Knut Lindelöf har varit med från början, och sett skolan »förfalla inifrån«, som han säger. Han menar att »förfallet« har varit en trestegsraket: Det fria skolvalet, kommunaliseringen och friskolereformen.
— Kommunaliseringen var enbart en kommunpolitisk besparingsåtgärd. När man fick kontroll över pengarna var det bara att dra åt svångremmen. Att Lärarförbundet kohandlade med Göran Persson om kommunaliseringen var inget annat än ett stort svek.
Ett fritt skolval skulle leda till kvalitetshöjning var tanken. I stället blev det tvärtom, enligt Knut Lindelöf.
— Om du kan välja bort din närmaste skola så behöver du heller inte ställa krav på att den ska vara bra. Så enkelt är det.
I sin bok berättar han omväxlande om liv och lärargärning. Två avstamp som förenas i ett djupdyk i vad författaren anser vara galet med dagens skola. Ett systemfel reflekterat i en lärares och sedermera skolledares vardag. Som biträdande rektor hade han aldrig möjlighet att påverka, tvärtom upplevde han sig konsekvent motarbetad av sina tre sista rektorer. Han beskriver chefer som är respektlösa inför demokratiska rutiner, som offentligt kränker medarbetare, som avleder kritik genom att bjuda på godis och som smygsuper whisky i arbetsrummet. Och som, framför allt, fokuserar på yta i stället för innehåll.
— Resultatet blir att skolan vänder sig utåt, med en flummig omvårdnadsfilosofi, i stället för inåt, med fokus på vad som händer i mötet mellan lärare och elev.
Exempel på detta menar han är rektorer som tror att det går att driva en skola genom att acceptera pappersarbetet som verksamhetens kärna.
— Det är åt helvete för mycket administrativt arbete på skolorna, framför allt med alla dessa handlingsplaner.
Knut Lindelöf är övertygad om att utarbetandet av planer har blivit en form av kollektiv skolterapi.
— Det spelade ingen roll vad det stod i dem, det viktiga var att alla var med och diskuterade. En av mina skolor hade till och med utarbetat en plan för kontinuerlig uppdatering av alla planer.
Skriv ut
