Skolgång på det egna språket oslagbart

Det forskas mycket om undervisning för språkliga minoriteter i usa. Doktorerna Wayne P Thomas och Virginia P Collier på George Mason University i Virginia hör till de tyngsta forskarnamnen.
Så har de också ett gigantiskt material att hämta kunskap ur. I 20 år har de fått fem skoldistrikt att samla uppgifter om över 42.000 elever med andra modersmål än engelska, som har gått i deras skolor minst fyra år. På så sätt kan de koppla ihop den typ av undervisning eleverna har fått med deras långsiktiga resultat i olika standardiserade tester.
I april publicerades Thomas och Colliers nya rapport, från de senaste fem årens uppföljningar. Den kommer att styrka tidigare resultat ytterligare.
– Resultaten ligger fortfarande högt när eleverna har skolats genom två språk. Det finns skolor i mycket fattiga områden i Houston, där eleverna låg på åldersadekvat nivå för fem år sedan. Nu ligger de fortarande på eller över den nivån, säger Virginia P Collier, i telefon från Fairfax, Virginia.

Annars finns det stora risker för minoritetselever, visar Thomas och Colliers huvudrapport, School effectiveness for language minority students, från 1997:
• De elever som bara får undervisning på engelska har betydligt sämre resultat i engelska språktester än de som har fått tvåspråkig undervisning eller undervisning i engelska som andraspråk.
• Det tar många år att utveckla ett andraspråk på den nivå som behövs i skolan, alltså samma nivå som jämnåriga med engelska som modersmål har.
För barn som kom till usaföre åtta års ålder tog det sju till tio år att nå upp till den nivån. De som kom mellan åtta och tolv års ålder behövde fem till sju år. Tvärtemot vad många tror gick det alltså snabbare för dem som invandrade i högre ålder.
Förklaringen, enligt Thomas och Collier, är att de äldre hade hunnit påbörja sin skolgång i hemlandet på sitt modersmål och att de därför hade lättare att lära ett andraspråk. Däremot hann de som kom efter tolv års ålder inte komma upp i nivå med sina amerikanska jämnåriga under grundskolan.
• Elever från språkliga minoriteter som bara får undervisning på engelska klarar sig bra de första skolåren, men sedan, när det krävs en högre akademisk nivå på språket, börjar de hamna på efterkälken.
Visserligen gjorde de fortfarande stora framsteg, motsvarande sex till åtta månader per skolår, men det hjälper inte när elever med engelska som modersmål gjorde tio månaders framsteg varje skolår. Mot slutet av grundskolan resulterade det i ett stort gap mellan de båda gruppernas skolresultat. Sämst gick det i engelsk läsförståelse och i no- och so-ämnen.
• Med utvecklande tvåspråkig undervisning tog det lika lång tid att nå en åldersadekvat engelska, alltså fyra till sju år. Men därefter fortsatte de tvåspråkiga eleverna att utveckla sin engelska och övriga ämnen i samma takt som engelskspråkiga jämnåriga. Ibland nådde de som grupp till och med bättre resultat än jämnåriga med engelska som modersmål.
Forskarna har kontrollerat elevernas resultat mot en rad andra faktorer som skulle kunna förklara skillnaderna. De har funnit att det inte spelar någon roll vilket förstaspråk barnen har eller hur bra föräldrarna är på engelska. Däremot är den kognitiva och akademiska nivån på barnens modersmål och föräldrarnas utbildningsnivå betydelsefull.
Bland de 42.000 eleverna finns allt ifrån nyanlända flyktingar till tredje generationens invandrare. Mer än 150 olika modersmål är representerade.
Vitsen med att följa så många elever är att kunna dela in dem i tillräckligt stora undergrupper med liknande förutsättningar, och jämföra dem med varandra och med engelskspråkiga kontrollgrupper.
Det är också en avgörande vits med att forskningen har skett under så lång tid. Alltför mycket tyckande i språkfrågan baseras på kortsiktiga utvärderingar, menar Thomas och Collier.

Deras forskning visar även att det är stora skillnader mellan hur olika skolor lyckas med minoritetselever. Thomas och Collier har studerat olika undervisningsmodeller och funnit några viktiga framgångsfaktorer:
• Den viktigaste variabeln är att eleven får åldersadekvat undervisning i alla ämnen på sitt modersmål.
• Viktigt är också att eleven får undervisning på andraspråket en del av varje skoldag. Bäst är det om engelskinlärning sker via undervisning i andra ämnen, av lärare med behörighet att undervisa i engelska som andraspråk.
• Interaktiva, forskande, tematiska och andra "moderna" arbetssätt gynnar dessa elevers långsiktiga resultat mer än mer traditionell undervisning.
• Det sociokulturella stödet är viktigt. Skolor som modersmålsoch engelska 2-lärarna betecknade som positiva till tvåspråkighet och elevers mångkulturella bakgrund fick fram topp-presterande studenter.
• Olika former av integration med majoritetselever under minst hälften av skoldagen kan vara mycket effektiva. I helt separata modersmålsklasser riskerar man dessutom att utveckla lägre förväntningar på eleverna.

Den allra mest framgångsrikamodellen för tvåspråkig undervisning har Thomas och Collier hittat i sammansatta klasser, där hälften av eleverna har engelska och hälften har ett annat modersmål och där undervisningen sker lika mycket på båda språken.
I dessa klasser har språken jämställd status och alla elever gör klart bättre skolresultat i alla ämnen än genomsnittliga engelskspråkiga elever.
– Det har blivit en ganska populär undervisningsform och det är de engelskspråkiga föräldrarnas intresse som ökar snabbast. De vill ge sina barn möjligheten att både lära ett annat språk ordentligt och att få goda skolresultat. För en del föräldrar är det viktigt vilket språk det handlar om, men för andra inte, berättar Virginia P Collier.
Detta är också en kostnadseffektiv variant, påpekar de, eftersom det inte är fråga om någon extra stödundervisning.
Forskarna medger att det kan vara svårt, eller kanske omöjligt, att anordna omfattande undervisning på modersmålet för små språkgrupper.
– Visst, men om man samlar urdu-språkiga elever från tio olika skolor i ett distrikt, så kanske man kan få ihop en grupp på 30 elever och tillsätta en urduspråkig lärare. Jag förstår inte varför man i Europa centrerar sig så mycket kring att varje skola ska hitta alla lösningar, när man kan hitta bättre lösningar på distriktsnivå, säger Wayne P Thomas.
Virginia P Collier tycker inte heller det är något hållbart argument att det är orättvist om bara de största språkgrupperna får tvåspråkig undervisning.
– Om man följer eleverna över lång tid och ser att en stor grupp inte klarar sig bra, då måste man göra något åt det. Det är viktigt för alla, menar hon.

I de senaste fem årens uppföljning har Thomas och Collier bland annat studerat vilka elever som hoppar av skolan i förtid. Med hänsyn till deras tidigare forskning är det kanske inte förvånande att den största andelen avhoppare fanns bland de elever som inte hade fått tvåspråkig eller engelska 2-undervisning.