Förening spetsar undervisningen

Upp med hakan, in med magen, stå inte som hösäckar, sträck på er. Le. Instruktionerna är stränga och de unga elevernas ansikten allvarliga. Därav den sista uppmaningen. Men det är inte för att de har tråkigt eller är ledsna som de 14 närvarande sex-, sju- och åttaåringarna ser så allvarliga ut. De är koncentrerade. Balettlektionerna i skolidrottsföreningens regi på onsdagseftermiddagarna i Hammarbyskolans slitna idrottssal är ingen barnlek. Inget småprat hörs, en av sexåringarna gör visserligen då och då ett försök att viska något till en kamrat men blir bryskt avvisad. Läraren, den pensionerade professionella balettdansören Leszek Kostrzewski som numera arbetar på skolans fritidshem, ser till att det råder ordning i leden och östeuropeisk idrottsdisciplin under de 90 minuter som lektionen varar. Någon idé att klaga är det inte. Det får en av flickorna erfara när hon påpekar att det gör ont när hon stretchar. Att dansa balett gör ont, är det bistra svar hon får.
        Ett uttalande som får skolans idrottslärare tillika den ettåriga skolidrottsföreningens grundare, Magnus Wallner, att skratta till där han står bredvid och tittar på. Han påpekar snabbt att elevernas närvaro här är frivillig och att de, den hårda disciplinen till trots, brukar längta efter sina balettlektioner. För en del tycks lektionerna till och med vara veckans höjdpunkt. Något som kan bero på att de stränga instruktionerna varvas med översvallande beröm.
  ”Fantastiskt!”
  ”Bra!”
  ”Vad ni är duktiga!”
        Dessutom avbryts stretchövningarna snart av en polka som får små leenden att bryta fram i de allvarliga ansiktena. Leenden som växer när det lite senare blir dags för snurr- och hoppövningar. Leszek Kostrzewski instruerar hur man ska göra för att inte bli yr och illamående när man snurrar.
   – Titta absolut inte upp i taket eller ner i golvet. Det är det värsta ni kan göra. Titta på en punkt på väggen rakt framför er. Så här!
        Rak i ryggen visar han snurr efter snurr, högt över golvet. År av träning sitter i ryggmärgen och det är inte svårt att föreställa sig honom dansa över en scen inför en månghövdad publik.   
   – Möjligheten att använda spetskompetens är en av de saker som är bra med skolidrottsföreningen, kommenterar Magnus Wallner uppvisningen.
        Han känner sig förståeligt nog något tveksam till om han med samma bravur skulle få till de höga benlyften med raka knän som förevisas efter snurrhoppen om balett skulle stå på det ordinarie idrottslektionsschemat. Samma sak gäller cheerleadingen som skolidrottsföreningen erbjuder hugade elever på tisdagseftermiddagar. Den leds av en av stans tävlingstrupper. Skidskolan på onsdags- och torsdagseftermiddagar i närliggande Hammarbybacken håller pappan till två av skolans elever i. Han är utbildad skidinstruktör. Bordtennisen, handbollen och orienteringen på måndagar, torsdagar respektive fredagar sköts av de lokala idrottsföreningarna. Löpningen på tisdagseftermiddagarna är den enda av skolidrottsföreningens aktiviteter som Magnus Wallner själv leder. Allt det administrativa vilar dock tungt på hans axlar.
  – Det är tur att jag inte insåg hur mycket jobb det är med det för då hade jag nog inte startat föreningen och det hade ju varit synd, konstaterar han.
        Förhoppningen är att han till nästa år ska få avlastning av fler engagerade föräldrar. Både i form av aktivitetsledare men också som styrelseledamöter. Ett ökat föräldraengagemang i skolan var ett av målen med föreningen när den startade.
  – Vi har ingen hem- och skolaförening så skolidrottsföreningen är ett sätt för skolan att öka samverkan med föräldrarna, säger Magnus Wallner.
        I dag sitter förutom han själv två andra av skolans lärare i styrelsen. En F-5-skolas elever är ju för unga för att själva ta plats där även om Magnus Wallner har lite funderingar kring om man i framtiden kanske kunde låta dem få sitta med som adjungerade.
        Det främsta skälet till att han startade föreningen var att han ville erbjuda sina elever fler tillfällen till idrott och rörelse än skolans två ordinarie lektioner i idrott och hälsa per vecka. Aktiviteterna sker på fritidshemstid och barnen följs av fritidspersonal till och från dem som ligger längre bort än skolans idrottshall. På så sätt blir föreningen också en service för stressade föräldrar som inte måste rusa från jobbet för att skjutsa barnen till en eftermiddagsaktivitet, det har skolan redan ordnat. Kostnaden är dessutom mycket låg, endast 20 kronor i medlemsavgift per år.
        Hammarbyskolans pedagogiska chef, Ann-Marie Flodin, ser bara fördelar med föreningen.
  – Barnen vinner möjlighet till daglig kroppsrörelse och fysisk aktivitet och skolan vinner möjligheten att erbjuda en bra fritidsverksamhet, säger hon.
        För att underlätta för fritidspersonalen och inte splittra den ordinarie fritidsverksamheten för mycket ska man dock försöka få fler aktiviteter på samma veckodag nästa läsår. Förhoppningen från skolans sida är att möjligheten att under cirka 10-12 gånger få prova på en idrott ska få åtminstone två eller tre av eleverna per aktivitet att fastna och vilja fortsätta i den ordinarie föreningsverksamheten.
  – Det finns inte särskilt mycket att göra på fritiden för äldre barn i Hammarby, det finns till exempel ingen fritidsgård här, så om vi på det här sättet kan få barnen att börja med en idrott är det jättebra, tycker Ann-Marie Flodin.
        En som redan har hittat sin aktivitet genom skol­idrottsföreningen är åttaåriga Eskil Östergren. Han är för andra terminen i rad med på Leszek Kostrzewskis balettlektioner.
  – Det är jätteroligt. Det var min mamma som tyckte att jag skulle börja för att det är bra för kroppen att stretcha, berättar han i en paus och avslöjar att han gärna skulle vilja fortsätta med balett.
        Något som Leszek Kostrzewski absolut tycker att han ska göra.
  – Eskil har talang. Han skulle kunna bli en duktig karaktärdansare, anser han.
        Att könsfördelningen på balettlektionerna är så skev den här terminen, 14 tjejer och två killar, bekymrar Magnus Wallner. Han funderar på vad man kan göra för att locka fler killar nästa termin.
  – Vi kanske kan presentera det annorlunda. Inte prata så mycket om balett utan mer om kroppskontroll, styrka och stretching, säger han.
        Som idrottslärare på skolan har han självklart nytta av föreningens aktiviteter. De elever som deltar får ju bättre kroppskontroll och kroppsuppfattning.
  – Och att 40 av mina elever har fått specialundervisning i orientering det här läsåret kan jag förstås använda när det är dags för våra ordinarie orienteringslektioner. Men ärligt talat tänkte jag inte så när jag drog igång föreningen, jag gjorde det för att det är så otroligt kul att kunna erbjuda eleverna mer idrott, säger han.