Valtider är alltid löftestider

Att skolan är den viktigaste valfrågan har vi fått reda på genom ett antal undersökningar som gjorts och det är väl inte mer än rätt och riktigt att Sveriges största arbetsplats får det fokus den förtjänar.

Men – i skolan finns också våra fritidshem och löften om förbättringar där har det varit tunnsått med. Trots att larmrapporterna duggat tätt från Skolverket verkar inte politikerna ta fritidshemmens problematik på allvar. I stället har vår verksamhet marginaliserats i nästan alla förslag som kommit från utbildningsdepartementet. Som fritidspedagog har man fått reda på att någon legitimation blir det inte frågan om (i alla fall inte om du har den ”gamla” utbildningen) och utbildningstiden förkortas.

När jag ställde en fråga till en sakkunnig på utbildningsdepartementet om just dessa saker fick jag till svar att visst är fritidspedagogerna en mycket viktig grupp inom skolan. Orsaken till att man förkortar utbildningens längd är att man vill att fler ska utbilda sig till just detta viktiga yrke. Hur man kan få fler att söka till en kortare utbildning, som naturligtvis genererar en lägre lön trots att man ska fortsätta jobba i skolan under skoltid med lärarkollegor, förstår i alla fall inte jag. När man dessutom i nya skollagen talar om ”lärande” och ”undervisning” på fritidshemmet blir min förvirring än större. Hur i hela friden tänker man? Var finns logiken i ett sådant här förslag?

Lärarförbundet har via remissvar och kontakter med departementet försökt att påverka regeringen att ändra på sitt förslag. Vi har också haft kontakt med oppositionen för att den vägen försöka nå fram men det har varit som att tala för döva öron. Det vi lyckades att uppnå när det gäller grundutredningens förslag sopades undan när förslaget väl hamnade på departementet. Detta är naturligtvis ett nederlag för oss som förbund och för våra medlemmar men framför allt är det ett nederlag för våra barn på fritidshemmen! Av vilken anledning ska denna viktiga verksamhet marginaliseras? Varför kan inte politiker se att det barnen får med sig via fritidspedagogiken bär frukt, inte bara för all annan verksamhet i skolan, utan hela livet framgent?

Det är alltid lätt att hemfalla till ett ”tycka-synd-om” när verkligheten stirrar en i ögonen så som den gjort för alla fritidspedagoger den senaste tiden. Det är också förståeligt om man tappar sugen och vill ge upp. Men nu är det ju så att vi fritidspedagoger tillhör ett mycket segt släkte. Vad vi måste göra är att ta upp den tappade sugen, räta på våra ryggar och fortsätta kräva förbättringar för alla fritidshem i landet! Vi ska fortsätta använda oss av den styrka som finns inom Lärarförbundet och vi ska fråga varenda politiker som vi träffar: ”Vad tänker du och ditt parti göra för att förbättra situationen på fritidshemmen? Vad tänker du och ditt parti göra för att förbättra för fritidspedagogerna?” Detta får bli den stora uppgiften för Lärarförbundet och för alla fritidspedagoger framöver!