Forskare: Staten har svikit de nya lärosätena

I dagens politik satsar man enligt rapporten främst på de gamla, stora universiteten, och de unga högskolorna riskerar att reduceras till utbildningsinstitutioner utan forskaranknytning, vilket forskarna anser leder till att utbildningen försämras. Detta menar de är ett svek.

– Politikerna talar om kunskapstriangeln, samverkan mellan utbildning, forskning och innovation, men de visar inte vägen, säger Mats Benner, professor vid Forskningspolitiska institutet i Lund, vid en presskonferens i Stockholm.

Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz hävdar att de yngre lärosätena visst ges förutsättningar att bli vassa på forskning inom vissa områden.

– Runt om i landet sker nu ett aktivt arbete med att fokusera och kraftsamla, säger han.

I rapporten Universitets- och högskolepolitiken. Avsikter och konsekvenser för de nya lärosätena beskrivs hur de lärosäten som tillkommit sedan 1998 expanderat snabbt, med satsningar på forskning, utbildning och samverkan med näringslivet.

”Detta har givit dem tydliga möjligheter att kvalificera sig i utbildnings- och forskningssystemet och utrymme att ta på sig en vidare samhällsroll. Efter att denna radikala utvidgning av högskolelandskapet påbörjats förefaller dock den politiska uthålligheten ha tagit slut,” står det i rapporten.

De nya lärosätena kopplas till regional tillväxt, men även här höjer forskartrion ett varningens finger. Högskolorna riskerar hamna i beroendeställning till lokala aktörer, då finansieringssystemet utgår från de äldre universitetens förutsättningar vilket får till följd att de nyare lärosätena blir beroende av externfinansiering av sin forskning, enligt forskarna.

– Vi har ett historiskt arv av kompetens och kunnande runt om i landet. Det håller man på att förskingra. Med en mer agil, flexibel och fantasifull högskolepolitik skulle Sverige kunna vara ett föregångsland inom EU, säger Mats Benner.

En kärnfråga är hur kvaliteten på undervisning och forskning ska utvärderas. Dagens system gynnar enligt rapporten de äldre etablerade universiteten.

– Kvalitetskriterierna är viktiga, och idag är de inte anpassade till verkligheten för de nya lärosätena, säger Ingrid Unemar-Öst vid Örebro universitet.

Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz anser att rapportens slutsats är felaktig.

– Vare sig det nya kvalitetssystemet för forskning eller det nya kvalitetssystemet för grundutbildning är utformat för att det ska gynna de äldre universiteten. Båda systemen är konstruerade för att premiera högsta möjliga kvalitet. Jag har inga förutfattade meningar om var den bästa utbildningen eller forskningen bedrivs. Det kan alldeles säkert bedrivas inom både större och mindre organisationer, säger han.

– Kvalitet framhävs som något självklart, men det är en subjektiv definition, säger Björn Stensaker från Norwegian Institute for Studies in Research and Higher Education i Oslo.

– Idag används kvantitativa indikatorer för att mäta kvaliteten. Men det är inte självklart att de största organisationerna bedriver den bästa forskningen. Tvärtom har det visat sig att grupper om 5-7 forskare ger bäst kvalitet.

Forskarna efterlyser engagemang och en tydlig politik från statligt håll. Många rektorer från landets unga högskolor och universitet upplever de att de lämnas vind för våg.

– Bristen på det politiska engagemanget är ett stort problem. Vi får inte till en konstruktiv dialog. Det är en djup besvikelse, säger Jens Schollin, rektor vid Örebro universitet.

– Först och främst behöver vi ges en uppgift. Idag finns ingen som helst dialog om varför vi finns. Vi hamnar i ett strategiskt vakuum där alla vet att Uppsala är idealet och att vi inte kan uppfylla det, säger Anders Söderholm, rektor vid Mittuniversitetet.

Tobias Krantz säger att regeringen har en tydlig vision för högskolan.

– Vi vill gå ifrån det gamla systemet där staten pekade ut vägen för de mindre lärosätena till ett system där det är det är högskolorna och universiteten själva som får stå för visionerna för sin framtid och utveckling.

Ansträngningarna att ge lärosätena en mer självständig roll gentemot staten har uppskattats inom sektorn, enligt Krantz.

Lärosätena själva har också ett ansvar att tydliggöra sin roll i kunskapssystemet, står det i rapporten.

Ulf Hall, kommunikationschef på KK-stiftelsen, säger att det åligger högskolorna att bli bättre på att kommunicera sina styrkor, att informationsmaterialet ofta fokuserar på roliga projekt och glada studenter än seriös forskning.

Ingegerd Palmér, rektor för Mälardalens högskola, påpekar att lärosätena själva har varit väldigt tysta om sin roll.

– De senaste fyra åren har vi varit fullt upptagna med att försöka förstå vart vi är på väg. Det är en radikal förändring och det har aldrig varit så svårt att ta ut en strategisk riktning.

Hon håller med om att lärosätena har ett ansvar.

– Vi borde ge en annan bild av vad vi står för. Till exempel utbildar vi 60 procent av Sveriges sjuksköterskor. Men vi har inte resurser. Med egna resurser kan vi spela en stor roll i den regionala näringslivsutvecklingen.