Matvision får kritik

Maria Lennernäs, professor i mat- och måltidskunskap med beteendevetenskaplig inriktning vid Högskolan i Kristianstad, har intresserat följt arbetet med visionen, lyssnat på föreläsningar och deltagit i konferenser. Hon anser att ”visionen matlandet Sverige är en välkommen och efterlängtad renomméhöjare för alla i matsfären”. Men hon är ändå kritisk till den. Dels för att lärare i hem- och konsumentkunskap, hälsopedagoger och gastronomer inte finns med bland dem som Jordbruksdepartementet lyfter fram som genomförare. Dels för att hon upplever att värnandet om den sociala måltiden saknas i visionen även om ”offentlig mat” finns med.

– Matlandet Sverige syftar främst till att skapa nya jobb. Det grundläggande incitamentet är inte folkhälsa eller livskvalitet. Något som kan leda till etiska dilemman och kontraproduktiva insatser, säger Maria Lennernäs.

Tillväxtfokus gör att visionen är konsumentdriven. ”Sverige – det nya matlandet” ska leverera det som konsumenterna vill ha. Men frågan som Maria Lennernäs ställer är om det som konsumenten vill ha, eller tror sig vilja ha, alltid är det bästa för folkhälsan och prestationen i skolan och på arbetsplatsen. Om den stressade konsumenten vill ha näringsmaxade måltidsersättningar och stressa sig genom lunch och middag, är det vad matlandet Sverige då ska producera?

– Ett företag lanserade nyligen en havredryck med chokladsmak som man ska dricka när man är ”hörstig”. Det vill säga när man inte vet om man är hungrig eller törstig, berättar Maria Lennernäs som undrar var Folkhälsoinstitutet och Livsmedelsverket håller hus i satsningen ”Sverige – det nya matlandet”.

– Jag tycker inte att människor ska uppmuntras att äta varje gång något känns lite motigt. I stället bör vi lära känna vår kropp så vi känner skillnad på exempelvis törst, hunger och trötthet, påpekar hon.

Risken finns, enligt henne, att en matsatsning med fokus främst på att skapa tillväxt gör att konsumenterna hamnar allt längre från ”bondens marknad” eftersom det är förädlingsindustrin som främst skapar fler jobb. Resultatet kan exempelvis bli att konsumenterna genom smart marknadsföring ”luras” att i stället för att äta billiga rotfrukter dricka dyrt rotfruktskoncentrat i en liten förpackning, som visserligen har skapat jobb men som är onödig miljöförstöring. Likaså ”luras” konsumenterna att köpa näringsberikad mat.

– Vem höjer rösten och talar om att det är en fara att berikningen gör att vi överdoserar? Det är ingen risk att få en överdos av fettlösliga vitaminer om vi tillagar måltider med lax, lever och ägg eftersom mättnadskänslan sätter stopp, men om vi i stället äter näringsberikade koncentrat behöver vi ha en kalkylator i handväskan för att vara säkra på att vi inte får i oss för mycket, konstaterar Maria Lennernäs och påpekar att här har hem- och konsumentkunskapslärarna liksom lärarna inom högskolan en viktig uppgift i att träna sina elever och studenter i kritiskt tänkande.

– De kommer ut från skolan till en verklighet där en myndighet förespråkar avfettade produkter i skolmatsalen medan en annan myndighet tvärtom verkar för ökad produktion och konsumtion av mat och matliknande produkter oavsett näringsinnehåll.

Som en del av visionen ”Sverige – det nya matlandet” har regeringen satt av pengar till forskning. Problemet är, enligt Maria Lennernäs, att det verkar som om bara forskning som leder till att något nytt kan produceras och säljas, beviljas anslag.

För att visionen ska få hennes fulla gillande och gynna medborgarna behöver den utvidgas till att värna om den sociala måltiden som ger livskvalitet, inte bara näring i magen, nya jobb eller innovativa produkter på butikshyllorna.

– Jag tycker att matlandet Sverige ska kännetecknas av att måltiden värnas som en sinnlig upplevelse som får ta tid, plats och kosta pengar i skolan, hemmet och på arbetsplatsen. För om vi ska livnära oss på matliknande, berikade och utdrygade produkter – vem kommer då till slut att vara sund och frisk nog för att vara arbetsför?