Adele ger klara regler med mycket kärlek

Ute är det en kall vintermorgon i början av december. Inne i hallen i Rosenhills sjömanscenter alldeles intill Älvsborgsbrons fäste på Hisingen tinar eleverna snabbt upp.

Adele Baruffaldi ska köra stationsträning med en klass från Slottsbergsgymnasiets gymnasiesärskola. Engagemanget både hörs och syns över hela idrottshallen. Instruktionerna är tydliga och snart är även de lite svårstartade med på noterna.

Men att Adele Baruffaldi skulle hamna i Sverige och Göteborg var inget hon hade planerat. Hon kunde lika gärna ha arbetat som läkare i Italien.

– Det var läkare jag ville bli. Jag började läsa medicin, men hade inte råd att fortsätta. Det var för dyrt helt enkelt, säger hon.

Ekonomiska omständigheter och ödet gjorde att hennes liv tog en helt annan väg.En väg som bitvis varit mycket tuff, men som samtidigt gett henne en erfarenhet som få svenska lärare har.

Adele växte upp växelvis i föräldrarnas hemländer Brasilien och Italien. Hon var bara några år gammal när hennes brasilianska mamma lämnade familjen.

När hon var 14 dog hennes pappa och för att slippa hamna på ett italienskt barnhem samlade hon själv ihop tillräckligt med pengar för att kunna köpa en flygbiljett till Brasilien.

Hård skola
Livet för tonåringen Adele blev en hård skola där hon fick klara det mesta själv. Samtidigt som hon gick i skolan försörjde hon sig genom att arbeta i sin systers affär.

De tidiga tonåren tvingade henne att mogna snabbt och att ta ansvar. Men hon lärde sig också att uppskatta den hjälp hon fick av människor som gav henne mat och annat. Och att det är viktigt att både ge och ta.

– Det är roligt att kunna hjälpa. Man mår bra av det. Och jag vet att människor som får hjälp i sin tur hjälper andra. Jag fick hjälp när jag hade det svårt. Nu vill jag ge tillbaka till idrotten och samhället, säger hon.

Examensarbete i fotboll
Efter de avbrutna läkarstudierna valde Adele Baruffaldi den kortare utbildningen till idrottslärare i Italien. Under en resa till Island träffade hon sin blivande man från Norge. 1991 flyttade hon med man och son till Bergsjön.

När sonen ett par år senare ville börja spela fotboll var det ledarbrist i Bergsjö IF. Med en egen aktiv karriär och ett examensarbete i fotboll i bagaget klev Adele in som ledare.

Träningsfilosofin var klar redan från början och kan sammanfattas i några få ord: bra teknik, sammanhållning, laganda, god disciplin och ännu mer teknik.

Konceptet visade sig vara framgångsrikt. Under de tolv år hon tränade Bergsjö IF:s P 87 tog sig laget två gånger till final i Gothia Cup.

Men den sociala biten har varit minst lika viktig som den sportsliga. Inte minst i en förortsklubb där många nationaliteter, språk och kulturer möts.

Adele har strävat efter att behålla så många spelare som möjligt i laget så länge som möjligt – både duktiga och lite svagare. Och att alla ska känna sig sedda.
 

Viktiga möten
För att förbättra pojkarnas självförtroende såg hon bland annat till att de som inte kunde simma fick lära sig det.

Adele Baruffaldi ser fotboll som ett sätt att möta andra människor och få bättre förståelse för dem. Att se hur lika vi människor är trots alla olikheter.

Nästan varje år har hennes pojklag åkt till Italien för att umgås med och möta ett italienskt lag. På närmare håll har Sjövalla FK, där spelarna har en helt annan social bak- grund, blivit en vänklubb som laget träffar då och då. Ett sätt att försöka minska segregationen.

Mycket av fotbollsfilosofin finns även med i arbetet som idrottslärare. Det Adele kallar disciplin till exempel.

– Det jobbar jag mycket med. Att få ung- domarna att komma i tid, att vara tysta när någon annan pratar och så vidare. De behöver regler för att lyckas i livet och ju tidigare de lär sig det, desto bättre. De som lärt sig ta ansvar kommer till jobbet och ringer när de är sjuka, förklarar hon.

Föregår med gott exempel
Ett sätt att nå dit är att få eleverna att inse att de har nytta av det. Det gör hon både genom undervisning och genom att vara en bra förebild.

– Ämnet heter ju idrott och hälsa, inte bara idrott. Det är lättare att påverka inställningen till motion, till kost och till alkohol, droger och rökning när människor är unga. Men om de ska tro på det jag säger måste jag själv vara en förebild. Jag tränar och jag dricker inte, även om jag tycker det är ok att vuxna människor tar ett glas vin då och då.

Mycket kärlek

Att arbeta som idrottslärare på en gymnasiesärskola är en utmaning som ställer stora krav på energi, tålamod och engagemang. Men det är också ett väldigt meningsfullt jobb.

– Idrotten är en väldigt viktig del av deras skolgång. För många elever är de här lektionerna den enda möjligheten de har att röra på sig i organiserad form. Men det krävs en stor förståelse och mycket kärlek för att arbeta med elever som har det lite svårare. Jag tror den erfarenhet jag har är en bra grund för att klara det.

Adeles visselpipa hörs med jämna mellanrum. Dags att byta träningsstation. Däremellan går hon omkring, snackar, visar och ger massor av positiva och uppmuntrande kommentarer.

– Det är ännu viktigare med beröm i en sådan här klass. En del elever har gått i vanlig skola tidigare och varit väldigt blyga. När de kommer hit blir de öppnare och vågar mer. Fotbollens laganda motsvaras här av mycket respekt och förståelse. Alla vet att de duktigaste eleverna måste hjälpa de svagare, förklarar hon.