Däremot härliga omgivningar. Morgonen då jag hälsar på strilar regnet ner. Barnen leker obekymrat iförda regnkläder bland träden på gräsmattan alldeles intill Mälaren. Mellan det fullt synliga Gripsholms slott en bit bort och skolan ligger naturreservatet Hjorthagen.
Utan en idrottshall skulle denna vackra omgivning med nödvändighet bli barnens idrottsarena. Men då gällde det att hitta en lärare i idrott och hälsa som kunde krama det bästa ur både barnen och omgivningen oavsett väder och vind.
Så bland det första som rektor Nina Lidfors gjorde var att anställa Ulrika Öhlin, lärare i idrott och hälsa. Ulrika Öhlin hade arbetat på Mariefreds kommunala skola i tio år och hade gott rykte liksom diger erfarenhet av Bunkeflo-modellen, med schemalagd idrott dagligen.
Men Ulrika Öhlin hade sina betänkligheter. Hon stortrivdes i den kommunala skolan och visste vad hon hade. Varför byta?
– Men så tänkte jag, nu har jag en chans att ge barnen en rejäl dos utomhusmotion. Ute händer det någonting med oss människor.
Förvisso var det något nytt för henne att arbeta utomhus året om, men hon förlitade sig på sin kreativitet.
– Jag har alltid varit en kreativ människa, alltid haft lätt att komma på idéer. Jag är en person som gillar utmaningar och att hitta nya vägar – det ska vara lite motstånd, säger hon med emfas i det lilla samtalsrummet vi sitter i.
Som återkommande tävlande i Stockholm maraton bär Ulrika Öhlin stolt en himmelsblå munkjacka med tävlingens logo – stolt fastän hon på grund av en förkylning bara är ”85 procent” nöjd med sina 1,53 för halvmaran.
Att använda sin kreativitet för att ge barnen en rejäl dos utomhusmotion låter trevligt, men en skola har krav på sig. Ändå verkar Ulrika Öhlin inte ha gruvat sig särskilt mycket för risken att misslyckas med att leva upp till Skolverkets styrdokument.
– Styrdokumenten handlar om att man ska träna grovmotorik, stimulera barnens intresse för idrott och att det ska vara lekfullt. Det är en ganska grundläggande nivå.
I och med att barnen var från förskola till årskurs tre kände jag ingen panik.
Så vad gjorde hon?
Tog vara på naturens arena! Grannskapet med slottet har förvisso fört med sig ett omak – skolan väntar ännu på tillstånd för gungor och klätterställning. Detta kompenseras dock av tillgången till ett naturreservat med både stigar och livslevande hjortar. Hjortarna är till för att titta på, stigarna är som ämnade för späda små barnafötter att springa på året om – slingan är 3,5 kilometer.
På vintern gjorde Ulrika Öhlin själv skidspår på gärdet, hon plogade manuellt med snöskyffel. Med tävlingar som motor åkte barnen skidor i 15 veckor.
Ännu mer spänning blev det när hon släppte fantasin fri. Vilket ledde tankarna till teveprogrammet Wild kids. Kan teve så kan Gripsholmsskolan, resonerade hon. För att få med sig barnen månade hon om att likna programmet in i minsta detalj. Berget i det närliggande naturreservatet där äventyrligheterna skulle äga rum döptes till Apberget. Det gjordes lägereld. Även programmets originalflaggor hade använts om teve hade hörsammat Ulrikas Öhlins önskemål.
– Allt detta var viktigt för att bygga upp förväntningarna och spänningen.
Medan titeln på övningarna var teves var dess innehåll Ulrika Öhlins, alltså en kombination av tre faktorer: hjärta/omtanke, hjärna/problemlösning och hälsa/motion.
Exempel: Orientera på ”Apberget” samtidigt som man lotsar en ögonbindelförsedd kamrat fram till målet. För att öka spänningen smälls ett flertal ballonger vid målgången.
En annan övning: Fyra, fem barn delar samma par ”skidor”, läs avlånga träplankor, och rullar i sluttningen intill skolan. Nyckelordet är samarbete.
Eller: Springa en hinderbana sammanknutna med varandra.
När man är ute och motionerar varje dag i vårt nordiska land kan man omöjligen skonas från regn och rusk. Eleverna på Gripsholmsskolan utgör inget undantag. Ulrika Öhlin har sålunda varit med om när barnen sprungit efter ballonger som stormvindar har dragit med sig.
– Det var extra roligt! Värre var det när alla våra papper med instruktioner blåste i sjön. Det kändes lite galet.
