"Det viktigaste ämnet saknas i Gy 2011"

En av förändringarna i den nya gymnasieskolan, Gy 2011, är att dagens kursplaner ska ersättas av ämnesplaner. I Skolverkets uppdrag ingår att utarbeta och fastställa ämnesplaner för samtliga ämnen inom den nya gymnasieskolan.

Fram till dess att remisstiden gick ut i mitten av augusti, redovisades förslagen på Skolverkets hemsida med möjlighet att lämna synpunkter. Det kom in minst ett remissvar som berör ämnet hem- och konsumentkunskap – eller snarare bristen på det.

Eva Janson är ordförande i Lärarförbundets ämnesråd Hushållsvetenskap och ingår även i Svenska kommittén för Hushållsvetenskap, Skhv. De ägnar sig bland annat åt lobbyarbete för att få både makthavarna och den stora massan att förstå hur viktigt det är med kunskaper i ämnet hem- och konsumentkunskap. Gemensamt med kommittén skickade ämnesrådet ett remissvar till Skolverket just angående ämnesplanerna.

– Kontentan är att vi är besvikna över att ämnet inte är obligatoriskt på gymnasiet. Ungdomar behöver vardagskunskaper då det gäller hållbar utveckling, hälsa, ekonomi och konsumentfrågor för att kunna klara sig i livet. Det spelar ingen roll om man ska bli byggnadsarbetare, sjuksköterska eller ingenjör, säger Eva Janson.

De snålt tilltagna 118 timmarna på grundskolan räcker inte till att förbereda eleverna för vardagslivet, att ge dem grundläggande kunskaper i att sköta ekonomi och eget hushåll. Dessutom är glappet mellan grundskolan och vuxenlivet alldeles för stort.

– Jag arbetar med åttor och för att de ska ta till sig kunskaper måste man fokusera på deras vardag och verklighet. När vi talar om hushållsekonomi relaterar de till sina egna förutsättningar just för stunden, det vill säga vad de har i månads- eller veckopeng. Att prata val av elbolag eller telefonoperatörer känns overkligt för dem, säger hon.

På högstadiet talar man om eget boende, men samtidigt kan man räkna med att det tar många år tills det blir verklighet. Det är först under gymnasiet som det börjar bli relevant för eleverna.

Ett annat argument för att ämnet borde vara obligatoriskt på gymnasiet är att ungdomar i åldern 17–22 är kapitalstarka.

– Det är då de har som mest ”egna” pengar – men det är också då det är lätt att hamna i skuldfällor, något som också ökar bland ungdomar. Behovet av att kunna planera och kalkylera sin hemekonomi är stort. Och var kan de lära sig det någonstans?

Eva Janson tror sig ha svaret på frågan även om hon inte gillar det: Hon ser en tendens till att bildningen överlåts till teveprogram som Lyxfällan, Du är var du äter och Biggest loser. Att man ska lära av andras misstag - när det redan har gått alldeles för långt.

Dagens konsumenter har oändliga valmöjligheter – vilket är ännu en anledning till att konsumentkunskapen borde införas på gymnasiet. På ett sätt var det enklare förr, nu måste konsumenter jämföra och ta ställning till det mesta. Alltifrån vilken elleverantör man ska använda sig av till vilken mat man köper i butiken. Väljer man hälsosamt, ekologiskt, närodlat, etiskt eller ekonomsikt? Väljer man att laga maten själv? För att göra alla dessa val är det viktigt med kunskaper.

Eva Janson tar köttbullar som exempel.

– Jag kan välja mellan att gå ut på restaurang och äta, köpa hem färdig-lagade köttbullar eller laga dem själv hemma. Kanske har jag ont om tid och väljer de färdiglagade, trots att jag då har i beräkningen att de inte är av så god kvalitet – eller eventuellt innehåller tillsatser. Men då har jag gjort ett medvetet val. Om jag inte har kunskaperna att laga köttbullarna själv – eller tillräckligt med pengar för att gå på restaurang - då finns det bara ett alternativ. Då måste jag köpa de färdiglagade och då är det inte längre ett val.

Det är likadant med tvättning och städning – man kan välja att betala någon annan för att göra det – men behöver förstås veta själv hur man gör för att det verkligen ska vara ett val och inte en nödvändighet.

Det återstår att se om de får något gehör hos Skolverket på sitt remissvar. Eva Janson är inte överdrivet positiv.

– Jag har känslan av att de redan har bestämt sig, att man inte kan påverka. Men vi fortsätter att driva de här frågorna. Ju fler vi är som lobbar för ämnet, i flera instanser – desto bättre. Det gäller att aldrig ge upp, säger hon.