I det här numret av Lärarnas tidning har vi ett par artiklar som på olika sätt speglar alliansregeringens profilfråga, nämligen utanförskapet.
Vi har besökt en skola i Täby och en i Södertälje och kan konstatera att de har helt olika förutsättningar.
Vi möter också Lars, en lärare som har passerat sjukförsäkringens bortre gräns.
Inte bara sjukförsäkringen utan även a-kassan har påverkats av den nya politiken. Alliansen har ersatt det system där alla betalade drygt hundralappen till a-kassan, till att medlemmar nu betalar mellan 100 och 450 kronor.
Konsekvensen är att en halv miljon arbetstagare har gått ur a-kassan och står utan skyddsnät. Därför måste avgiften till a-kassan sänkas — alla ska ha råd att vara med.
I valrörelsen har alliansen inte aviserat någon förändring medan de rödgröna föreslår en avgift på 80 kronor per månad, för alla.
Samtidigt måste taket för ersättningen från a-kassan höjas. Alla ska ha möjlighet att leva ett anständigt liv, trots arbetslöshet.
TCO visar i en rapport att den svenska ersättningen från a-kassan har sjunkit till bottennivåer i jämförelse med andra OECD–länder.
Men i längden handlar det inte bara om kronor och ören, det handlar om den fackliga organisationsgraden. Om fackförbundens styrka och därmed förmåga att agera för sina medlemmars bästa.
Skriv ut
