Professor: Inspektioner påverkar skolor negativt
Låt skolorna göra en egen självvärdering av sin verksamhet parallellt med att de inspekteras. Det skulle ge dem större chans att utvecklas. Det hävdar Gunnar Berg, professor i pedagogik vid Mittuniversitetet, i en kommande bok.
– I dag är det ett jätteproblem att de som blir inspekterade har så lite inflytande över inspektionerna och de slutsatser som inspektörerna drar, säger Gunnar Berg.
Gunnar Berg menar att inspektionerna påverkar lärarnas och skolledarnas professionella självständighet på ett negativt sätt i längden.
– Inspektionen gräver inte ut deras autonomi helt, men den är ett steg på vägen i den riktningen.
Att lärarna och skolledarna har en professionell självständighet är absolut nödvändigt för att upprätthålla kvaliteten i verksamheten, anser Gunnar Berg. Komplexa verksamheter som skolor kan inte detaljstyras uppifrån. Det måste finnas utrymme att fatta beslut på varje skolgolv och därför måste det finnas ett professionellt frirum.
– Det behövs bland annat för att kunna lösa situationer som har med elevernas behov i vardagen att göra och som inte går att förutse.
Men att Skolinspektionen bara ska syssla med kontroll och inte med utveckling har ansetts självklart sedan Skolverket delades 2003 och stödet till skolutveckling hamnade i den separata Myndigheten för Skolutveckling. 2008 bildades den nya Skolinspektionen och Myndigheten för Skolutveckling lades ner. I den nya skollagen får dock Skolinspektionen lite större utrymme att ge råd och stöd vid inspektioner än tidigare.
Gunnar Berg säger att han inte är emot att skolor inspekteras. Det är legitimt att staten har koll på vad skattepengarna används till.
– Men frågan är hur långt man ska gå? Jag menar att det går att utforma en modell där både inspektion och utveckling ryms och ingen blir lidande.
Hans modell går ut på att skolor och inspektörer möts i en gemensam dialog kring skolans verksamhet på ett helt annat sätt än i dag. Som grund för denna dialog ska både en lokal självvärdering som skolan gör av sin egen verksamhet och inspektörernas värdering av verksamheten användas.
Skolornas värdering måste bygga på att de får möjlighet att förutsättningslöst granska den egna verksamheten och komma med egna idéer för hur skolan kan förbättras, gärna med stöd av en handledare, betonar Gunnar Berg.
– Den här processen för med sig att det blir lättare för skolorna att ta till sig resultatet av inspektionen och därmed utveckla skolan.
Faktum är att idén om självvärdering fanns med i den utredning som gjordes om den nya skolinspektionen för några år sedan. Men vad som sen hänt med idén är för mig oklart, säger Gunnar Berg.
Han inser att invändningen mot modellen är att den kan anklagas för att inskränka på Skolinspektionens myndighetsutövning.
– Risken finns förstås att resultatet av dialogen inte ligger i linje med vad Skolinspektionen bedömer är rätt. Men då ska inspektionens version gälla. Ambitionen bör dock vara att komma överens.
Fakta Gunnar Berg
Arbete Professor i pedagogik vid Mittuniversitetet.
Ålder 63.
Bor Uppsala. Pendlar till Härnösand.
Har forskat länge på Skolorganisation, skolutveckling och skolledare.
Kommande bok ”Skolledarskap och skolans frirum” kommer från trycket om några månader.
Skriv ut
Tack Gunnar för ditt förtydligande.
Vi pratar om två vitt skilda saker. Det du beskriver är mer likt det som heter BRUK. Det är en självvärdering som i mångt bygger på en oerhörd omfattande mängd målbilder med självuppskattning och genomarbetande av förslag till hur man förbättrar pedagogiken ur flera synvinklar.
Ett instrument som är utmärkt att använda när man ska gå på djupet i en analys över hur man ska bli bättre inom ett område. Däremot helt omöjligt som instrument att se över verksamheten på bredden. Bara i grundskolevarianten är det ca 840 målbilder.
Tar vi det självvärderingsinstrument jag relaterade till bygger den på ett 70-tal målbilder över ett idealtillstånd i skolan baserat på "skolans processkatalog" läroplanen. Med hjälp av den och svarsalternativens uppbyggnad, med en progression från "så gör vi inte" till att "så gör vi och vi utvärderar och förbättrar", fångar du essensen i den evidensbaserade metod för verksamhetsutveckling som utmärkelsemodellerna ger och snabbt får se var skolan har sina styrkor och förbättringsområden. På två till tre veckor har du möjlighet att se, ner på arbetslagsnivå, vilka områden som ska prioriteras för att förbättra det pedagogiska arbetet.
Det fiffiga med detta sätt att göra självvärdering på är att du har medverkan av samtlig personal på skolan. På köpet får du ett evidensbaserat resultat och underlag för att starta förbättringsresan utan massor med tyckande och tro.
