Svenska lärarlöner i OECD-botten

Sverige har visserligen tagit ett steg uppåt på OECD:s lönelista, men inte av egen kraft. I stället beror det på att de grekiska lärarnas reallöner sjunkit. Övriga OECD-länder med sämre löner än Sverige är desamma som förra året – Tjeckien, Island, Mexiko och Ungern, dessutom partnerländerna Slovenien, Israel, Chile och Estland. Uppgifterna gäller lärare med femton års erfarenhet på den nivå som motsvarar grundskolans senare år.
   Lön mätt som BNP per capita säger något om hur mycket ett land betalar sina lärare i förhållande till sitt välstånd.  Mätt på så sätt har lärarlönerna överlag minskat något i nästan alla länder jämfört med året innan.
   Också i grundskolans tidiga år och på gymnasienivå ligger svenska lärarlöner i botten även om länderna man har sällskap med varierar något. Det beror bland annat på att många länder har kraftiga löneskillnader mellan lägre och högre skolnivåer. En skillnad som blir tydlig om man i beräkningen tar med att lärare beroende på nivå har olika undervisningsskyldighet.
   Enligt OECD-genomsnittet är löneskillnaden per undervisningstimme mellan en lärare i grundskolans tidiga år och en på gymnasienivå 42 procent. Allra störst är skillnaden i Danmark – 75 procent. Sverige är inte med i jämförelsen eftersom man inte har någon reglerad undervisningstid.

Skillnaden mellan startlön och topplön är också mindre i Sverige än i nästan alla länder. Enligt OECD-snittet är skillnaden runt 70 procent men det tar olika många år att nå toppen. I Sverige ligger skillnaden mellan start och topp på cirka 33 till 35 procent beroende på skolnivå.
   Sverige har en sammanpressad lönemarknad. Löneskillnaderna beroende på utbildning är relativt små i jämförelse med andra länder. Det innebär att om en akademisk utbildning betraktas som en investering ger den i Sverige förhållandevis lite utdelning. Den svenska så kallade lönepremien är låg och har mellan 1997 och 2007 fortsatt att minska till en nivå som är den tredje lägsta bland nitton OECD-länder. Den ekonomiska belöningen för en akademisk utbildning ligger nu 30 procentenheter under OECD-snittet.  Samma avvikelse från OECD-snittet gäller Danmark men där har utbildningspremien under de tio åren ändå ökat något. Att ha satsat på en akademisk utbildning innebär i 17 av 26 länder att man tjänar minst 50 procent mer än de som har gymnasieutbildning eller icke akademisk högre utbildning.

2007 års statistiska uppgifter speglar inte den ekonomiska krisen. OECDs prognos är att arbetslösheten kommer att överstiga 10 procent i många OECD-länder nästa år. Då kommer utbildning att spela en ännu större roll på arbetsmarknaden samtidigt som lönegapet mellan dem med högre och dem med lägre utbildning ökar, menar OECD. Alltfler ungdomar kommer då att välja fortsatta studier och OECD uppmanar regeringarna att planera för det i sin utbildningspolitik.
   En universitetsexamen är en tillgång inte bara för individen utan också för statsbudgeten och samhällsekonomin. OECDs beräkningar visar att kostnaden för samhället är en investering som nästan ger två gånger pengarna tillbaka. En ökning av antalet universitetsutbildade är, enligt OECD, något som gynnar både ekonomi och samhällsutveckling.
   Siffrorna i årets Education at a Glance är från 2007.

VIVECA BROZIN BOHMAN