Kultur för en elit

Som barn utforskar man vad livet har att erbjuda. Några spelar fotboll och man provar sina vingar där. Någon älskar att sjunga i grupp – kyrkokören nästa. Scouterna passar en tredje. Och sen har vi kulturskolan om man är intresserad av att lära sig ett instrument, sjunga, dansa eller spela teater.
        Låt oss tänka oss följande scenario: Lilla Lisa har alltid gillat att agera inför sina föräldrar. Hon hittar hela tiden på små pjäser som hon uppför med stor inlev­else på vardagsrumsgolvet, iklädd mammas smycken och en klänning som mamman inte använt på länge. Pappas stora solglasögon kommer väl till pass. Hennes föräldrar känner att hon måste få utlopp för sin kreativitet och de söker möjligheter för henne att få göra detta. De hittar en uppsjö av olika aktiviteter men fastnar till sist för kulturskolan, eftersom den finns på hennes skola. Storebror William spelar i orkester sedan många år och de märker hur han utvecklats på ett positivt sätt och hur han fått vänner för livet.
        Lisa kommer in på drama och är först mycket blyg för de andra barnen, precis som hon är i skolan. Men efter ett halvår märker hennes föräldrar att Lisa blivit bättre på att tala inför folk och på att arbeta i grupp. Hon längtar efter att få gå till dramat varje måndag och träffa sina nya vänner.
        En dag får de höra att det planeras att byggas ett stort kulturhus i staden, där även kulturskolan ska få plats med egna stora fina övningsrum, repsalar och en stor scen där både teater och musik kan visas upp. Politikerna har insett att idrotten har fått stora fina arenor, och nu är det dags att satsa på kulturen.
        Kulturskollärarna jublar. Emma som undervisar i fiol är extra glad då hon tillbringat flera terminer i ett duschrum, där både hörsel och välmående fått stryka på foten. Sara, som undervisar i drama blir mycket glad – nu slipper hon lokalen i källaren som alltid är smutsig och där hon hittade en stor råtta för ett halvår sedan. Sångläraren Jenny blir glad för att hon äntligen ska få ett eget skrivbord och ett skåp som bara är hennes. En stor verkstad där man kan fixa med allt som behövs fixas inför en föreställning ska också finnas med på ritningarna. Och loger/omklädningsrum där barnen och ungdomarna kan byta om inför sina föreställningar.
        Barnen uppskattar att få en riktig plats att hålla till på istället för att behöva smita in i ett sunkigt illaluktande duschrum, eller ett trångt förråd där det står gamla möbler som man får flytta undan varje gång. Och läraren kommer att slippa dra pianot till matsalen där matsalspersonalen går igenom med jämna mellanrum och där eleverna aldrig får vara ifred eftersom de syns genom de stora fönstren ut på skolgården.
– Men ska ni verkligen bygga ett sånt fint hus bara för kultur? frågar politikern Elsa Blank.
– Alltså, kultur är ju bara för en snobbig elit … idrott är ju för folket …
Då skrattar en av politik­erna som kommit med förslaget mycket vänligt och svarar:
– Kultur är till för alla. Alla barn ska ha samma förutsättningar att få utöva det intresse de vill. Att utöva kultur har bevisats ge positiva resultat i skolans värld, där barnen som utövat kultur får bättre studieresultat och mår bättre. Så vi sparar massa pengar på att satsa mer på kulturen förstår du. Och det är klart att vi ska satsa på barnens välmående. Och tänk på vad lärarna har fått stå ut med! Att de orkat jobba kvar när det är sådant pusslande och fixande och i såna undermåliga lokaler.
– Tänk om vi fattat detta tidigare, säger Elsa Blank.