Könsroller och tradition påverkar betyget

Skillnaderna i betyg mellan könen är mycket stora i hem- och konsumentkunskap. Våren 2009 fick 34,2 procent av tjejerna i årskurs 9 slutbetyget MVG mot bara 11,2 procent av killarna. I idrott och hälsa klarade sig killarna betydligt bättre. 28,6 procent fick högsta betyg. Motsvarande andel av flickorna var 21,7 procent. En betydligt mindre betygsskillnad än i hem- och konsumentkunskap, men likafullt en skillnad mellan könen som håller i sig år efter år. Idrott och hälsa är dessutom det enda ämnet i grundskolan i dag där pojkar får högre betyg än flickor.
        Vad beror det på? Har flickor och pojkar olika biologiska förutsättningar för att lyckas i respektive ämne? Att många tonårspojkar är fysiskt starkare, och därmed också snabbare än de flesta flickor skulle kunna förklara betygsskillnaderna i idrott och hälsa. Det är bara ett problem med den tesen, styrka och snabbhet ska, enligt Karin Redelius, docent i pedagogik vid Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm, GIH, inte betygsättas i ämnet.
  – De nationella riktlinjerna är könsneutrala. De talar inte om färdigheter som styrka, snabbhet, kondition, koordination, smidighet et cetera som skulle kunna vara könsolika, konstaterar hon.
        Den enkla förklaringen som hon ger till att det ändå, trots könsneutrala betygskriterier, finns betygsskillnader mellan könen är att det är annat än det som riktlinjerna föreskriver som i praktiken betygssätts, nämligen traditionella idrottsliga färdigheter som just styrka och snabbhet.
  ­­­– Trots att man utifrån kunskapsmålen inte kan säga att man ska göra så, vet vi att eleverna fortfarande på många håll måste göra vissa idrottsliga resultat för att nå vissa betyg. Och då har pojkarna fördelar. Inte bara på grund av sin fysik utan även på grund av att fler pojkar deltar i förenings­idrotten och håller på med lagbollspel, påpekar Karin Redelius.
        Olika fysiska förutsättningar borde inte, vare sig i teorin eller i praktiken, spela någon roll för betygen i hem- och konsumentkunskap. Ändå är betygsskillnaderna mellan könen mycket större i det ämnet än i idrott och hälsa.

Något som, enligt Karin Hjälmeskog, tidigare lärare i ämnet och numera lektor och prefekt vid Institutionen för didaktik vid Uppsala universitet, beror på våra allmänna samhälliga värderingar. På grund av dem får flickor och pojkar olika förutsättningar att ta sig an hem- och konsumentkunskapsämnet i skolan.
  – Välfärdsbokslutet visade att det inte är så stor skillnad på hur mycket tid flickor och pojkar får lägga på hushållsarbete men att flickorna dels gör fler saker, dels gör fler saker för andra än sig själva, säger Karin Hjälmeskog och förklarar:
  – Om pojkarna städar så städar de bara sitt eget rum medan flickorna även städar andra delar av huset. Om pojkarna tvättar eller diskar, tvättar och diskar de sina egna saker medan flickorna tvättar och diskar hela familjens saker.
        Övning ger färdighet och den traditionella könsrollsfördelningen i hemmen gör att flickorna har övat mer än pojkarna innan de kommer till klassrummet. Inte bara på fler delar av hushållsarbetet utan även på att göra saker för andra och tillsammans med andra. Något som kan underlätta för att nå målen i ett ämne som hem- och konsumentkunskap där förmågan till samarbete och ansvarstagande betygssätts.

