"Allt jag vet har jag lärt mig här"
Elevernas många olika nationaliteter ger en extra krydda på lektionerna i Food Technology, som ämnet kallas i Hongkong. En positiv attityd väger upp få förkunskaper när niorna ska baka bröd.
Skynda, skynda! stressar Caroline Williams, från England, som undervisar Food Technology vid privatskolan South Island School i Hongkong.
Mycket ska hinnas med på två timmar i veckan och i dag står brödbakning på schemat. Caroline Williams gissar att merparten av studenterna, som går i årskurs 9, aldrig har bakat bröd tidigare.
– Barnen här har mindre förkunskaper än i England. Arbetsdagarna i Hongkong är långa och föräldrarna lagar sällan mat med sina barn. Många har dessutom hemhjälp och då försvinner momenten i köket helt.
Den lilla salen där lektionen hålls ligger på sjätte våningen och har lågt till tak. Likt de flesta byggnader i Hongkong måste utrymmet användas effektivt på grund av hög markhyra och platsbrist, här bor sju miljoner människor på en yta mindre än Norrköpings kommun. Redan innan lektionen har Caroline Williams varnat för att det kommer bli ”hett och klibbigt” i lokalen.
Klasserna är också små till antalet elever, i dagens klass endast 13 stycken, vilket gör det smidigt att fort lära ut de grundläggande instruktionerna. En dator är kopplad till en projektorduk där receptet finns. Eleverna lyssnar noggrant, baket är i gång nästan direkt och Caroline Williams säger:
– Den största skillnaden mot England är elevernas attityd. Alla är verkligen här för att lära och uppförandet är oklanderligt. Under mina två år vid skolan har jag lärt mig att den generella inställningen till utbildning är väldigt annorlunda mot hemma i Europa.
Det hindrar inte eleverna från att ha roligt. Skratten är frekventa då mjölet yr och delar av mjölken hamnar på diskbänken snarare än i bunken. Alla elever håller med om att de praktiska momenten är roligast, eftersom den teoretiska arbetsbördan är stor i nästan alla andra ämnen.
– Det är roligt att baka bröd och tidigare har vi också gjort bakelser. Nästan allt jag vet om mat och matlagning har jag lärt mig här i skolan, säger eleven Etsuko Sasaki.
Hennes far är japan och hennes mor är från Hongkong, men likt alla de andra eleverna i klassrummet talar hon felfri engelska med lätt brittisk accent, trots att det inte är hennes modersmål.
Tempot är högt och innan brödet är färdigt hinner Caroline Williams samla klassen vid sin arbetsbänk tre gånger för att ge instruktioner:
– Nu har ni 30 sekunder kvar att slutföra detta moment sedan måste ni komma hit och lyssna! Vi har knappt om tid! Skynda!
Då brödet till slut ställs för att jäsa ser klassen på film via den dator som är kopplad till projektorduken. Tre korta filmer från Youtube hinns med. En beskriver jäsningsprocessen i brödet, en tar upp skillnaderna i bagaryrket förr och nu, och den sista filmen visar hur ett typiskt bageri i Hongkong bakar sina produkter genom en blandning av mekanik och hantverk.
– Genom interaktiva element är eleverna mer mottagliga för undervisning. De har förmodligen lärt sig mer under dessa femton minuter än vad som vore fallet efter två timmars läsning i en lärobok, säger Caroline Williams om filmstunden.
Och mycket riktigt är eleverna också pigga på diskussion då filmerna är färdiga. Frågor ställs om teknik och näring och de är alerta då det gäller att svara.
– Vad är för- och nackdelar med att maskiner i dag gör det jobb som bagarna förr gjorde för hand? frågar Caroline Williams.
Eleverna täcker många aspekter som kvalité, säkerhet samt att många arbetstillfällen går förlorade då bageriyrket mekaniseras. Många händer är fortfarande i luften då diskussionen måste avbrytas för att göra brödet redo för ugnen.
Skolans många nationaliteter bidrar, bokstavligen talat, med extra krydda till undervisningen. Eleverna uppmuntras att ta med sig egna råvaror till klassen, och ofta dyker det upp varor som Caroline Williams aldrig tidigare har sett. Hon minns särskilt den tjocka kokosmjölken ”kaya” från Singapore, och starka kryddade grönsaker från Sydkorea med namnet ”kimchi”.
– Eleverna får själva berätta för klassen vad dessa matvaror används till. Jag själv har ju inte en aning, säger hon.
South Island School har cirka 1 500 elever från 33 länder, och Caroline Williams försöker hålla reda på deras namn och nationaliteter. Men det är inte lätt. Under lektionens gång försöker hon fråga elever om familj och bakgrund i hopp om att kunna lägga deras namn på minnet:
– Isaac, vilket land kommer du från?
– Jag är hälften britt och hälften amerikan, så jag har två olika pass! svarar Isaac Barker, som är asiatisk till utseendet.
– Vem i din familj är det som är brittisk?
– Det är … pappa! svarar Isaac efter att ha tänkt efter en stund.
