En för alla – alla för en

– Förbundet har fört en jättekamp i motvind för fritidspedagogernas räkning. Det är först nu som fler och fler börjar förstå hur nära det var att fritidspedagogutbildningen hade åkt ur lärarutbildningen, konstaterar hon.

Med tanke på det alternativet ser hon det som en framgång för förbundet att fritidspedagogerna i framtiden jämställs med övriga grundlärare så till vida att deras examenstitel blir grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem – även om deras utbildning blir ett år kortare än de andras.

– Självklart är det en fortsatt utmaning för oss att få till en lärarutbildning på fyra år även för fritidspedagogerna. Det behövs eftersom yrkesansvaret är detsamma och utmaningarna är desamma för dem som för andra grundlärare. Men man måste komma ihåg att det är Lärarförbundet, och Lärarförbundet ensamt, som driver den frågan. Lärarnas Riksförbund gör det inte, och ingen annan heller.

Vad beror den starka motvinden på?

– Det finns ett oerhört stort politiskt ointresse för fritidshemsverksamheten och en förskräcklig okunskap bland inflytelserika politiker om vad fritidspedagoger gör. Många betydelsefulla politiker blandar ihop fritidspedagoger och fritidsledare. Till exempel frågade en mycket högt uppsatt politiker om fritidspedagogerna inte är de som håller ordning i pingiskön …

Någon skillnad mellan de två politiska blocken verkar det, enligt Eva-Lis Sirén, inte finnas i den här frågan. Åtminstone inte på nationell nivå.

– Det visar väl inte minst det faktum att under höstens tuffa valrörelse la inget av blocken ett enda förslag som handlade om fritidshemmet trots att skolan låg högt upp på dagordningen och trots att fritidshemmet är den del av skolan som enligt Skolverket har tagit mest stryk i de ekonomiska kriserna. Och ändå vaknar inte politikerna.

Vad kan göras för att väcka dem?

– Fritidspedagogerna måste inse att det gäller att i vardagen visa för politiker och föräldrar vilken nytta de gör. Alla fritidspedagoger måste dra sitt strå till stacken i det arbetet för det finns ingen annan som drar några lansar åt dem. Att få föräldrarna att förstå värdet av fritidshemsverksamheten är viktigt för de kan i sin tur påverka politikerna.

Och vad kan Lärarförbundet göra?

– Vi kommer fortsätta att jobba stenhårt för att höja kvaliteten i verksamheten. Kongressen tog ett beslut om att Lärarförbundet ska verka för att lärartätheten blir ett nationellt kvalitetskriterium som Skolinspektionen kan använda vid sina granskningar.

När du säger lärartäthet menar du då även fritidspedagogtäthet?

– Jag menar lärartätheten, det vill säga antalet pedagogiskt utbildade lärare, i alla skolformer. Varför skulle inte det inkludera fritidspedagogerna? Att tro något annat är att inta ett utifrånperspektiv. Ingen lärarkategori är viktigare än någon annan för Lärarförbundet. Vi vill ha fler utbildade lärare i skolan och vi vill ha en legitimation för alla lärare.

Anser Lärarförbundet att fritidspedagogik är ett ämne som andra ämnen i grundskolan eller är det mer ett förhållningssätt?

– Fritidspedagogik är inget grundskoleämne men fritidspedagogiken är av stor betydelse som en bro mellan det formella och det informella lärandet. Den är därför också av stor betydelse för elevernas möjlighet att nå målen i alla grundskolans ämnen. Och även om fritidspedagogiken inte är ett grundskoleämne så har fritidspedagogerna ett yrkesansvar som inte skiljer sig från andra grundlärares och de ska därför legitimeras precis som andra lärare.

Men om fritidspedagogerna är lärare precis som alla andra lärare, hur kommer det sig då att de inte har samma villkor som övriga lärare? Varför har inte fritidspedagogerna någon planeringstid inskriven i sitt centrala avtal och varför har de i snitt drygt 1 000 kronor lägre lön i månaden?

– En del av de avtal som grundskollärarna har är väldigt gamla. Ett centralt avtal om planeringstid eller garanterad pedagogisk utvecklingstid var en stor fråga på kongressen och vi släpper den inte. Men vi har stångat pannan blodig i 40 år för att få fram ett sådant centralt avtal för alla lärare. Därför är vi glada för att vi i stället har lyckats stärka möjligheten att få till lokala avtal eftersom vi på många håll har haft stor framgång med att komma fram den vägen i stället.

– Vad gäller lönen så är alla lärare i Sverige fel lönesatta. Vi ligger bland de sämsta i Europa. Ett yrkes status påverkar lönen och eftersom vi har det läge vi har i dag med politiker som inte värdesätter fritidspedagogernas arbete får det effekter. Politikerna och de lönesättande cheferna saknar kunskap om hur fritidspedagogernas arbete bidrar till att förbättra resultaten i skolan. Fritidspedagogerna måste därför tydligt kliva fram och själva visa varför de behövs. Hög status är inget som man får utan det är en lång kamp som för en dit och det är många som måste delta i den kampen.

Kommer man som fritidspedagog och medlem i Lärarförbundet märka av förbundets arbete för att stärka fritidspedagogernas arbetsvillkor under det här året?

– Förbundsstyrelsen kommer att göra allt den kan, men i grunden beror det på aktivitetsgraden bland medlemmarna. Fackligt arbete handlar om att många är aktiva och arbetar tillsammans. Mångas stöd behövs i den tuffa uppförsbacke som vi har framför oss.

En del fritidspedagoger tycker att det vore bättre att de i stället för att vara med i Lärarförbundet bildade ett eget fackförbund som bättre kunde driva just deras frågor. Vad säger du om det?

– Om inte stora Lärarförbundet – Sveriges fjärde största fackförbund – lyckas väcka politikernas och allmänhetens intresse för de här frågorna hur ska då en liten grupp lyckas? Det är ju tack vare att fritidspedagogerna finns med i stora Lärarförbundet som de finns inom lärarutbildningen och blir grundlärare. Att tro något annat är en missbedömning.