Tvätten gav blodad tand

Helena Åberg är inriktningsansvarig för hem- och konsumentkunskap på ämneslärarutbildningen vid Göteborgs universitet. Vi slår oss ner i institutionens undervisningskök som är stort och ljust. Stolarna med sobert gråa sitsar ger en vink om att de inte valts av en slump. Sommaren har kommit av sig utanför, det blåser snålt, regnmolnen tornar upp sig för att släppa sina droppar över en luttrad stadsbefolkning.

Den stora omorganisationen, både inom universitetet och lärarutbildningen, innebär både fördelar och nackdelar för ämnet.

– Fördelen är att vårt ämne totalt får mera tid sedan vi har fått examensrätt för ämneslärare med hem- och konsumentkunskap som huvudämne. Det kan bli hur bra som helst, säger hon.

Dessutom förändras den verksamhetsförlagda undervisningen, VFU, inom alla inriktningar vid ämneslärarutbildningen 7–9.

– Lärarutbildningen får en starkare koppling ut till skolorna och VFU ska nu skötas av dem som har hand om huvudämnet. Så var det inte förut. Det blir en förbättring så som jag ser det, säger Helena Åberg.

Men det finns också nackdelar med nyordningen. Den gamla institutionen Mat, hälsa och miljö, MHM, är nedlagd och ingår nu i stället i Institutionen för kost- och idrottsvetenskap, IKI. En förskjutning av fokus från hushållsvetenskapens bredare perspektiv till individen och prestationer kopplade till kost.

– Hushållsvetenskapen försvinner som akademiskt ämne och ersätts av kostvetenskap. För 20 år sedan var vi massor av folk här på institutionen som jobbade med lärarutbildning, hushållsvetare och så slöjden. Nu är det bara få kvar. Forskningen inom slöjden satte ord på och visade hur det gick till på lektionerna. Vi var bra speglar åt varandra, säger Helena Åberg.

Ett visst samarbete mellan idrott och hälsa och hem- och konsumentkunskap pågår sedan ett år tillbaka. Hon tror att man kommer att hitta ännu fler ytor för samarbete mellan ämnena framöver.

Den gamla institutionen MHM leddes av professor Helena Shanahan, själv hushållsvetare. Den nya institutionen, IKI, blir betydligt större med en ny professor inom kostområdet.

– Vi känner oro för att hushållsvetarnas helhetsperspektiv försvinner i det stora nya. Men säg det ämne som hushållsvetenskapen inte kan samarbeta med, säger Helena Åberg.

Hennes intresse för hushållsvetenskap började med studier på Landstingets lanthushållsskola utanför Sala under en termin. Det var särskilt boendekursen om både trädgård och tvätt, som gav henne blodad tand. För att få söka till hushållslärare krävdes sedan praktik i storkök i några månader och en halv termins praktik i familj.

– Min praktik i familj gjorde jag i köket hos nuvarande ärkebiskopen Anders Wejryd i Västerås, hans fru och son, berättar hon.

Efter en vända på universitetet, då Helena Åberg läste engelska, hamnade hon i Uppsala och tog hushållslärarexamen 1979. Kärleken drog henne sedan till Göteborg där hon började arbeta som hemkunskapslärare.

– Trots att jag arbetade på fem skolor fick jag inte ihop till en heltid. Jag for tvärs igenom hela stan, en dag i veckan var jag på ett ungdomshem. Och på ett ställe undervisade jag i en korridor med två spisar, berättar hon.

En kort tid som husmor på Svenska skolan i London, i Svenska Kyrkans regi, hanns också med.

– Det blev mycket småkakor och fika i folkdräkt. Människor samlades i kyrkan för att prata om livet eller vid bröllop. Ibland kom brudgummen, ibland inte, minns hon och skrattar.

Orden i visan ”Det är de små, små detaljerna som gör ’et” kunde har skrivits för Helena Åberg. Intresset för detaljer som bildar helhet, de små lösningarna på problem i vardagen, är genomgående.

På Chalmers tekniska högskola arbetade hon under fem år i slutet på åttiotalet, i tvärvetenskapliga samarbeten kring källsortering och kompostering.

– Man ville ha med någon som visste hur det såg ut i hushållet, hushållsperspektivet var nytt då inom den akademiska världen. Det ena projektet ledde till det andra. Konsumentverket ville exempelvis titta på hur man kunde utveckla köksinredning för städredskap. Jag minns att jag låg inne i diskbänksskåp och mätte, berättar Helena Åberg.