Vid skolans föräldramöten har Caroline Williams också fått mycket positiv repsons vad gäller elevernas intresse för hennes lektioner. Många elever har själva tagit initiativ och frågat sina föräldrar om de inte kan laga mat tillsammans hemma på helgerna.
Det är nu varmt i salen och svettpärlor formar sig på elevernas pannor då de hukar sig för att öppna ugnarna.
– Ska vi slå på luftkonditioneringen eller rädda världen? frågar hon.
– Rädda världen! svarar de elever som inte är för upptagna med att beskåda de första brödbitarna de någonsin bakat.
Hongkongs regering arbetar hårt för att hushålla med energi i en stad där el- och vattenresurserna är hårt ansträngda. Majoriteten av ungdomarna anammar detta och samma sak då det gäller kunskap om hållbar utveckling och ekologisk mat. Då lyssnar de extra noga.
Avsaknaden av förkunskaper gör att aspekter som hygien och säkerhet är extra viktiga. Bara en sådan sak som att diska och plocka undan ordentligt är svårt för eleverna. Inte för att de är lata utan för att de helt enkelt inte vet hur man gör.
Höga temperaturer och luftfuktighet gör att mögel är ett stort problem i Hongkong. Caroline Williams säger åt de elever som slarvar att ta upp sina bestick från kökslådan igen för att torka dem ordentligt torra.
Kreativitet verkar vara ledordet till den läxa som eleverna får medan brödet är i ugnen. Till nästa vecka ska alla designa sin egen brödprodukt genom att ”kombinera fantasi och praktisk kunskap” samt göra ett eget recept på ett bröd som de ska baka nästa lektion, gärna med extra ingredienser som de kan ta med hemifrån.
– Kan vi göra ett bröd som ser ut som en pizza fast det inte är en pizza? undrar Isaac Barker, som menar att det vore bra ur hälsosynpunkt.
Varje elev ska dessutom komma med minst fem idéer för att utveckla bageriyrket och uppmuntras använda diagram och grafik för att redovisa dessa. Till sist ska varje elev också designa en plan för tillverkning av bröd, där hänsyn ska tas till tidsfaktor, teknisk utrustning, hygien och säkerhet samt ingredienser och dess funktioner i brödet. De olika valen ska förklaras och motiveras.
South Island School går efter brittisk kursplan och Food Technology är obligatoriskt för årskurs 7-9. Därefter finns det möjlighet att välja till ytterligare två års fördjupning under årskurs 10-11.
Just nu är det 33 elever i årskurs 10 som har valt att fördjupa sig i Home Economics. Caroline Williams hoppas att intresset kommer vara tillräckligt stort redan nästa år för att skolan ska kunna erbjuda en valbar International Baccalaureate i Food Technology för årskurs 12-13.
Då brödet ska tas ut ur ugnen är resultaten minst sagt blandade. Caroline Williams förklarar hur man kan slå på brödet med något köksredskap och höra om det är färdiggräddat eller inte. Etsuko Sasakis brödbitar behöver längst tid i ugnen och då de till slut är färdiga är de imponerande stora och välformade.
– Wow! De ser ju bättre ut än mina bröd! säger Caroline Williams som är uppriktigt imponerad.
– Det här måste jag göra om hemma redan ikväll, svarar Etsuko Sasaki med illa dold stolthet.
Se mer om South Island School sis.edu.hk
Om utbildning i Hongkong
I egenskap av gammal koloni har Hongkong många privatskolor som undervisar enligt brittisk kursplan. En sådan är South Island School, där Food Technology är obligatoriskt för årskurs 7–9, och två extra år kan väljas i årskurs 10–11. Lärarna är i regel västerländska och har utbildning i ämnet i sina hemländer.
Vid Hongkongs allmänna skolor byttes dock den traditionella brittiska läroplanen ut 2007 mot ett system som i stället liknar det kinesiska, med tre års ”Junior Secondary” (årskurs 7–9) samt tre års ”Senior Secondary” (årskurs 10–12).
Home Economics (här inte Food Technology) är nu obligatoriskt vid stadens allmänna skolor under ”Junior Secondary”, dessutom är det nu valbart att läsa en 255 timmars kurs i Home Economics även under ”Senior Secondary”.
Denna valbara kurs är en fördjupning inom något av områdena ”Food Science and Technology” eller ”Fashion, Clothing and Textiles”. Grunderna till båda dessa kurser har getts under lektionerna i Home Economics under de tre åren i ”Junior Secondary”.
I riktlinjerna från Hong Kong Education Bureau står bland annat att den valbara 255-timmars-kursen ska ”ge förståelse för individers, familjers och samhällens välmående genom studier av grundläggande mänskliga behov av mat, kläder och resurshantering” samt att eleven efter avslutad kurs ska vara ”redo för fördjupande studier likväl som arbete”. Tillsammans med kursplanen ändrades också lärarnas egen utbildning och i dag finns lärarutbildning för Home Economics som ofta kombineras med undervisning i ämnet ”Technology and Living”.





































