— Den stora framgången är att Sveriges Kommuner och Landsting inte lyckades skrota feriearbetstiden för lärarna, säger Eva-Lis Sirén när hon summerar plus och minus i det nya läraravtalet.
Att avtalet återigen saknar regler om undervisningstid och planeringstid i förskola och fritidshem betecknar hon inte oväntat som ett minus.
— Parterna hade diametralt motsatta uppfattningar i arbetstidsfrågan. Båda ville ha mer av sitt men insåg att det bara skulle leda till att den andra parten sa nej. Det här är kompromissen som vi kunde godta.
Varför använde ni inte konfliktvapnet i stället?
— Man kan ta konflikt om löner och annat. Men att få stöd för en konflikt om hur arbetstiden ska fördelas inom totalramen är närmast omöjligt, anser Eva-Lis Sirén.
— Inga andra centrala avtal har över huvud taget regleringar av arbetstiden. Våra framgångsmöjligheter finns i stället på lokal nivå, och möjligheterna att sluta lokala avtal har vi nu stärkt.
I avtalet finns också skrivningar till stöd för det lokala förhandlandet, till exempel om planeringstid. Parterna betonar vikten av att fokusera på förskolans lärandeuppdrag för att öka kvalitet och måluppfyllelse.
— Då måste man naturligtvis diskutera förskollärarnas förutsättningar och förskolans arbetsorganisation.
I lärarförbundens yrkande krävde ni också »mer än andra« i lön. Lyckades ni med det?
— Lärare i varje kommun får lägst 3,5 procent. Sedan ska lärare i alla skolformer som gör ett bra utvecklingsarbete och bidrar till att eleverna lyckas bättre, ha mer betalt.
— Den sista »kranen« som ger oss mer än andra är att lärare som går från ferietjänst till semestertjänst garanteras rejäl ersättning.
Men de som redan har semestertjänst får inget extra. Vad säger du till dem?
— Vi har alltid prövat olika vägar för att få upp lönerna. Avtalsvägen är bara en av dem, säger Eva-Lis Sirén.
— Nu väntar skolpolitiska reformer som utvecklar både förskollärares och fritidspedagogers roll. Och då kommer vi naturligtvis också att kräva bättre villkor.
Skriv ut
