Utbildningsdepartementet ska satsa och fördela 60 miljoner kronor under tre års tid för att snabbt förbättra kunskapsresultaten på tio »problemskolor«. Skolverket har fått i uppdrag att utse de tio skolorna och biträdande skolminister Nyamko Sabuni (FP) ser satsningen som »ett sätt att på nationell nivå ta ansvar« för kommunernas skolproblem och menar att denna lösning »är en metod för att utveckla och stärka lärarna«.
Det talas om »superpedagoger« — och vad är det? Oss veterligen kan man varken utbilda eller vidareutbilda sig till »superpedagog«, vilket därmed får anses vara en oseriös benämning från doku-såpornas värld. Det är både naivt och djupt respektlöst mot det långsiktiga och proaktiva kvalitetsarbete som bedrivs av utbildade pedagoger och skolledare.
Däremot kan man som lärare vidareutbilda sig till special-pedagog respektive speciallärare, två utbildningsprogram som bygger på vetenskaplig grund och principer om långsiktigt arbete för att alla elever ska trivas och uppnå skolans kunskapsmål.
Specialpedagogen handleder och samordnar insatser för elever i svårigheter samt ansvarar för pedagogiska utredningar, åtgärdsprogram och utveckling av skolans arbetsformer. Det senare ett viktigt uppdrag i riktning mot en skola på vetenskaplig grund. Specialläraren har med sitt ämnesdjup i språk-, läs-, skriv- och matematikutveckling ansvar för att stödja och utmana varje enskild elev med hänsyn till vars och ens förutsättningar.
För att skolan som institution ska bli trovärdig måste all pedagogisk verksamhet genomsyras av respekt för såväl barn som pedagoger och relationen dem emellan, samt präglas av tydlighet, öppenhet och vilja till kritisk granskning.
Skriv ut
Helt i strid med skollagen krävs ofta diagnoser för att lärarna ska få extra resurser för elever i behov av särskilt stöd.