Under sammanlagt ett hundratal intervjuer besökte hon människor i hemmet, som berättade om sina synpunkter kring källsortering och kom­pos­tering.

– Och det blev fruktansvärt mycket kaffe, minns hon.

1992 antogs hon som doktorand och blev den första i hushållsvetenskap vid Göteborgs universitet. Efter en utvecklande studietid, där hon bland annat nämner professor Roger Säljö som en stor inspirationskälla, disputerade hon år 2000. Avhandlingen handlar om motiven för ett antal hushållsengagemang i miljövänlig avfallshantering.

Efter disputationen var det dags för flera tvärvetenskapliga projekt inom avfallshantering och VA, vatten och avlopp.

I projektet ”Urban water” undersökte hon, tillsammans med en arkitekt, ingenjörer och statsvetare, hur man kunde få till en helhetssyn på hushållens VA-system.

– Vilka konsekvenser fick beslut för dem som skulle använda systemet? Hur kunde det bli hållbart? Det kunde handla om snålspolning av toaletter, avfallskvarnar, om hur man skiljde ut giftigt avfall från ogiftigt, berättar Helena Åberg.

Informationen skaffade man genom att intervjua personer i ett område om deras behov, till exempel i ett sommarstugeområde utan kommunalt vatten. Det gällde att involvera människor i planeringsprocessen redan från början och att ta fram användbar kunskap åt kommunerna. I rapporter till kommunen beskrev sedan Helena Åberg och hennes forskarkollegor synpunkter från boende, bönder och företag.

– Det var så roligt att jobba med andra perspektiv, att få vara i kommunicerande grupper, få komma ut och prata med människor. Man kunde se hur allt hängde ihop. I projektgruppen fanns en positiv och tillåtande atmosfär. Ingenjörerna ville få hjälp med hushållsperspektivet, så jag kände mig verkligen respekterad, berättar Helena Åberg.

Hon har också undersökt tvätt, detta vida och mångfacetterade ämne. I ett projekt med syftet att nå mer hållbara sanitära system, arbetade hon tillsammans med en kemist, en mikrobiolog och en civilingenjör. Bland annat undersökte man hur man kunde styra undan farliga ämnen i tvättmedel och tandkräm. Alla i projektgruppen var kvinnor och genusperspektivet var ett av flera perspektiv som användes vid undersökningar av hushåll i Göteborg och Eslöv.

– Tvätt är mycket omsorg och omtanke. Det är det mest ojämställda område som finns, verkligen en kvinnlig sfär. Det finns så otroligt mycket kunskap som inte räknas. Jag gjorde intervjuer i sex grupper, med både kvinnor och män. Kvinnorna tänkte inte ens på att de kunde något som var viktigt, medan de män som tvättade, ofta refererade till närstående kvinnor, till en mamma eller syster. Jag intervjuade också dem inom kommunen som planerade vatten och avlopp, säger Helena Åberg.

Ända sedan sin examen till hushållslärare har hon varit fackligt engagerad. De första åren i Stockholm som lokalombud och under några år som lokalombud på universitetet i Göteborg. Sedan flera år tillbaka ingår hon nu i Lärarförbundets ämnesråd Hushållsvetenskap.

– Att få vara med i ämnesrådet är att fortfarande ha kontakt med dem som arbetar i skolan, det är så länge sedan jag var ute i skolan själv. Det är stimulerande att få vara med och forma saker som man tror på, det finns mycket kunskap i ämnesrådet, både lokalt och internationellt. Jag får jättemycket inspiration i gemenskap med de andra i rådet, de ger både input på och motstånd mot idéer man har, berättar hon.

Helena Åberg är dessutom aktiv i International Federation for Home Economics, IFHE, och är en av två europeiska ledamöter i organisationens exekutiva kommitté. I IFHE träffas regelbundet yrkesaktiva lärare och forskare från världens alla hörn, för att dela erfarenheter.

Höstterminen innehåller mycket nytt för Helena Åberg. De närmaste månaderna innebär bland annat finputsning av de nya kursplanerna. Det är viktigt att se vad som fungerar i den nya lärarutbildningen och därefter revidera dem.

Dessutom gläder hon sig särskilt åt att hem- och konsumentkunskap kommer in i en lärarutbildning där ämnet tidigare inte funnits.

– Vi kommer att ge en 30-poängskurs för grundlärare, bland annat fritidspedagoger, i hem- och konsumentkunskap. Det ska bli så spännande att utbilda lärare för lägre åldrar, säger hon.