För litet antal musiklektioner. Många obehöriga lärare. Ingen överlämning mellan stadierna. Betyg och omdömen som inte stämmer överens med elevernas kompetens. Inget särskilt stöd eller åtgärdsplaner för att alla elever ska nå målen.

Så illa ser det ofta ut i grundskolans musikundervisning, visar Skolinspektionens kvalitetsgranskning.

I sin rapport lyfter man fram att det finns stora variationer i kvalitet, bristande organisation, samverkan och planering, att musiklärarna behöver få diskutera arbetssätt och metoder, samt att rektor behöver ta ansvar för undervisningen.

– Rektors ansvar och synsätt på de estetiska ämnena är den springande punkten. Många rektorer är oproffsiga, anser skolutvecklare Ulla Wiklund, som ingick som expert i granskningen.

I åtta av de tio skolor hon besökte var musikundervisningen under all kritik. Samma tendens finns i hela landet, kommenterar hon.

– Rektorerna säger att musik innebär glädje och framhåller vikten av att ämnet ska vara roligt för eleverna. Men varför ser de inte till att undervisningen får bra villkor? Varför besöker de inte musiklektionerna? Det är som att det finns en motsättning mellan att ha roligt och att lära sig något.

– Skulle rektor säga samma sak om matematikundervisningen? Båda ämnena har digra kursplaner och kunskapskriterier. Samtidigt gillar eleverna musik och vill lära sig spela, så det är frustrerande att se hur lite tid de får och att deras rättigheter sätts på spel.

Enligt kursplanen har eleverna rätt till 38,5 minuter musik per vecka i hela grundskolan. Men på låg- och mellanstadiet kan det vara svårt att identifiera var musikundervisningen tar vägen. Timmarna har försvunnit in i grundskollärarnas tjänster.

Samtidigt har examinerade musiklärare svårt att hitta jobb. Tjänsterna har luckrats upp och det syns inget behov.

– När jag frågar rektor om jag kan få se senaste annonsen när de sökt en behörig musiklärare så finns det ingen. I en skola hade en förälder blivit tillfrågad på parkeringen om han kunde hoppa in och ha musik till hösten, för ”han brukade ju sjunga lite”, säger Ulla Wiklund.

I årskurs 8 har många skolor ingen musik alls, konstaterar hon.

– Tror man fortfarande att det är skadligt att ha musik för att eleverna är i målbrottet, eller vad är det frågan om? Detta vållar stora problem när eleverna ska få slutbetyg i nian. De minns inte vad de gjorde i sjuan.

Dessutom finns det ingen överlämning mellan stadierna, så det blir ingen kunskapsprogression för eleverna. De som behöver särskilt stöd för att nå målen i musik får inte heller sin rätt tillgodosedd. I andra ämnen får man särskilt stöd och åtgärdsplaner, poängterar Ulla Wiklund.

En annan aspekt på betygen är att många lärare är obehöriga och därför inte deltar i betygs- och bedömningsarbetet i skolan. Kulturskolans lärare som undervisar i grundskolan har en annan rektor och deltar inte heller i betygsarbetet.

– Det gör att elevernas kompetenser inte är synliga i skolans kvalitetsredovisningar. Och då lever vi ändå i ett samhälle där estetiska kompetenser är viktiga för framtiden. Eleverna förstår också att lärarna inte har någon koll på vad de kan och de tycker det är orättvist.

En del av inspektionsrapporten handlar om centrala förutsättningar, och musiklärarnas varierande förmåga att planera och anpassa musikundervisningen utifrån elevernas olika behov och förutsättningar.

– Musiklärare är oftast ensamma i sin skola och det krävs en kommunal samordning för att de ska kunna träffas och kalibrera när det gäller till exempel betyg och bedömning. Det ska finnas centrala nätverk för alla ämnen på kommunal nivå, men det finns det sällan för musiklärare, säger Ulla Wiklund.

– Det handlar också om behovet av kompetensutveckling. Vi ser att det finns ett stort behov av ett metodiskt förhållningssätt kring hur man gör i klassrummet, hur man ger barnen verktyg för att klara av att exempelvis sitta i grupper och jobba med låtar. Det kräver att de har fått en genomgång av vad de ska göra och får lära sig arbeta själva. Det saknas, bland annat för att så många lärare är obehöriga.

Ulla Wiklund är glad att det gjordes en kvalitetsgranskning av musikundervisningen, säger hon. Nu finns det svart på vitt att det är ett område där det krävs åtgärder.

– Vi vet sedan förut att många behöriga lärare inte orkar jobba kvar under de förutsättningar som råder. I skolor där det finns behöriga lärare som stannat kvar länge finns det också ett stöd hos rektor. Då finns det bra lokaler och lärarna känner att de har en bra ställning i personalgruppen. Där mår hela skolan bra. Överhuvudtaget kan man se musikundervisningen som en ”termometer” på skolans kvalitet.

Syftet med Skolinspektionens granskning är att förbättra kvaliteten på musikundervisningen i grundskolan. Och frågan är vad som händer nu.

