Ann-Marie Körling: Fler och fler gillar mobilläget 

Fler och fler lärare gör det. Det vi inte får. Ser mobiltelefonen som en tillgång. Inte som en signal att skrika nej till, förbjuda och ta bort. Tvärtom. Fler lärare säger: vi gör något av det här! Lärare gillar läget. Inte för att vi gillar mobilen utan för att vi ser och förstår att ta vara på det som intresserar och fascinerar eleverna. 
   Lägg ned mobilen som stridsyxa. Ungarna har mobiler. De använder dem hela tiden. Vad gör vi lärare? Förbjuder dem då de hindrar oss i undervisningen? Vi vet att det inte fungerar. Förbudet leder ingen vart, trots skolminister Jan Björklunds ord om mobilfrid och beslagtaganden. Föräldrar förser tidigt sina ungar med mobiler för att hålla kontakt. Små ettor och tvåor har mobiler. Treor och fyror önskar sig nya mobiler i julklapp. I femman har näst intill alla mobil. Från årskurs sex till nio är antalet mobilägare fullkomnat. I en skola med 700 elever finns det drygt 580 mobiler. I lärarrummet fingrar lärarna på sina. Under lärarmöten ringer det i en eller två mobiler. Så ser verkligheten ut. 

På rasten gick jag genom skolans korridorer. Jag räknade elever. Jag räknade mobiler. Jag avundades plötsligt allt det jag såg. Eleverna gjorde allt det jag önskade mig inne i klassrummet: de samtalade, de prövade, de delade med sig, de undersökte, de upptäckte — och var genuint nyfikna. Jag hörde frågor jag ville höra i klassrummet. Vad är en bluetooth egentligen? Hur funkar det om man skriver så här? När man skriver bra så blir det ära — vad betyder ära? Kan du skicka din låt till mig? Vilket tema har du? Kan jag få det på engelska? 

Ute i verkligheten ser jag ettåringar leka med pappors mobiler. Sitter jag på ett fik ser jag sjuåringar spela spel, är jag i ett köpcenter hör jag hur nioåringar byter mobilinnehåll med varandra. Jag hör föräldrar diskutera hur snart man kan förse sin unge med mobil. 
   — Man vill ju ha kontakt när man har ungarna varannan vecka, suckar skilda föräldrar. 
   Det är svårt att säga nej till det här. 

Om verkligheten ser ut så här – vad kan vi göra i skolan? Jag måste undersöka möjligheten, inte stänga dörren till den. Mina elever använder mobilens kalkylator och sänder sms på engelska till mig. Vi undersöker tekniken att fotografera och göra film, samtidigt som vi skriver om våra framtidsmobiler! Från det faktiska till visionen om den ultimata mobilen. 

Men då jag började möttes jag av misstänksamhet från eleverna. — Va!? Ska vi ta in mobilerna? Nu? Elevernas första tanke om lärarrollen handlade inte om lärande utan om förbud. Jag har en annan mycket långsiktigare strategi — den att lära och försätta i lärande — varför jag svarade: 
   — Japp! Jag tänkte ta dem … in i undervisningen. 

Anne-Marie Körling 

Grundskollärare 1—7 Edboskolan i Huddinge och skribent