Att tänka aktivt för att förstå är minst lika viktigt som att kunna lyssna. Det låter enklare än vad det är. Ofta slår det mig när jag läser texter som ska bli artiklar i tidningen att lärare är mycket uppfinningsrika, aktiva och ambitiösa. Men hinner de med att tänka? Det finns en professionell drivkraft och vilja, trots att arbetsvillkoren inte alltid är som de borde. Påhittiga lösningar föds, i och för sig, många gånger för att nöden så kräver. Men till det behövs, inte bara kunskap, utan också tid, lust och ork.
Forskare kan peka på hur viktigt det är för kvaliteten i undervisningen att man också får tid till eftertanke, pedagogik och metodik. En del har till och med utvecklat metoder för speciell reflektion, exempelvis att använda sig av en kompetensjournal. Det ska inte förväxlas med dokumentation, som beskriver, utan att reflektera i mer filosofisk mening. Att man relaterar händelser och erfarenheter till sig själv. Att få syn på vad man känner, hur man uppfattas, vad man vet, hur man vill framstå … Reflektion som sker i ett socialt sammanhang där läraren blir medveten om de outtalade principer som styr lärandet.
Det kan ju för en lärare i ständig tidsnöd låta som en utopi att dessutom kräva tid för reflektion. Men att det för kvalitetens skull finns en poäng kan man läsa om i boken ”Reflektion och praktik i läraryrket” (Studentlitteratur). Där ges flera praktiska tips och teorier på hur man kan gå tillväga. Någon lärare uttrycker att eftertanke tar mer extratid men utdelningen blir desto större.
Frågan är om man kan schemalägga tid till att tänka efter?
Ett par texter i detta nummer handlar om bedömning och kön, hoppas att de kan bidra till eftertanke.
Välkommen till ett nytt nummer av din yrkestidning! Hör gärna av dig med synpunkter.
Skriv ut