– Rapporten behöver följas upp, gärna med en nationell konferens med företrädare från lärosäten och kommuner. Det här är delvis en utbildningsfråga, både för grundlärarutbildningen och musiklärarutbildningen, säger Ulla Wiklund.

– Men jag skulle vilja vidga diskussionen till alla de estetiska ämnenas betydelse i skolan. Rapporten kan vara en draghjälp för det.

 

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Kejsaren är naken...

Jag vet inte ur vilken synvinkel jag ska välja att lägga fram musiklärarnas omöjliga arbetssituation och läraruppdrag den här gången, för infallsvinklarna är MÅNGA. Men NÅGONSTANS i detta land måste det gå att få fram ett ord av rättmätig ilska över skolverkets och skolinspektionens symbios som jag tycker verkar osund.

Skolverkets centrala innehåll och kravnivåer i ämnet musik är bisarra, om man ser till ämnets utrymme i timplanen. Så vart går man om man som musiklärare känner sin otillräcklighet? Jo, då sitter man snällt och inväntar sin "dom" från skolinspektionen, som klädsamt nog bara har till uppgift att granska att skolverkets kursplaner GENOMFÖRS. Men vem granskar om Skolverkets kursplaner är GENOMFÖRBARA? Det är för all del fint att rektorerna får en skopa i stället för musiklärarna, men enligt mig är det Skolverket som visar det största provet på inkompetens, och ni gör er oåtkomliga.

Skolverket, jag tycker det verkar vara på sin plats att ni granskar er själva och ert arbete med musikämnet i LGR 11. Hur gick det egentligen till när kursplanen i musik gick igenom? Det saknades inte upprörda röster i Skolverkets egna diskussionsgrupper, vädjanden om att Skolverket måste ta sitt ansvar och ange max antal elever, annars skulle målen inte gå att nå. Jag har själv suttit med i en remissgrupp och även läst ett annat remissvar i sin helhet, dessa två är de enda två JAG som enkel privatperson kan uttala mig om, men jag utmanar vem som helst att hitta ett remissvar som INTE tar upp att kursplanen i LGR 11 förutsätter mindre undervisningsgrupper i musik. Man KAN nämligen inte lära ut ackords-, melodi- och slagverksspel med timing som E-nivå i år 6 (=lägsta nivå för godkänt betyg!) till elever som inte har annan möjlighet att färdighetsträna på sina instrument än i musiksalen. På 40 minuter i veckan i helklass, 25-30 elever! Och då har vi inte nämnt att dessa 40 minuter/veckan även ska rymma musikhistoria, som ska innehålla analyser av musik i olika genrer, kulturer och epoker. Eller "IT som verktyg i musikskapande", något som skolinspektionen väljer att slå ner på i samtliga Stockholmsskolor som granskas i rapporten. Detta eftersom det inte förekommer i tillräckligt hög utsträckning, enligt Skolinspektionen (som ju bara har till uppgift att granska att kursplanen GENOMFÖRS, ja).

Skolverket, ser ni inte att kejsaren är naken? Hur ser kompetensen i ämnet musik hos Skolverket ut? På skolverkets hemsida läser jag att "I Skolverkets uppdrag ingår att anpassa kunskapskraven till den garanterade undervisningstiden". Hur kan ni då vidhålla detta enorma centrala innehåll, se i hela landets grundskolor att det inte verkar gå att genomföra någonstans, och komma till slutsatsen att det måste vara rektorernas fel? Utan att ge mer utrymme i timplanen eller sätta ett maxtak för antal elever/undervisningsgrupp? Skolinspektionens rapport undviker (skickligt, måste jag erkänna) att ta upp gruppstorleken som något som helst problem för musikundervisningen, i stället är det lokaler, utrustning och möjlighet till kollegialt utbyte mellan musiklärare som ligger bakom den låga nivån på undervisningen i musik. Konstigt, för Skolverkets egen "Nationella utvärdering av grundskolan 2003:musik" säger ju annars följande (s. 70): "Det som framför allt begränsar möjligheterna att undervisa i enlighet med kursplanens mål är undervisningsgruppens storlek och ämnets utrymme i timplanen." Om det bara är antalet instrument som säkrar nivån på undervisningen, så har jag en idé: varför inte köpa in hundra synthar då, och låta hela årskursen öva samtidigt? Snacka om resurseffektivt!

Finns det någon ämnesansvarig i musik på Skolverket som själv spelar ett instrument på, låt oss säga C-nivå i år 9? Och hur i så fall lärde ni er det? I helklass på någon skola, utan egna instrument hemma eller möjlighet till träning utanför musiksalen? Det framgår med all önskvärd tydlighet i Skolverkets egen ämnesfilm i musik http://www.skolverket.se/sb/d/4491/a/24591, att Skolverket inte har en aning om hur de egna kursplanerna ska genomföras i praktiken, eftersom INGET musicerande förekommer överhuvudtaget i filmen... det talas bara väldigt fint om det.

Väldigt fint, Skolverket.
Det kanske är skönt att Skolinspektionen sköter den praktiska biten?

Lisa Bengter
Musiklärare för halvklass i musik
http://www.facebook.com/pages/Musiklärare-för-halvklass-i-musik/197395546967058?sk=wall

Annons

Fler nyheter