Lärare oeniga om tidiga betyg

Jag tycker det är dags att börja våga att sätta betyg from. 6:an. Det handlar om att i tid fostra eleverna inför framtiden. Det är naturligtvis viktigt att man hela tiden för samtal om vilka mål man måste nå för att vara rustad för nästa årskurs. Jag har arbetat 25 år på gymnasiet och det är och har varit mkt. tydligt genom åren att man kommer från grundskolan utan att vara speciellt skolad i att ta sig an betygsmål. Ett ganska stort antal elever "glider" genom högstadiet och är ganska bekväma i sin syn på att studera. Till viss del härör detta ifrån en för kort tid där man tränats i att uppfylla betygsmål. Lärarna har saknat verktygen för att kunna ge tyngd vilket betyg ÄR. En ungdom som lever i nuet bryr sig inte om hur man ligger till i skolan förrän betyget ligger framplockat ur sitt kuvert på köksbordet med mor och far närvarande. Detta gäller väldigt många elever.

Hur duktiga elever ifrån låg socioekonomisk bakrund reagerar på betyg jämfört med svaga elever ifrån hög socioekonomisk-dito och flickor kontra pojkar osv. är inte avhängigt av betyg i 6:an el. 7:an. Sånt beror också mkt. på den totala studiesituationen, bra el. sämre lärare, föräldrars aktiva deltagande eller ej, är skolan lugn el. är det en problemförort. Här bör man ta många hänsyn in i beaktande innan man tex. köper Alli Klapps föråldrade forskningsrapport.

Så sluta vela utan tacka för ett bra verktyg som betyg är. Dock krävs en utveckling av lärares förmåga att ge formativa återkopplingar kontinuerligt för att betyg ska få den verkan som önskas dvs. ökad medvetenhet som går hand i hand med ökad studiemotivation-studiesvag som studiestark!

Såvitt jag kan se är studien inte en jämförelse med dagens betygssystem, utan handlar enbart om 80-talet, dvs data hämtades från de åren. Ingen jämförelse nämns. Jag är inte lika säker som du på att Internationella engelska skolan har ett representativt elevunderlag. Däremot håller jag med om att tidigare betyg kan fungera som signal om var man behöver sätta in mer resurser.

Jag undrar om jämförelsen Klapp gör överhuvudtaget är relevant? Det relativa betygssystemet som hon jämför ett målrelaterat system med var väldigt feltolkat även av vissa lärare. Jag hör till generationen som "blev lurad på" betyg i årskurs 3 respektive 6 - till min stora besvikelse då - medan de som är året äldre fick betyg i bägge årskurserna. Men, på den tiden bytte många elever skola och klass mellan årskurs 6 och 7, precis som idag, och jämförelsematerialet som betyget sattes i relation till förändrades. Även om jag vet att man skulle jämföras med sin årskull, har jag precis som andra haft lärare som hävdat att ett visst betyg tagit slut och att de satte betygsmedel på prov etc. mot klassen.... Vore det inte bättre att titta på hur förhållandena ser ut på Internationella Engelska skolan, som redan idag ger betygsomdömen från årskurs 4, i hela Sverige? Idag och sedan flera år tillbaka är deras elevunderlag ett tvärsnitt ur svenska samhället, precis som i den kommunal skolan.

En annan reflektion är att 1980-talets skola, som jag själv gick i, kändes mer jämlik: då spelade föräldrarnas socioekonomiska- och utbildningsbakgrund mindre roll för barnens skolresultat än idag, då klyftorna verkar växa. Den skillnaden vill jag inte tillskriva betygen på något sätt, men kanske samhällsandan. En anda där ingenting var omöjligt och att man kunde forcera och bryta barriärer. Detta förklarar kanske också varför högpresterande elever med sämre socioekonomisk bakgrund gagnades av betygen.

En viktig aspekt i debatten är hur mycket ovilja och ovana gör att många lärare i årskurs 6 inte vill sätta betyg. En aspekt om attityd, som man rationaliserar bort via sakargument. Känslor är förstås viktiga, och att sätta betyg är ett maktutövande i läraryrket, men det har inte så mycket med sakfrågan att göra egentligen. Det vore i så fall mer relevant att ifrågasätta att elever i år 6 ska få betyg i t.ex historia och kemi i stället för SO och NO, trots att de enskilda timmarna i respektive ämne inte är så många.

Jag är verksam på det kommunala gymnasiet och sätter alltså redan betyg, något som inte alltid är särskilt roligt. Samtidigt är saker och ting som de är, och betygen gagnar som jag ser det tävlingsinriktade elever, precis som Klapp också säger. Givetvis slår de ibland även mot självförtroenden. Men med de nya betygen kan åtminstone tala om vad eleverna behöver förbättra för ett högre betyg. Jag är kluven i frågan, men har då jag arbetade på högstadiet sett hur elever i årskurs 8 fått en chock, och på två terminer sedan ska fixa en gymnasiebehörighet. För dessa är säkert betyg från årskurs 6 bra. För dem som behöver extra insatser för att nå betyg, och inte minst för att rektorer ska få ekonomiska resurser till att sätta in stöd i tid - är kanske F i årskurs 6 bra? Då kanske resurserna till skolan fördelas mer efter behov än av slump; för som tidigare diskuterats i Lärarnas tidning är inte den rankning av skolor efter socioekonomisk placering särskilt rättvis - utan ibland mycket missvisande. (Kanske för den grupp av pojkar från en god socioekonomisk bakgrund, men som lågpresterar?).

Besluten är tagna,nu måste vi snarare än att titta på historien och göra sneda jämförelser, motverka de negativa effekter som betyg kan föra med sig! Låt debatten handla om de grupper av elever som inte lyckas - eller den grupp av högpresterande elever som i dagens skola inte får prestera nog för att resurser saknas i stället för att debattera ett beslut som redan gått igenom riksdagen. Men, låt oss också utvärdera resultaten av detta när elever födda 00 gått ut årskurs 9; för det är först då vi har ett jämförelsematerial som är relevant!