"Ta läsande barn på allvar"

Från Fritidspedagogik 2014-04-02 23:43

Foto: Ylva Sundgren

Som barn var Sveriges mest lästa barnboksförfattare en riktig slarver och en dagdrömmare. Hellre ägnade sig Martin Widmark åt allsköns hyss än läxläsning. Som ett av livets mirakel blev han lärare och hittade på LasseMajas universum. Nu vill han ta vara på miraklet och slå ett slag för barns läsning.

Vad kännetecknar Martin Widmark? Kvinnan med kärran i den kylslagna trädgården borde veta besked efter drygt tre decenniers äktenskap. Mia Widmark stannar upp, ställer ifrån sig kärran med multnande löv och svarar:

”Martin är generös och fri – på gott och ont. När han vaknar med en berättelse kan ingenting hejda honom.”

Detta gäller i allra högsta grad vårt två och en halv timmes vindlande samtal i stugvärmen. Mannen med de uppkavlade grå tröjärmarna är lika generös med sin tid som ovanligt frispråkig.

Först lite kalla fakta. Martin Widmark är författaren bakom serierna om Nelly Rapp, David och Larissa liksom den lille gruvarbetande pojken Tyko Flores. Framför allt är han känd som pappa till serien LasseMajas detektivbyrå – deckarparet i Valleby. Böckerna har översatts till 30 språk och har en växande läsarskara runt om i världen. Bara i Sverige har böckerna sålt i 3 000 000 exemplar. För tre år sedan körde han om Astrid Lindgren och tronar sedan dess som Sveriges mest utlånade författare, med omkring 1 400 000 lån 2013.

– Det borde betyda att jag är Sveriges mest lästa författare. Jag är väldigt stolt över att skriva för barn. De vuxna hittar alltid något att läsa, men barn som börjar läsa måste tas på allvar. Det förpliktigar att aldrig släppa en bok som inte håller måttet. Jag vill inte göra någon besviken, definitivt inte 1,4 miljoner läsare, säger han med sin lågmälda, eftertänksamma röst.

Hade det någonsin under uppväxten föresvävat honom att han skulle gå i Astrid Lindgrens fotspår och betyda så mycket för så många barn?

Han skakar på huvudet vid matbordets kortända i det matt-lila vardagsrummet. Nej, han utmärkte sig heller inte som ett särskilt läsande barn.

Utöver barn- och ungdomsdeckare var Tintin den stora favoriten som influerat hans rappa och effektiva berättarstil, vilken likt i Tintin utgår ifrån bilder.

Främst minns han sin glupande fantasi och sin omåttliga energi och blir full i skratt vid minnet av hur han som fyraåring klättrade upp på stupröret ända till tant Karlsson som stekte pannkakor på tredje våningen. Väl där knackade han på hennes fönster och rutschade hela vägen ned.

Fyra år senare drabbades föräldrarna av ”den gröna vågen” som svepte över landet. Lägenheten i Linköping lämnade de till förmån för ett litet hus på landet. Med egna höns och lamm ville de bli självförsörjande.

På sätt och vis var även pojken Martin självförsörjande. Det fanns ingen annan att leka med. Fritidshem fanns inte till hands, lillasystern var för liten och storebrodern hade sina kompisar.

– Det var en rätt härlig tid, säger han med glimrande ögon. En väldigt viktig tid för min fantasi och mitt inre, kreativa liv. I brist på kompisar lekte jag för mig själv och hade många dagdrömmar.

Foto: Ylva Sundgren

När Martin lät fantasin spira stod inte föräldrarna i vägen. Båda förvärvsarbetade – pappan lärarutbildare och mamman sjukgymnast – och dessutom tillämpade de ”fri uppfostran”.

– De hade stor tilltro till att jag skulle fixa läxorna och skolgången själv. De sa det inte rätt ut, men outtalat förväntade de sig nog att jag skulle klara skolan skapligt och bli en schyst kompis. Det var kanske väldigt bekvämt för dem, men den fria uppfostran passade mig bra. Den gav mig en stor tilltro till mig själv.

