Musik, Musik, Musik!

Dilingo
Dilingdola
So wa!
De ovana orden studsar mjukt mot de svarta tunga draperierna som hänger längs väggarna i den stora musik- och dramasalen. Ett tjugotal lärarstudenter uttalar dem i kör, samtidigt som de dansar. Bara några få av dem är killar.
– Nu ska vi kasta i nätet igen! Vi svingar det tre gånger över huvudet! Ett, två, tre!
Janne Gunér, musiklärare vid lärarprogrammet på Pedagogen i Göteborg, instruerar och inspirerar
i en fiskarsång från Tanzania i östra Afrika. Texterna sjunger man på kisukuma, ett av Tanzanias många lokala språk.
Han lär ut sångdanser som fungerar såväl med vuxna deltagare, som för små barn. Dem har han lärt sig av den danska gruppen Utamaduni, som under många år haft ett kulturellt samarbete med Tanzania.
– Badam, badam, tre, fyr, räknar Janne Gunér.
Han poängterar att sättet att koppla rörelse till musik och trumspel kan överföras till andra sånger som man redan kan. Han lär eleverna att lära genom att själv göra med kroppen.
Efter ett tag får de som dansar upp ångan och en av tjejerna utbrister med ett stort leende att hon kan hoppa över träningen i dag.

I fågeldansen sjunger de tillsammans:
Nu ska vi ut och jaga fåglar
Sing lala lalala
Sing lala, sing lala
Sing la, sing la sing la

En tredjedel av gänget spelar på cylindriska trummor klädda med koskinn. Den stora bastrumman står direkt på golvet, mellanstora trummor står fastkilade mellan ljusa träklykor en bit över golvet. De små cylindriska trummorna spelas med tunna trumstockar, sittande på golvet.
Alla sex trumslagarna höjer sina stockar och väntar på att Janne Gunér ska räkna in med räkneorden moja, mbili, tatu på kiswahili, det gemensamma språket för hela Tanzania. Koncentrationen är total.
Nu kommer låten i gång! Pulsen spelas envetet och jämnt på den stora bastrumman och gruppen rör sig rytmiskt till musiken i en sorts teaterdans. En av trumtjejerna säger rytmen tyst för sig själv samtidigt som hon spelar.
– Vänd aldrig ryggen åt orkestern! påminner Janne Gunér dansarna.
Ida Andersson heter en av de deltagande eleverna. Hon utbildar sig till lärare i matematik och NO för skolans årskurs ett till sju. Tidigare har hon arbetat med barnteater och dans och är positiv till upplägget.
– Här får man verkligen lära sig något och vi får mycket hjälp av varandra. Vi får spela instrument som till exempel dragspel och gitarr. När jag börjar jobba vill jag gärna vara med och starta upp skapande verksamhet inom skolan. Det ger så mycket glädje, säger hon.

En annan elev är Abtisam Ali, med inriktningen matematik och NO för de yngre barnen i skolan.
– Jag tycker att barn med annan kultur blir sedda i den svenska skolan. Själv har jag valt specialiseringskurser i musik och drama och känner att de estetiska ämnena är viktiga för eleverna. Barnen behöver dem för att förstärka sin personlighet.
Hon är född i Irak och berättar om skillnaderna mellan den irakiska och svenska skolan. I Irak finns inga estetiska ämnen inom skolans ram. Hennes förhoppning är att skolsystemet så småningom ska förändras där och att man moderniserar undervisningen och utgår mer från barnens verklighet.
Susanne Lemmeti har jobbat i 15 år som barnskötare och kände att hon ville förkovra sig. Då började hon på lärarprogrammet och har bland annat valt att satsa på bild, musik, fritidspedagogik och en kurs om lekens betydelse för barns utveckling.
– Jag stod och stampade och kände att jag måste gå vidare, man måste utvecklas. Det är viktigt att man lär sig med sina sinnen som liten. Framöver är jag sugen på att arbeta i fritids och i förskolan.

Janne Gunér och Lena Skåpe är tillsammans ansvariga för alla delkurser i musik på lärarprogrammet vid Göteborgs universitet. Janne Gunér har hand om afrodansen och undervisningen i gitarr och ukulele.
På Lena Skåpes lektioner bygger studenterna bland annat trummor och skramlor i enkla material, som kan tillverkas inom skolans ram för en billig penning. Vissa är röda, andra är gröna eller blå med fantasifulla mönster på de runda sargarna. Att köpa motsvarande instrument i musikaffär skulle kosta alldeles för mycket och kanske inte tillföra så mycket mer.
– Vi vill förmedla att musik inte behöver vara så svårt. Det är extra roligt när lärarstudenterna dammar av morfars gamla instrument eller köper en ukulele på Blocket under delkursen med praktisk instrumentkännedom. Vi hjälper dem att komma i gång och det är jätteroligt att vara kursledare, säger Lena Skåpe.
– Genom att musicera själva ska de lära sig musik, det är det vi vill. Syftet med exempelvis afrodansen
är att studenterna ska känna musiken i kroppen, säger Janne Gunér.

När studenterna är ute på praktik får de bland annat möjlighet att leda barn i musiksamlingar med hjälp av gitarr. Lena Skåpe berättar också att arbetet med språkutveckling i förskola och i skolans lägre årskurser, kan kopplas samman med musikämnet. I en vidare mening kan man också tala om musik, drama och bild som olika typer av språk, utöver det talade och det skrivna som dominerar i vår kultur.
– Vi pratar ibland om att musikspråka. Det finns en del skrivet om musik och språk och det använder vi som litteratur under musikkurserna, säger Lena Skåpe.
Dessutom ingår det som lärarna kallar ”Spräng dina gränser”. Det handlar om att lyssna på musik på lokal och redovisa sina upplevelser för de andra studenterna.
De båda lärarna menar att många upptäcker saker som de inte visste fanns, när de börjar reflektera över musiken de lyssnat på. Detta bidrar till att eleverna kan börja bygga upp en egen musikalisk identitet.