Kunskap behövs om ortorexi

Linn Eriksson är doktorand vid Göteborgs universitet. Hennes avhandlingsområde är pedagogik med speciellt fokus mot ortorexi.

– Det har alltid funnits hälsoideal i samhället men det är nu de senaste åren som ortorexi har börjat betonas i medierna, och då framförallt i relation till vår strävan efter hälsa.

Det behöver emellertid inte vara synonymt med att ortorexi i verkligheten blir vanligare. Än i dag finns väldigt få vetenskapliga studier gjorda i ämnet.

Det råder delade meningar bland forskare om huruvida ortorexi borde vara en medicinsk diagnos, som anorexi och bulimi, eller inte. En del menar att diagnostisering generellt är negativt eftersom det ger namn åt något avvikande och kan bidra till stigmatisering. Andra anser det nödvändigt för att kunna ge patienter rätt behandling.

Begreppet ortorexi introducerades av den amerikanska läkaren Steven Bratman i slutet av nittiotalet. Ortorexi kommer från grekiskans ortodox som betyder renlärig. Men någon allmängiltig definition finns inte, och även här är forskare oeniga. Somliga betonar träningen medan andra menar att besattheten av mat kännetecknar ortorexi.

Just bristen på forskning var avgörande när Linn Eriksson riktade sina studier mot ortorexi. Om man vill informera ungdomar i skolorna behöver man studera ämnet närmare, fastslår hon.

– Det är viktigt att ha något att basera undervisningen på. Finns det inte forskning bakom budskapen kan det skapa förvirring.

Det finns både skillnader och likheter mellan ortorexi och andra diagnostiserade ätstörningar som anorexi och bulimi. Den psykiska ohälsan är densamma, ångest och känslor av otillräcklighet är vanliga symptom. Ändå är ortorektikern ofta normalviktig och ser frisk och hälsosam ut. Det gör det väldigt svårt för omgivningen att upptäcka det destruktiva i kost- och träningsvanorna, och den sociala aspekten blir extra tydlig.

– För en ortorektiker ter det sig omöjligt att gå ut och äta lunch med kompisarna eller bli bjuden på middag hemma hos någon. Det verkar handla mer om social isolering än fysiologiska effekter, säger Linn Eriksson.