För föräldrarnas gröna dröm gick det däremot sämre. Hönsen tog räven hand om och lammen begick av någon outgrundlig anledning ”ett kollektivt självmord”. Efter fyra fina år med frisk luft och fantasi återbördades familjen till Linköping. Men det var knappast slutet för Martins fantasieggande tillvaro.

Tvärtom. I stan träffade han Lelle.

– Lelle blev min bästa vän. Han var en riktig ”Huckleberry Finn” som drog in mig i en massa äventyr. Han kunde knacka på mitt i natten för att åka pulka med mig. Eller få för sig att vi skulle på en fisketur till Stångån, eller smyga oss in i en nedlagd fabrik.

Uppenbarligen har dessa äventyr lämnat bestående avtryck.

– De har gett mig en känsla för äventyr. Och lärt mig att hellre säga ja än nej. Människans största fiende är bekvämligheten som förmår oss att avstå. Då tappar vi kontakytan med omvärlden och skapar tillrättalagda kontaktytor som tv.

Äventyrslysten och fantasirik, alltså. Vi kan lägga till ytterligare två epitet: snäll och ”hälsosamt olydig”, i varje fall enligt en gammal skolkamrat.

Med skolarbetet och gymnasiebetygen gick det däremot si och så, långt ifrån föräldrarnas modesta förväntan på skapliga resultat. Men först en flytt till Stockholm som 21-åring, tillsammans med och på önskemål av den nyblivna hustrun Mia.

– Sån är jag. Jag gjorde som min fru ville, säger han – tillräckligt högt så att livskamraten i köket tassar in och lägger en kärleksfull hand om hans skuldra.

Foto: Ylva SundgrenI Stockholm skulle livet förändras i grunden, dock inte över en natt. Kvällar, nätter, helger och på sommarlovet slet han som sjukbiträde på Sankt Eriks sjukhus. Mellan åtta och fem läste han in sina gymnasiebetyg. Tre år på Komvux behövdes för att ta igen ungdomens försummelser. ”Tjuvknepen” som elev var att kräva lärarnas närvaro, kräva att få förstå. Och tydlig med att han ville ha ett riktigt möte med läraren, tydlig med exakt vad han ville bli bättre på.

Med andra ord, dagdrömmaren blev en driven elev. Ett livets mirakel.

– Det var fantastiskt roligt att studera. Jag fick 5.0 i betyg, så förbaskat kul var det!

Flankerad av en rad goda pedagoger under denna mirakulösa resa i kunskapens fotspår föddes en tanke: han skulle bli lärare.

– Jag fascinerades av pedagogik, säger han och lovsjunger med författarens lätthet mötet mellan eleven och pedagogen, ett möte som måste vara på lagom avstånd om ”det magnetiska suget” ska uppstå och ”lärandets underverk” ta vid.

Valet av skola för att praktisera lärandets underverk i föll på Bredbyskolan i Rinkeby.

– För min inre frids skull ville jag börja med den svåraste utmaningen, en skola med elever från världens alla hörn. Efter åtta veckor blev jag djupt förälskad i dessa ungdomar.

Åtta veckors praktik blev tio år som mellanstadielärare på skolan, följda av åtta år som lärare i svenska för invandrare. Någonstans där började fyraårige sonen Johannes på dagis. Vilket visade sig vara ett eländets elände.

– Han tyckte illa om att gå på dagis, det var jobbigt att lämna honom. Att berätta en spännande historia var en väg ut. Jag berättade och han ställde följdfrågor. Sen skrev jag ner alltsammans och skickade till förlaget. På den vägen är det.

Debutboken ”Att fånga en tiger” utkom 2000, men det krävde ytterligare sex år, tv-sändning av LasseMajas Detektivbyrå som julkalender i SVT och 500 små barns händer i luften innan Martin Widmark insåg vidden av sin popularitet.

