunden till en avancerad interkulturell kompetens. Därför är det också berättigat att använda moroten för att åstadkomma detta — det har redan gett resultat på gymnasienivå.