Det pågår en debatt om lärarrollen i fritidshemmen. Diskussionen har många bottnar. Det gäller synen på fritidspedagogens profession och förhållande till andra lärarkategorier. Det handlar också om fackliga frågor som arbetsvillkor, arbetstid, planeringstid och lön. Och inte minst om den nya lärarutbildningen och vilken betydelse den kommer att få för yrkets status i framtiden.
Konsekvensen av en förkortad utbildning blir att den som tar en examen som »grundlärare med inriktning mot
arbete i fritidshem« inte blir behörig att forska utifrån sin examen. En viktig del av professionaliseringen är just möjligheten att utveckla yrket genom att forska inom det. Brist på professionalisering innebär att yrkesvalet leder in i en återvändsgränd utan karriärmöjligheter.
Samtidigt som den nödvändiga framtidsdebatten pågår har allt fler fritidspedagoger förgäves varnat för allt större barngrupper och svårigheter att erbjuda ett tydligt pedagogiskt innehåll.
Nyligen kritiserade Skolinspektionen ett antal fritidshem för att barns utveckling och lärande kommer i skymundan. Det är välkommen kritik och ger förhoppningsvis draghjälp när det gäller att sätta fritidshemmen på den politiska agendan, men det är bedrövligt att det ska behöva gå så långt. Nu är det bara politikerna som kan göra skillnad.
Välkommen till ett nummer där vi tar upp många olika aspekter kring fritidspedagogernas situation.
Skriv ut
Helt i strid med skollagen krävs ofta diagnoser för att lärarna ska få extra resurser för elever i behov av särskilt stöd.