Det var i Täby kyrka och frågan han ställde i den fullsatta kyrkan var hur många barn som läst hans böcker. Ett hav av uppsträckta händer uppenbarade sig till svar.

– Då fattade jag att det var riktigt, riktigt stort.

Ett nedslag på en barnavdelning på ett folkbibliotek i ett samhälle i Uppland tycks leda till en liknande slutsats. Samtliga LasseMaja-böcker finns i sju exemplar och samtliga är utlånade, så när som på ett enda exemplar som just returnerats, vilket den vänliga barnbibliotekarien överräcker med ett litet leende.

Vad gör böckerna så hett eftertraktade?

– Han har skapat ett eget universum, svarar hon.

En annan förklaring erbjuder Sveriges Radio P1-Biblioteket som kallar Martin Widmark ”författaren som gör barnens läsning lätt, motståndslös och lockande”.

Foto: Ylva SundgrenFörfattaren själv har två förklaringar till sin framgång. Den korta: När han har vaknat upp med en berättelse, tjuvlyssnat till lekande barn, blivit utsatt för en stimulerande språkförbistring eller åkt tunnelbana och ”filurat ihop” en eggande historia som han tecknat ned i sin stora svarta olinjerade planeringsbok och slutligen ”fått ihop”, går han stillsamt in i sin gulliga lilla skrivarstuga med grön dörr och böcker från golv till tak och skriver ned alltsammans på sin bärbara Macintosh. Då har han ”jäkla kul”. Glädjen smittar helt enkelt av sig.

Den långa förklaringen är att han tror att ”barn inte är så dumma som de låter”, som han summerar en smula provocerande.

– Barn tänker betydligt mer avancerat än de kan uttrycka sig. Som pedagog bör man därför använda ett språk som barnet förstår samtidigt som man utmanar barnets intellekt med svåra uppgifter. Får barnet för lätta uppgifter somnar hjärnan. Som författare betyder det att jag kan ha ett krångligt förlopp så länge jag anpassar språket.

Oavsett förklaring så är framgången ett faktum. Men knappast ett självändamål, framhåller han.

– För mig är det absolut nödvändigt att göra något med min lycka i arbetslivet, något som betyder något för fler än mig. Det är en ynnest att göra något för andra utan några förväntningar på att få något tillbaka. Som populär författare har jag en position som tillåter mig att påverka andras liv till det goda. I det osjälviska hittar jag mycket energi till det själviska – skrivandet. Detta är upprinnelsen för mitt engagemang för barn och barns läsning.

Engagemanget märks. Tonen skärps och ordflödet går inte att hejda:

– För mig är läsning väldigt viktigt. Bristande läsförståelse är ett stort samhällsproblem. Om 20 procent av eleverna i årskurs 9 går ut utan fullgod läsförmåga är inte alla med. Därmed bryter vi mot FN:s konvention om barns rätt till utbildning. Vi kan inte hävda att vi ger alla barn utbildning om inte alla kan läsa ordentligt. Det är allvarligt.

Därför tog han initiativ till ”En läsande klass”. Detta omfattande folkbildningsprojekt för låg- och mellanstadieelever syftar till att jobba aktivt med läsförståelse. Fem pedagoger har tagit fram en studieplan som omfattar 600 – 700 texter som författare har skänkt, fritt att kopiera till alla i landets skolor. Materialet blir tillgängligt genom en webbportal från april månad. Kunskapsradion (UR) kommer att tillhandahålla filmer som visar hur läraren kan jobba med läsförståelse i sitt klassrum.

– Jag tror att projektet kommer att få ett enormt genomslag, säger Martin Widmark.

Ute i skymningsljuset efteråt genljuder hustruns signalord: generös, fri. Bra beskrivning även av läsförståelseprojektet.

Tips för att få barn att läsa och skriva!

Martin Widmark har ett hemligt knep för att få inspirationen att flöda. Han väntar med skrivandet tills han är helt färdig med berättelsen. Då blir inte fantasin hejdad av bokstäverna.

