Lars vill vara anonym och heter egentligen något annat. Han är lärare, fyllda 50 och bor med fru och barn i ett eget hus i en dalakommun. Han lider av en arbetsskada som ingen ifrågasatt och har haft sjukersättning motsvarande halvtid.
Men dagen före denna intervju blev han utförsäkrad. Inte för att hälsotillståndet förbättrats utan för att tiden löpt ut.
Och till skillnad från flera behandlande läkare har försäkringsläkaren ansett att det inte är bevisat att det inte någonstans på arbetsmarknaden finns ett jobb där Lars kan arbeta heltid.
— Det är helt teoretiskt, säger han själv.
Han har sökt fortsatt sjukersättning men Försäkringskassans preliminära besked är att ansökan kommer att avslås. Något definitivt beslut har han ännu inte fått trots att sjukersättningen har upphört.
— Jag är alltså utförsäkrad och utan ersättning. Jag går mot personlig konkurs.
Eftersom slutbesked ännu saknas har han hamnat i en olöslig situation. Enligt reglerna får nämligen Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen inte handlägga samma ärende samtidigt.
Om Lars anmäler sig på förmedlingen släpper kassan alltså hans ärende. Om han å andra sidan inte skriver in sig som arbetssökande så riskerar han att inte återfå sin sjukpenninggrundande inkomst.
Något överlämningsmöte mellan förmedling och kassa, som det centrala regelverket föreskriver, har dessutom aldrig hållits.
Från sin anställning i skolan kommer han att sägas upp. Kommunen har inget arbete som han kan tänkas klara på heltid. Dessutom förutsätter hans deltagande i förmedlingens arbetslivsintroduktion att han inte har någon anställning. Och det deltagandet är i sin tur en förutsättning för att han ska få arbetslöshetsersättning.
Lars försöker hålla mörka tankar borta.
— Men det är svårt. Jag ser ingen utväg.
Hans förhoppning om fortsatt sjukersättning är liten men han försöker hålla huvudet kallt.
— Politikerna är naturligtvis inte ute efter mig. Men jag tror att de begick ett stort misstag när de nya reglerna stiftades. Även långtidssjuka vill arbeta fast de kanske inte kan. Och de som fuskar är inte alls så många som man trott.
Lars hoppas att den bortre gränsen — den han kallar ättestupan — tas bort.
— Även människor som inte kan komma tillbaka till arbetslivet till 100 procent måste få känna trygghet.






