Att betygskillnaderna i hem- och konsumentkunskap skulle ha något att göra med att lärarna i ämnet, liksom lärarna i idrott och hälsa, betygssätter andra saker än det som betygskriterierna föreskriver finns det i dag inga bevis för, men Karin Hjälmeskog utesluter ändå inte att så skulle kunna vara fallet. Hennes upplevelse är att när man pratar med lärarna framhåller de gärna killarna och deras kreativitet och experimentlusta, men det positiva omdömet syns motsägelsefullt nog inte i betygen.
  – En intressant aspekt att fundera kring är om betygsskillnaderna beror på att lärarna lutar sig för hårt mot resultaten på de teoretiska proven som kanske de flitiga flickorna lyckas bättre på i stället för att betygsätta kunskap i handling. Det skulle i så fall kunna strida mot betygskriterierna, säger Karin Hjälmeskog.
        En annan aspekt som hon tycker borde undersökas är hur mycket lärarnas undermedvetna genusföreställningar och -förväntningar spelar in vid betygssättningen. Men eftersom det finns få disputerade lärare i hem- och konsumentkunskap finns det också oerhört lite forskning om området och Karin Hjälmeskog betonar därför att hon inte har några vetenskapliga belägg för sina funderingar kring vad betygskillnaderna mellan könen beror på.
        Vad kan man då som lärare göra för att minska skillnaderna? En traditionell lösning i idrott och hälsa är särundervisning, men om det är innehållet på lektionerna och det som betygssätts som det är fel på, lär inte könssegregerad undervisning lösa problemet med skillnader i betyg mellan könen. En annan numera populär lösning i idrott och hälsa är nivågruppering. Att ibland låta eleverna gruppera sig efter nivå behöver inte vara fel, enligt Karin Redelius, men så länge det är traditionella idrottsliga färdigheter som styrka och snabbhet som betygssätts, och bollspel tillåts dominera undervisningen, kommer pojkarna få högre betyg även i fortsättning oavsett om läraren använder sig av nivågruppering eller inte. Karin Redelius lösning är i stället att lärarna lämnar den traditionella synen på ämnet och börjar betygsätta det som styrdokumenten föreskriver att de ska betygssätta. Något som lär bli en absolut nödvändighet med den nya kursplanen som snart ska vara klar.
  – Till lärarnas försvar måste sägas att den nu gällande kursplanen inte alltid är så tydlig. Men om slutresultatet liknar det senaste utkastet av den nya kursplanen lär det bli mycket svårt för lärare att i framtiden motivera ett användande av tider och längder i betygssättningen, säger Karin Redelius.

I stället för att mäta färdigheter borde undervisningen i idrott och hälsa, enligt henne, bli mer inriktad på kunskapslärande. Fokus borde flyttas från bollsport till hälsa och sambandet mellan fysisk aktivitet och hälsa. Den fysiska aktiviteten ska inte tas bort från lektionerna, men handla om konditions- och motorikträning och tävling mot sig själv i stället för tävling mot andra. Det kan ibland ske genom bollspel eller dans men också genom att springa på olika sätt, till exempel intervall eller långdistans, med pulsklocka.
  – Lärarna måste också börja tydliggöra för eleverna vad de olika övningarna går ut. Vad man övar när man spelar basket, dansar eller springer. Och varför det är bra för vår hälsa. Lärarna är säkert medvetna om det, men eleverna är det inte, konstaterar Karin Redelius vars forskning visar att det eleverna tror betygssätts i idrott och hälsa inte är kunskap utan engagemang och ”att man gör så gott man kan”.

Att lärarna måste tydliggöra för eleverna, och sig själva, vad som händer på lektionerna är ett råd som kommer igen när Karin Hjälmeskog funderar kring vad som skulle kunna minska betygsskillnaderna mellan könen i hem- och konsumentkunskap.
   – Så länge som samhällets värderingar ser ut som de gör och ämnet bara har 118 timmar är det svårt för lärarna att hinna kompensera pojkarna för den extraträning som flickorna får utanför skolan. Men de kan försöka få eleverna genusmedvetna genom att ställa frågor till dem om det som händer på lektionerna, säger hon.

Sådana frågor skulle till exempel kunna handla om elevernas arbetsuppdelning: ”Varför delade ni upp arbetet så?” ”Vad hade hänt om ni hade bytt arbetsuppgifter?” Till skillnad från i idrott och hälsa är särundervisning inte särskilt vanligt i hem- och konsumentkunskap.
   – Ibland blir det könssegregerade grupper av schematekniska skäl, till exempel på grund av att ämnet har lagts parallellt med slöjden för att skapa en halvklass, men det är inget som lärarna eftersträvar, konstaterar Karin Hjälmeskog.
        Det vanliga är i stället att lärarna i möjligaste mån låter en kille och en tjej arbeta tillsammans i förhoppning om att det i sig ska stärka jämställdheten.
   – Men det finns det ingen garanti för. Resultatet kan i stället bli att de traditionella könsrollerna stärks om inte läraren medvetandegör eleverna, varnar Karin Hjälmeskog.