Foto: Ylva SundgrenInte sällan får eleverna skrivkramp när de får en skrivuppgift. Orsaken är rätt enkel, menar Martin Widmark. Eleverna i årskurs 1 och 2 brottas fortfarande med osäkerhet kring rättstavning och kan ha svårt att få ihop orden. När de ska de hitta på en berättelse tornar bokstäverna upp sig och hejdar kreativiteten.

– Det blir en krock i huvudet, säger han och pekar mot tinningen.

Men det finns sätt att råda bot på problemet. I stort sett handlar det om att få i gång kreativiteten.

Då ska fokus läggas på att planera berättelsen, framhåller han.

Steg nummer ett för att stimulera kreativiteten är att dela in eleverna i små grupper.

– Låt dem arbeta två och två, då fortsätter de att diskutera berättelsen. Med tre elever i gruppen blir det inte lika bra, den tredje blir utanför. Författare dryftar berättelsen med sin inre röst, men det kan vi inte kräva av barn.

Nästa steg handlar om att hitta på konkreta uppgifter om berättelsen.

– Våga avdramatisera kreativiteten. För att hjärnan ska vilja jobba måste den få uppgifter att öva på. Då kommer den i gång.

– Låt varje grupp hitta på en person och jobba med handfasta frågor om personen. Som vad har personen för hobby, hemligheter, svagheter, styrkor. Låt gruppen beskriva och sedan rita personen.

Uppgifterna ska initieras och styras av pedagogen, vars uppgift är att förmå eleverna att bestämma sig. Hur var det nu, hade den påhittade personen tofflor eller stövlar? Rosa jacka eller grön? Var personen ful eller snygg?

– Hjälp eleven att bestämma detaljerna. Då kommer eleven i gång och kan känna ett lyckorus. Det har alla människor förtjänat att uppleva.

Först då, när hjärnan har kommit i gång, gruppen har planerat berättelsen och diskuterat alla detaljer, kan en kort berättelse tas fram.

En annan central fråga som Martin Widmark brinner för är ökad läsförståelse i klassen.

– Läsning skapar alternativa roller i en grupp. Inte sällan får killar i årskurs 2 rollen som snabb-i-käften, duktig i fotboll eller populär bland tjejerna. Men elever som läser kan få fler roller. Med andra ord, läsningen vidgar rollsättningen hos eleverna. Och eleverna blir väldigt tillåtande mot varandra i en läsande klass. I en klass som inte är läsande är det ängsligare; om man inte är en av de där tre rollerna så är man ingenting. I en läsande klass kan flera hitta en roll som de är bekväma med och prova på olika roller. Det vidgar empatin. I klasser där pedagogen arbetar medvetet med läsning försvinner skillnaderna mellan tjejer och killar i läsförståelse. Det är jättehäftigt att se.

Initiativet till medvetet arbete med läsning ligger hos pedagogen, menar han. Pedagogen ska fråga sig varför läsning är viktigt och finna ett svar som man kan stå för. Vidare ska man diskutera med eleverna det man har läst och fördjupa läsförståelsen.

– Pedagogen ska vara en läsande människa själv. En undersökning visar att många lärare läser ett par böcker om året och några läser inte alls. Det liknar en läkare som vägrar att se på blod. En pedagog ska banne mig vara en läsande förebild och när som helst kunna plocka upp en bok ur väskan, säger Martin Widmark.

Martin Widmark

Gör: Barnboksförfattare. Tidigare mellanstadielärare.

Ålder: 52 år.

Bor: Enskede, Stockholm.

Familj: Hustrun Mia, sonen Johannes, 18, och dottern Kajsa, 15 år.

Fritidsintressen: Matlagning, badminton, snickeri.

Aktuell med: Utställningen Monster & Mysterier på Junibacken, en ny LasseMajas Detektivbyrå-film Von Broms hemlighet och lansering av LasseMaja-böckerna i USA genom det anrika förlaget Penguin.

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter