Musik in på bara skinnet

Ett hundratal personer har infunnit sig och det första bandet äntrar scenen. Under kvällens lopp uppträder ytterligare fem lokala band som täcker in ett brett spektrum av musikgenrer – rock, hip-hop, country och techno. Målet är att ge publiken tillfälle att uppleva de olika känslorna och vibrationerna associerade med respektive stil.
    Varje stol är utrustad med vibrerande spolar som är jämnt fördelade över rygg och armstöd. En dator inuti stolarna analyserar ljudfrekvenser och översätter dem till vibrationer och luftpuffar. Detta gör att musiken leds som elektriska strömmar i en högtalarkabel i stolen, och delas upp i olika frekvenser. Dessa olika frekvenser kanaliseras sedan in i spol­arna, vars vibrationer fångas upp av användarens rygg. Med andra ord blir kroppen, eller snarare huden, mottagare av ljudet, i stället för öronen.
  – Tekniken är inspirerad av den mänskliga hörselsnäckan och imiterar dess sätt att dela upp musik i flera separata paket av ljudsignaler, säger Dr Frank Russo, forskare vid Ryerson University i Toronto och chef för laboratoriet Science of Music, Auditory Research and Technology, som utvecklat stolarna.

En av besökarna på konserten är David Fourney, gravt hörselskadad sedan födseln. Han berättar att han ibland går på konsert med sina hörande vänner, men att hans upplevelse då skiljer sig radikalt från deras.
  – Om du är hörselskadad hör du oftast bara de låga tonerna, som basen. De höga missar du helt. Men med Emoti-stolens hjälp kan jag uppleva alla tonerna, känna pianot i en kanal, gitarren i en annan och basen i en tredje, säger David Fourney.
    I stolen bredvid honom sitter Ellen Hibbard, döv från födseln. När rockbandet The Dufraines går in på scenen och dundrar fram de inledande riffen i ”A glass or two” sprider sig ett stort leende över hennes ansikte.                                                                                                        
  – Jag har alltid undrat varför mina hörande kompisar tycker så mycket om musik, men nu börjar jag förstå. För första gången kan jag se det vackra i melodierna och rytmerna. Kanske kan den här stolen vara ett sätt att äntligen göra musikvärlden tillgänglig för oss döva, säger hon.
    Ellen har tidigare försökt ”lyssna” på pop- och rocklåtar genom att lägga händerna mot en högtalare.
  – Skillnaden är som natt och dag. Med en högtalare blir alla ljud sammanblandade till en enda gröt, men stolens uppdelning av musiken i olika frekvenser som ger olika vibrationer gör att kan jag urskilja vilket instrument som spelar, och veta om jag till exempel lyssnar på hip-hop eller techno.
    Frank Russo tror att tekniken kommer att revolutionera dövas upplevelse av musik, och en kommersiell variant av Emoti-stolen kan finnas på marknaden inom några år.
    Stolen kommer enligt honom även att kunna användas som ett hjälpmedel för barn med cochlea-implantat, CI, ett slags konstgjort öra som ger gravt hörselskade och döva en viss hörsel på elektronisk väg.
  – Många barn med CI är intresserade av musik, men kan inte få en fullödig upplevelse eftersom de har svårt att avgöra frekvensen hos en ton.
  – Om ett barn sitter i vår stol samtidigt som han eller hon spelar ett instrument, kan det genast höra skillnad på höga och låga toner. Tekniken gör det helt enkelt lättare för dessa barn att ta del av musik och kan även hjälpa dem att skapa och framföra egna stycken.

Frank Russos drivkraft är att göra musik tillgänglig för alla. Det är en viktig kommunikationsform människor emellan och ska inte ses som en lyx eller något som enbart är förbehållet hörande, tycker han.
    Ellen Hibbard hoppas att Emoti-stolen en dag blir en självklar del av populärkulturen.
  – Jag vill kunna köpa en biljett till en konsert och få hela upplevelsen precis som alla andra. Enda skillnaden är att jag då i stället för mina öron använder min hud för att ”lyssna” på musiken.