Musikproduktion under lupp

Intresset för musikproduktion växer, i takt med internationella musikframgångar för svenska artister och att modern teknik gör det enklare för allt fler att producera musik. Numera finns utbildning i ämnet från kultur- och gymnasieskola upp till högskolenivå.
    Samtidigt har dagens studenter avancerade kunskaper i digital teknologi och informationsteknik, något som ställer nya krav på deras lärare.
  – Ett viktigt resultat av forskningen är att musikproduktion är ett område där instrumenten eller verktygen är i ständig förändring. Om man har lärt sig att undervisa i ett traditionellt instrument som till exempel fiol så står de kunskaperna sig, men de digitala program som används för musikproduktion förändras snabbt, säger Jan-Olof Gullö.
  – Det kräver att man är flexibel som lärare och ständigt är beredd att lära nytt och det är en skillnad mot hur det har varit tidigare. De musiklärare som jag har mött har visat att de är förändringsbenägna – de vill möta framtiden och utvecklas.

Jan-Olof Gullö har nyligen doktorerat i ämnet, med avhandlingen Musikproduktion med föränderliga verktyg – en pedagogisk utmaning. Som framgår av titeln fokuserar han på de pedagogiska aspekt­erna.
    Han har egen erfarenhet av musikproduktion och har valt att forska om det, eftersom det är ett relativt ungt ämne som fortfarande är under utveckling. Avhandlingen är något av ett pionjärarbete då det ännu inte finns mycket forskning inom området.
    Han är väldigt intresserad av problem­atiken kring dagens unga, den så kallade millenniegenerationen. Det är den första generation som har vuxit upp med och ser det som en självklarhet med digital teknik, internet och mobiltelefoner.
Forskaren menar att dagens unga skaffar sig mycket annorlunda kunskaper och på andra sätt än tidigare generationer. Som lärare gäller det att ta fasta på vad en människa kan och utgå från det, säger han och refererar till såväl Lev Vygotskij som Jerome Bruner.
    I avhandlingen söker han svaren på vad som kännetecknar musikproduktion i utbildningssammanhang och som professionell verksamhet, samt hur musikproducenter och lärare i musikproduktion beskriver den professionella kompetens de behöver i sina yrken.

Till de kompetenserna hör, enligt Jan-Olof Gullö, att hålla sig à jour med aktuell ungdomsmusik och annan ungdomskultur. Han menar att om man intresserar sig för elevers musik så får man deras respekt och kan skapa förståelse sinsemellan, få en dialog.
  – När jag utbildade mig på 80-talet, handlade det mer om att fostra in ungdomar i musiken. Men det ena ska inte ersätta det andra. Medan jag fortfarande arbetade som musiklärare uppfattade jag det som en icke-fråga att intressera sig för elevers musik.
    Han tror att det i dag finns ett större intresse för samtida musik – i alla genrer.
    Avhandlingen är baserad på tre delstudier: I den första har han följt ett projekt i musikproduktion vid en kulturskola, den andra bygger på en enkätundersökning med högskolestudenter och i den tredje har han intervjuat yrkesverksamma, flera av dem både musikproducenter och lärare.
  – Jag är nog mest överraskad och mycket imponerad av mogenheten hos studenterna som studerade musikproduktion på högskolan. De hade klara och realistiska uppfattningar om musikbranschen, och begreppet anställningsbarhet var mycket centralt för dem.
    Enligt dem han intervjuat krävs det att man är något av en tusenkonstnär för att undervisa i och arbeta med musikproduktion. Utöver självklara musikaliska kunskaper, måste man ha stor teknisk kompetens och även färdigheter på områden som ledarskap, psykologi, juridik, samtidskultur och entreprenörskap.
    Ett annat resultat är att den traditionella formen för att undervisa i instrumentspel, mästare–lärling, fungerar mindre bra för musikproduktion. En nackdel med den formen är att den är reproducerande.
  – Den metoden är mindre lämplig när syftet är att vara nyproducerande. Lärare som ingick i min studie berättade att de ville ha en mer seminarielik undervisning, en lärandegemenskap där alla var delaktiga. Det var lärare från både grund- och kulturskola som tyckte att lärarens roll även där skulle bli mer lik den på högskolan.
    Ett trendbrott, som kanske hänger ihop med undervisningsformen, är att utbildning inom musikproduktion har flyttat ut från musikhögskolorna. Nu finns det sådan på ett tiotal högskolor i Sverige utöver utbildningen vid musikhögskolorna.

Något som är karaktäristiskt för branschen är den starka manliga dominansen, både bland yrkesverksamma och bland studenter. Jan-Olof Gullö frågade dem han intervjuade hur det kunde komma sig.
    De spekulerade i om det kan bero på tradition, på att området handlar mycket om teknik eller på om tjejer vill stå på scen – att vara producent handlar mycket om att verka utan att synas. Forskaren fick inget entydigt svar och kan därmed inte ge belägg i avhandlingen för varför så få kvinnor ägnar sig åt att producera musik.
  – Men det är definitivt en viktig fråga för framtida forskning.