Och detta gör du utan att i första handen tillfredsställa Skolinspektionen, utan för att själv vandra till att bli en högt stående kvalitetskola. För det som är skrämmande är att kvalitetsarbetet i skolan är punktinsatser med begränsade rutiner för hur du arbetar och det mest skrämmande, arbetet dokumenteras mycket sällan.
Det senare kommer att bli ett gigantiskt problem i skolans värld om man ska leva upp till kraven i nya skollagens 4 kap. 6 §.
- logga in eller registrera dig för att kunna kommentera
Kommentar från Gunnar Berg (gunnar.berg@miun.se)
Tack för inlägget. För att få lite ordning i diskussionen är det kanske på sin plats att vi försöker klargöra innebörden i begreppet ”självvärdering”. När det i intervjun talas om förutsättningslös självvärdering avses följande: ”School self-evaluation is, by definition, something that schools do to themselves, by themselves and for themselves” (Swaffield & MacBeath, 2005). Det är alltså inte fråga om självvärdering i bemärkelsen att skolpersonal “själva” fyller i enkäter eller besvarr intervjufrågor vars innehåll de inte har något inflytande över, utan snarare självanalyser som t.ex. ligger i linje med de öppna och just förutsättningslösa kulturanalyser som vid det här laget ganska många skolor har provat på i anslutning till skolutvecklingsarbete. Tanken med det som föreslås i intervjun är alltså att Skolinspektionen och skolor genomför sina analyser var för sig; inspektionen agerar självfallet i enlighet med nya skollagen, medan skolorna (med handledarstöd) väljer lämpliga analysmetoder. Därefter möts parterna i goda pedagogiska samtal där man dryftar sina respektive resultatbilder. I bästa fall når man samförstånd om vilka åtgärder som ska genomföras. En fördel med denna modell är att den sätter fokus på skolors utvecklingsmöjligheter och inte bara på långa listor av problem (som lätt kan få karaktär av "eländes"beskrivningar). Därmed torde motivationen öka bland de inspekterade skolorna för att helhjärtat och engagerat genomföra de skolförbättrande åtgärderna - implementeringen handlar ju om att lösa problem och/eller tillgodose behov som man själva varit med att jobba fram. Att de inspekterade på detta sätt tillåts ha ett inflytande över inspektionen, som går utöver att vara uppgiftslämnare, öppnar även en förhöjd kvalité i såväl skolornas som skolinspektionens värderingar; båda parterna är ju rimligtvis angelägna att inför samtalet ha så mycket på fötterna som möjligt. Dessutom skapas en grogrund för att samordna - d.v.s. minska transaktionskostnaderna för - samhällets samlade resurser för skolförbättrande åtgärder. Som läget är idag uppfattar nog många att skolinspektion och skolutveckling är något av skilda världar. Att ovanpå allt detta dörrar för ett intellektuellt mer utmanade och därmed spännande jobb kan öppnas för skolinspektörerna gör väl knappast det hela sämre (underlättar kanske rentav rekryteringen).
Hej/Gunnar Berg
Hej/Gunnar Berg
- logga in eller registrera dig för att kunna kommentera
Den vördade professorn verkar vara dåligt insatt i nya skollagen. Från och med nästa år är självvärderingen en del i inspektionerna. Det är bara att titta på Skolinspektionens hemsida om 50.000 enkäter inför de 22 orter som ska inspekteras.
Och som jag betraktar frågan är det redan idag tillåtet att gör egna självvärderingar. Problemet är att rektorer och huvudmän har otillräcklig kunskap om hur det pedagogiska arbetet ska bedrivas. Skolinspektionen påpekar i sin granskning att var tredje grundskola har en rektor med otillräckliga kunskaper för att vara pedagogisk ledare.
Därför har jag oerhört svårt att förstå pratet om att inspektionerna skulle inverka på den pedagogiska frihet. En tillsyn är inget annat än att se hur bra skolan uppfyller kraven i de nationella styrdokumenten. För den nya skollagen slår fast att skolan fortsättningsvis ska vara mål- och resultatstyrd. Det betyder att staten har satt kraven i läroplanen på det pedagogiska arbetet och kraven på kunskaper i kursplanen där Skolverket kommer att fastställ uppnående målen genom kunskapkraven i betygsstegen. Ett tydligt VAD men där finns inte en stavelse om HUR lärare ska uppnå dem. Det är upp till profession.
Eftersom jag medverkat i minst 300 självvärderingar baserat på läroplanen och ditkopplad rating via utmärkelsemodellernas internationellt erkända 1000 poängsskala befäst bilden som ges i Skolinspektionens rapport om granskningen under 2009.
Det intressanta med denna typ av självvärdering är att skolorna snabbt får reda på var i verksamheten det är bekymmer för att kunna rätta till de brister som finns. Samtidigt uppdagar rektorerna och lärarna att det är en lång resa som måste göras för att bli framgångsrika. En resa över 8 - 10 år.
- logga in eller registrera dig för att kunna kommentera
Helt i strid med skollagen krävs ofta diagnoser för att lärarna ska få extra resurser för elever i behov av särskilt stöd.
