Skolor får mest när blocken styr ihop

— Det här är intressant. Det stödjer vår övertygelse om att skolan vinner långsiktigt på att de politiska partierna kommer överens, säger Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén.
   Lärarnas tidning har använt siffror från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) där varje kommuns faktiska kostnad för grundskolan jämförs med den kostnad kommunen kan förväntas ha utifrån sina förutsättningar.
   Därefter har vi rangordnat kommunerna efter hur mycket de lägger på skolan, undersökt vilka politiska partier som styr i varje kommun och hur eleverna presterar utifrån förutsättningarna på orten. (Se den blå rutan nedan.)
   Det visar sig då att många kommuner med blocköverskridande styre hamnar i topp i resursrankningen och många borgerligt styrda i botten. Vänsterkommunerna intar ett mellanläge.

Men de som ger minst behöver inte vara sämst och de som ger mest är inte med nödvändighet bäst.
   I fem av de tio kommuner som ligger i topp i resursrankningen presterar eleverna sämre än vad man skulle kunna förvänta sig. Bara en kommun, Vindeln, har höga resultat för sin elevsammansättning.
   Enligt Maria Stockhaus (M), ordförande i SKL:s beredning för utbildningsfrågor och kommunalråd i Sollentuna, finns det många exempel på att det inte blir bättre bara för att man lassar in mer pengar.
   I de öppna jämförelser som SKL gör varje år syns inga tydliga samband mellan resurser och elevresultat.
   — Jag tror inte att resurser är oväsentligt men det vi åstadkommer med de pengar vi har spelar betydligt större roll. Det allra viktigaste är att varje satsad krona används optimalt, säger hon.
   Hon hänvisar till SKL:s studier av framgångsrika skolkommuner som visar att styrningen av skolan betyder mycket för den kultur som utvecklas och därmed för resultaten.
   — Det handlar om ett tydligt ledarskap på alla nivåer och om höga förväntningar på alla elever, säger Maria Stockhaus.

Enligt Eva-Lis Sirén är det självklart att resurser spelar roll. I dag skär fyra av fem kommuner på skolan vilket gör att lärarna blir färre och elevgrupperna större.
   — Men pengarna måste också användas på rätt sätt. I dag är det bara 6 procent av skolans resurser som fördelas efter behov. Resten delas ut schablonmässigt, trots att vi vet att olika områdens och elevers behov varierar kraftigt. Här krävs en betydligt hårdare styrning, säger hon.