Drabbad av konsumentkunskap

I kursplanen för hem- och konsumentkunskap uppmanas vi att tänka i helhet. Där talas det om ”kunskap i handling”, men tolkningen skiljer sig från lärare till lärare, säger Jenny Olsson, som är nybakad lärare i hem- och konsumentkunskap.
Hennes examensarbete heter ”Lärares tankar kring konsumentkunskapsundervisning” och bygger på intervjuer med sex utbildade lärare i hem- och konsumentkunskap. Teman i frågorna har varit lärarnas
yrkesroll, konsumentkunskap i dagens
undervisning och i framtiden.
Flera av lärarna gjorde en uppdelning mellan teori och praktik. Någon hade tagit bort den delen av ämnet som handlar om konsumentkunskap och undervisade i detta som ett enskilt ämne i årskurs 9.
– Några lärare hade vikt en del av sitt undervisningspass i teori till en lektionssal och när de gick över till det praktiska arbetet flyttade de till hem- och konsumentkunskapssalen, berättar Jenny Olsson.
Sättet att bedöma de olika momenten skiljde sig också åt mellan lärarna. De delar av ämnet som handlar om konsumentekonomi, boende, näring och hälsa ansåg vissa av lärarna vara teoretiska, medan de tyckte att matlagning, städning och social gemenskap var praktiska. De teoretiska momenten bedömdes med hjälp av resultat på prov, medan de praktiska delarna bedömdes under arbetets gång.
Denna grupp lärare använde i större utsträckning läroboken och material från internet i undervisningen.
– Men de lärare som hade en helhetssyn på ämnet arbetade oftare i tema, där alla mål i kursplanen ingick, berättar Jenny Olsson.

På de lektionerna delades eleverna in i ”familjer” och tog sedan själva ansvaret för allt, inklusive planering, val av livsmedel med tanke på näringsvärde, hälsoaspekter, ekonomi, hållbar utveckling, allergier och kultur. Som
krona på verket lagade de maten.
Dessa lärare använde undervisningsmaterialet ”Ät S.M.A.R.T” och andra material som speglar helhetssynen i ämnet.
– ”Kunskap i handling” innebär att en elev till exempel kan visa att han eller hon har tillägnat sig teoretiska kunskaper, men kan fortfarande nå målen genom att laga mat, säger Jenny Olsson.
Hem- och konsumentkunskapens breda innehåll med jämställdhet, kultur, resurshushållning och hälsa är okänt för många utanför kretsen av lärare i hem- och konsumentkunskap.
Ämnet beskrivs ofta mer endimensionellt av föräldrar, elever och lärare utanför ämnet.
– Hem- och konsumentkunskap är en spis och en fläkt för många, man lagar mat och bakar. Jag har ju inte läst kursplanerna i alla andra ämnen och andra lärare vet inte heller vad som står i våra kursplaner, säger Jenny Olsson.
Detta har betydelse för hur hem- och konsumentkunskapen bemöts ute på skolorna. Sedan ordet konsumentkunskap tillfogades i ämnesnamnet, upplever flera av de intervjuade lärarna att deras ämnesstatus har ökat.Alla de tillfrågade lärarna var eniga om att ämnet behöver fler undervisningstimmar för att kunna täcka upp alla aspekter.

Jenny Olsson brinner själv för konsumentkunskapen och har särskilt intresserat sig för hur elever använder kläder och prylar för att förstärka sin identitet. Men ingen av de intervjuade lärarna arbetade medvetet med detta.
– Någon hade samarbetat med konsumentvägledaren eller uppmärksammat ämnet när eleverna själva tog upp det. Men jag tycker att man ska våga gå på eleverna om vad de till exempel har på sig. Vad betyder märkena? Det är för sent att börja prata om det i nian. Om man börjar med det redan i femman,
är eleverna mogna att reflektera i nian,
säger Jenny Olsson. Önskningar och förväntningar inför framtiden och den kommande kursplanen för hem- och konsumentkunskap engagerade de intervjuade lärarna. Flera av dem ville gärna att konsumentkunskapen skulle få mer plats och
trodde att detta skulle höja statusen.
En lärare oroade sig för att ämnet i så fall riskerade att bli mer teoretiskt. Hon tyckte att det finns en risk att man vill spara pengar och genomföra ”torrhemkunskap”. Det som görs med händerna, smakas och känns, det påverkar eleverna mer. En annan trodde att om konsumentdelen skulle ta mer tid i anspråk, skulle detta ske på bekostnad
av näring och hälsa.
Flera av lärarna var positiva till ämnesövergripande samarbeten och Jenny Olsson tror att det kan vara en effekt av att flera av lärarna även undervisar i
ytterligare ett ämne. En annan sida av myntet kan vara att hem- och konsumentkunskap bedöms på samma sätt som det andra ämnet man också undervisar i. Det kan innebära fler prov och tester av mätbara kunskaper och mindre fokus på helhetssynen i ämnet.
Planeringstiden lyftes fram som en förutsättning för att få den väntande nya kursplanen att fungera. Vissa av
de lärare som hade lång erfarenhet var mer skeptiska till det nya, de kommer ihåg hur det var år 2000, då den senaste kursplanen skulle införas. De tyckte att det då fanns för lite tid avsatt för att sätta sig in i den.
– Kursplanen från år 2000 tog ett tag att genomföra. Bytet oroar en del, de tror att lärare bara kommer att ändra den gamla lite grand och sen fortsätta som vanligt. Det behövs tid till fort-bildning för att det ska bli bra. Sam-
tidigt som man jobbar hinner man
inte reflektera, planera och diskutera. Många lärare arbetar dessutom ensamma och har heller ingen att bolla med, säger Jenny Olsson.

Det finns förslag i de nya kursplanerna om att lägga in hem- och konsumentkunskap redan i lågstadiet. Alla intervjuade lärare var negativa till detta, eftersom de sett att det inte fungerat tillfredsställande för elever i femman, som bland annat fått bristfällig undervisning av obehöriga lärare i vanliga lektionssalar. Oron är stor för att det ska bli så även för elever i lågstadiet.
– Jag själv tycker att det skulle vara bra om hem- och konsumentkunskapen redan i de tidigare åren sköttes av ut-
bildade lärare i ämnet. Att de reser sig och säger, det här kan vi! Det skulle höja ämnets status, säger Jenny Olsson.