Barnen tycks dock inte ta någon skada av dåligt väder, framhåller hon.
– Det är bara vi vuxna som har problem med vädret och kollar det många gånger. Barnen bryr sig inte och fryser inte i första taget.
Rektor Nina Lidfors håller med om att det främst är föräldrar som reagerar.
– På hösten finns det alltid någon förälder som knorrar över hur länge småbarnen behöver springa. Men barnen klarar av det!
Ibland kan vädret vara riktigt jävligt. Vid kraftiga isande vindar, hårt regn eller snöstorm lockar inte ens Wild kids. Då gör Ulrika Öhlin som vanligt – tar tillvara på omgivningen och ser till att barnen får sig en dos motion. Under kristallkronor bland magnifika speglar i den gula paviljongen alldeles invid slottet idkades yoga och röris.
– Jag är förvånad och stolt över att vi oavsett väder har fått till så många aktiviteter.
Inte att undra på att Skolinspektionen vid sitt besök i höstas inte hade någonting att anmärka på avseende skolans idrottsundervisning.
Utöver motion omfattar skolans hälsoprofil några andra komponenter. Under SO- och NO-lektionerna talas både om hygien och hälsosam kost. I matsalen med slotts- och sjöutsikt kommer maten från ett närliggande trestjärnigt hotell och det läggs vikt vid näringsrik och sockersnål mat. Bland föräldrarna finns två dietister som är med i skolans nyinstiftade matråd.
– Det ska vara god kost, säger rektorn, som lägger 45 kronor per barn och dag för lunch, morgonmål och mellanmål.
– När jag märker att det blir korv eller pasta brukar jag säga till tydligt men kärvänligt att vi vill ha mer fisk och kött. Mat är mycket viktigt. Barnen växer och motionerar flitigt och behöver riktig mat.
Utöver efterlevnad av Skolverkets krav har skolans hälsoprofil burit frukt på ytterligare områden.
Redan under Ulrika Öhlins tid på den kommunala skolan visade MUGI-tester, motorik och utveckling som grund för inlärning, ett klart samband mellan daglig idrott och motorik.
– Barnen blev mer koncentrerade och fokuserade i klassrummet. De blev både starkare och smartare. Det är därför som det kändes så självklart för mig att fortsätta med det här, säger hon och bankar i bordet.
– Jag upplever våra barn som väldigt friska jämfört med barn i alla andra skolor jag har jobbat på, säger rektorn. Våra barn är även bättre på grovmotorik och årskurs tre klarade det nationella provet över snittet.
Daglig utomhusvistelse är kul och välgörande för barnen, men för en lärare i idrott och hälsa är det ett krävande arbete.
– Ute måste jag ta i mycket mer när jag talar, göra större gester, springa mycket. När vädret slår om måste jag kunna improvisera. Efteråt behöver jag tid för återhämtning. För när jag är väldigt trött blir jag gnällig och känner mig riktigt utpumpad. I vintras blev jag så trött att jag fick fem dagar ledigt för att vila ut. Sedan kom jag tillbaka och gav järnet resten av året!
För att hitta varifrån hon har hämtat sin övertygelse om att man kan fixa ett bra liv genom idrott, måste vi gå tillbaka några steg. Till uppväxten i en idrottsintresserad familj.
– Jag var sju år när jag började springa med pappa, 2,5 kilometer varannan dag. Han sprang bakom mig och vi pratade om vad vi gjort under dagen. Det var mysigt, en helig stund med min pappa. Jag blir så himla rörd bara jag tänker på det.
Elva år senare var hon springvikarie på en grundskola och en förskola. Det gav blodad tand – och var startskottet för utbildningen till lärare i idrott och hälsa som för två år sedan förde henne till Gripsholmsskolan.
Den här hösten har skolan vuxit med en klass – årskurs fyra – liksom fått del i en intilliggande byggnad med – hör och häpna – en idrottshall. Ulrika Öhlin gläds åt möjligheten att kunna idka bollspel, på gräsmattan studsar bollen ingen vidare. Och förhoppningsvis slipper hon att bli utmattad vissa eländiga dagar.
– Men jag kommer att akta mig för att vara så glad åt hallen att jag tillbringar all tid där. Vi ska inte tappa det här med uteliv.
Rektor Nina Lidfors är med på noterna:
– Vi ska vara ute så mycket som möjligt, så länge som möjligt. Lite regn är inte farligt, det blir man vacker av.
Skriv ut
