I sin rapport ”Kvalitet i fritidshem”, som kom nyligen, skriver Skolinspektionen: ”Med tanke på att datorer och digitala medier utgör ett så stort och allmänt intresse bland barn och ungdom och det dessutom, rätt använt, kan ge barnen många värdefulla kunskaper och erfarenheter, är det förvånande att det är många fritidshem där denna kompetens saknas bland personalen.”
Senare i samma rapport konstaterar man att det är ovanligt att de datorer som används på fritidshemmen används för annat än att spela spel. På flera fritidshem uttrycker personalen att ”vi har avsiktligt sagt nej till datorer eftersom barnen har fullt upp med detta hemma”.
Helene Roslund, Skolinspektionens projektledare för ”Kvalitet i fritidshem” säger att det visserligen inte står direkt uttalat någonstans att man ska arbeta med datorer och internet på fritidshem. Men å andra sidan står det uttalat att man ska utgå från barnens intressen och man kan väl ana att just datorer utgör ett sådant för dagens barn.
Om det är så att beslutet att inte ha datorer på fritids är väl genomtänkt och har en orsak, då är det förstås bra, menar hon. Samtidigt påpekar hon att barn i vissa områden kanske inte har tillgång till datorer och internet hemma och att fritidshemmet skulle kunna fylla en funktion så att de kommer i kapp. Dessutom finns det i fritidshemmet möjligheter till diskussioner, att lära sig kritiskt granska, jämfört med om man sitter själv vid datorn hemma.
Så sent som i förra numret av tidningen talar dels en forskare dels några fritidspedagoger om datorer under rubriken ”Två sidor av samma mynt”. Fritidspedagogerna på Minervaskolan berättar om hur de har valt bort datorer i fritidshemsverksamheten, trots eller kanske på grund av att skolan profilerar sig inom it. Just för att barnen ska få något annat. De påpekar också att synen på datorer och internet skiljer sig pedagogerna emellan men att beslutet att fritids ska vara datorfritt är gemensamt.
De menar också, som många andra, att en dator ska finnas på ett ställe där alla har insyn.
Medieforskaren Elza Dunkels tycker tvärtom. Vad man gör på datorn är lika privat som allt annat i livet, som ett telefonsamtal. Hon menar att vuxnas och barns syn på internet skiljer sig. Ofta har vuxna inställningen att internet är något farligt. Men som vuxen ska man inte bara tycka och tro, man ska ta reda på fakta.
Hur ser fritidspedagoger på barn och internet? Vi skickade ut frågan till vår läsarpanel, här är några av svaren.
”Jag tycker vi måste bli bättre på att möta barnen i detta. På min arbetsplats så är många väldigt restriktiva inför datorerna och använder dem inte som ett naturligt inslag i verksamheten, medan en del tycker att de borde vara en självklar del i arbetet med barnen.”
Marie Lill, fritidspedagog i Trelleborg
”På min arbetsplats är det mest vi vuxna som använder datorer och internet. Vi har inte kommit så lång då det gäller datoranvändning från elevernas sida, möjligtvis lite grand i mellanstadiet. Det beror dels mycket på att vi har gamla och dåliga datorer och dels på att många på skolan tycker att barnen ändå sitter så mycket framför datorerna hemma. Men visst har vi pratat om att förändra och förnya, få eleverna till att söka kunskap via nätet och så vidare.”
Josefine Andersson, fritidspedagog i Malmö
”Det är viktigt att den frågan belyses på olika sätt framöver i tidningen. Jag tycker att det råder osäkerhet bland fritidspedagoger om hur man ska hantera barns datoranvändande. Framför allt tycker man väldigt olika. Allt ifrån att förbjuda helt till att det är livsnödvändigt. Frågan behöver problematiseras.
It används på min arbetsplats. Barnen får gå ut på tillåtna sidor typ Annas länkburkar. Det finns alltid en vuxen i rummet (det har hänt en gång att några barn kom in på en porrsida, sedan dess har frågan varit lite laddad …) Vi tycker som sagt väldigt olika och föräldrarna har också olika uppfattningar.
Eva-Stina Grönvall, fritidspedagog i Göteborg
”På fritids får barnen surfa på nätet och spela spel – eller göra skolarbete – men max 30 minuter per dag och endast barn i klass 3–6. Detta för att vi inte har så många datorer men också för att vi tycker att de inte behöver sitta där så mycket, det gör de väldigt mycket hemma ändå.”
Liselotte Karlsson, fritidspedagog i Karlskrona
”Jag arbetar på en fritidsklubb med barn i klass 3 och uppåt och vi försöker få barnen att själva använda datorn för att blogga. Vi inspirerar dem till att använda datorn som ett redskap och låter dem skriva berättelser, tipsrundor, lappar med mera …”
Pia Olsson, fritidspedagog i Bjuv
” Vi har valt att köpa in bra, pedagogiska program för de yngre barnen. Då blir det inte så mycket surfande. Men – internet är något som barnen snabbt blir bättre på än vuxna, vilket många gånger skapar panik eller förbudshets.”
Hadar Nordin, fritidspedagog i Stockholm
Skriv ut
